Utländska lärare granskas inte – branschen kräver skärpning

Utländska lärares kompetens kontrolleras inte – ingen ansvarig myndighet

En nyligen genomförd granskning har avslöjat allvarliga brister i undervisningen på engelska i svenska skolor. Sedan 2011 finns ett undantag i lagstiftningen som tillåter skolor att anställa utländska lärare utan svensk lärarlegitimation, under förutsättning att de har en utbildning motsvarande svensk lärarexamen och kompetens att undervisa på engelska.

Stickprovsundersökningen visade dock att många av dessa lärare varken har engelska som modersmål eller nödvändig kompetens för att undervisa på engelska. Det mest anmärkningsvärda är att ingen myndighet har i uppdrag att kontrollera dessa lärares kompetens – varken deras språkkunskaper i engelska och svenska eller deras pedagogiska kvalifikationer.

”Det är upp till huvudmännen själva att kontrollera att lärarna verkligen uppfyller kraven enligt skollagen,” förklarar Anna Bergqvist, enhetschef vid Skolinspektionen i Stockholm.

Trots att Skolinspektionen har rätt att begära ut uppgifter från friskolor, saknar de mandat att bedöma om lärarna uppfyller lagens villkor. När frågan ställs om detta är tillräckligt svarar Bergqvist: ”De som driver de här skolorna har ansvar för att de följer de regler som finns, man får utgå från att de gör det.”

Bergqvist menar att det skulle vara ett komplext uppdrag för en myndighet att bedöma lärarutbildningar från hela världen för att avgöra om de motsvarar en svensk lärarexamen. Men om detta är svårt för en myndighet, hur ska då enskilda skolhuvudmän klara av uppgiften?

Andreas Mörck, förbundsdirektör för friskolornas branschorganisation Almega utbildning, reagerar starkt på situationen: ”Det är verkligen inte bra, det är självklart att myndigheterna hela tiden måste granska att lagar och regelverk efterlevs.”

Mörck betonar vikten av att följa upp reglerna när lagen tillåter att lärare med svensk behörighet ersätts av lärare med utländsk behörighet. ”Om det är komplext så får man helt enkelt avsätta mer resurser,” säger han.

Antalet grundskolor med undervisning på engelska har ökat explosionsartat sedan lagändringen 2011, från 16 skolor till 145 idag. Samtidigt saknas det samlad statistik över hur många elever som går i dessa skolor.

Skolinspektionens granskning av 30 högstadieskolor med engelskspråkig undervisning visade att 27 av dem behöver förbättra kvaliteten. Undervisningen beskrevs ofta som ogenomtänkt och planlös, med antagandet att enbart exponering för engelska skulle vara tillräckligt för inlärning.

Ett annat problem som uppdagades var att eleverna inte fick möjlighet att problematisera ämnesspecifika begrepp, varken på svenska eller engelska, vilket resulterade i en torftig undervisningskvalitet. Dessutom saknade många lärare tillräckliga kunskaper i svenska, vilket försvårade bedömningen av elevernas prestationer.

Utbildningsminister Simona Mohamsson (L) erkänner bristerna i systemet och skriver i ett mejl till DN: ”Det är under all kritik att vi har lärare i Sverige som vare sig behärskar svenska eller engelska.” Hon tillägger att dagens regelverk behöver ses över.

Kritiker menar att bristen på kontroll av utländska lärares kompetens riskerar att äventyra undervisningskvaliteten för många svenska elever. Utan tydligt ansvarig myndighet för övervakning finns risk att skolhuvudmän prioriterar ekonomiska aspekter framför utbildningskvalitet när de rekryterar lärare.

Situationen reser också frågor om likvärdigheten i svensk skola när det saknas ett enhetligt system för kvalitetskontroll av utländska lärares kompetens. Trots att lagstiftningen är tydlig med vilka krav som ställs, finns inga mekanismer för att säkerställa att dessa krav faktiskt uppfylls i praktiken.