Ungdomsförbunden splittrade om tonårsutvisningarna

Den senaste tidens rapportering om unga vuxna som utvisas från Sverige har skapat debatt i det politiska landskapet. Rapporterna handlar om ungdomar som fyllt 18 år och får utvisningsbeslut trots att de bott i Sverige under många år och deras familjer fortfarande är kvar i landet.

Dessa så kallade tonårsutvisningar är en följd av flera lagändringar i den svenska migrationspolitiken. Sedan 2016 har tillfälliga uppehållstillstånd varit huvudregeln, 2023 höjdes lönekravet för arbetskraftsinvandrare och möjligheten att beakta ”särskilt ömmande omständigheter” togs bort. 2025 slopades även möjligheten till spårbyte – att ansöka om arbetstillstånd efter ett avslag på asylansökan.

Medan regeringspartierna och Sverigedemokraterna säger sig vilja hitta en lösning och för närvarande förhandlar om detta, visar en kartläggning att de politiska ungdomsförbunden har olika syn på frågan. Majoriteten av ungdomsförbunden anser att en ventil i lagstiftningen måste införas, men framför allt Ungsvenskarna har en avvikande uppfattning.

”Vi ska inte grotta in oss i någon ny amnesti bara för att Sveriges Radio har gjort tio snyftreportage,” säger Denice Westerberg, förbundsordförande för Ungsvenskarna. Hon menar att utvisningarna sker för att människor inte har ”hållit koll på lagarna” och beskriver reaktionerna som ett uttryck för okunskap: ”Man får kolla upp premisserna för det landet man ska vistas i, och hur länge man får vistas. Det är inte en självklarhet heller att man får stanna för evigt.”

Detta står i kontrast till Sverigedemokraternas partiledare Jimmie Åkessons uttalande om att han vill pausa tonårsutvisningarna tills en ny ventil är på plats. När Westerberg får frågan om detta svarar hon att hon inte kan ta ställning när inget färdigt förslag presenterats.

Kristdemokraternas ungdomsförbunds ordförande Louise Hammargren betonar att KDU:s linje är att de som ”kommer hit, gör rätt ifrån sig, försörjer sig själva, följer våra lagar och delar våra gemensamma värderingar ska vara välkomna att stanna.” Hon menar att lagen bör ge utrymme för att 18-åringar som går i gymnasiet fortsatt kan ses som en del av familjen och ha möjlighet att söka för studier och arbete utan att behöva lämna landet, med bibehållet försörjningskrav.

Douglas Thor, ordförande för Moderata ungdomsförbundet (MUF), är kritisk till att den nuvarande migrationspolitiken inte tillåter ”fler skötsamma” att stanna i landet och anser att en ventil borde komma på plats så snart som möjligt. Han är dock försiktig med att specificera exakt vilken lagstiftning som bör användas.

Från vänster sida är kritiken skarp. Moska Hassas, ordförande för SSU, uttrycker stark kritik mot Tidö-partierna: ”Det är bra att de nu ändrat sig, men otroligt svagt av statsministern att låta regeringen styras av Jimmie Åkessons humörsvängningar.” Hon påpekar att regeringspartierna så sent som förra veckan röstade nej till Socialdemokraternas förslag om frysning.

Ung Vänsters ordförande My Kårlycke beskriver utvisningarna som ”omänskliga” och kritiserar S för att inte ha röstat för att stoppa dem ”när de hade chansen”. Emelie Rossheim från CUF kallar utvisningarna ”hjärtskärande” och menar att ett tillfälligt stopp måste införas omedelbart.

Grön Ungdoms ordförande Anton Bylin uttrycker besvikelse över att Vänsterpartiet och Miljöpartiets utskottsinitiativ för att stoppa utvisningarna röstades ner och säger att ”S har uppenbart tappat sin ryggrad i denna fråga.”

Anton Holmlund från Liberala ungdomsförbundet (LUF) ser också ett tydligt behov av en ny ventil: ”Helst hade LUF inte velat se några utvisningar av etablerade personer över huvud taget, men det absolut minsta vi kan göra är att inte utvisa personer som fortfarande går i skolan genom att skjuta upp åldersgränsen från 18 till 21 år.”

Frågan om tonårsutvisningarna har blivit en tydlig skiljelinje i svensk politik. Medan en majoritet av ungdomsförbunden ser ett behov av att ändra lagstiftningen, finns skillnader i hur omfattande ändringarna bör vara och hur brådskande de anses vara. Under tiden fortsätter de unga som fyllt 18 år att leva i ovisshet om sin framtid i Sverige.