De åsikter som uttrycks i denna artikel är författarens och representerar inte på något sätt Euronews redaktionella position.
Det kan vara dags att erkänna att åtminstone det första året kommer att bli ett där både producentorganisationer, företag och tullmyndigheter tillsammans måste lära sig hur man får systemet att fungera, skriver Matthew Spencer.
Med mindre än sextio veckor kvar innan EU:s avskogningsförordning träder i kraft, är det i stort sett det enda diskussionsämnet mellan råvaruimporterande företag.
Företaget ”björnar” höll fram i varje panel vid en nyligen genomförd råvarukonferens i Amsterdam.
En palmoljehandlare och långvarig köpare från små gårdar sa att de kommer att köpa palmolja främst från plantager för EU-försörjning eftersom risken för att de flesta småbrukare inte följer efterlevnaden är för stor.
En stor kafferosteri spekulerade i att många mindre företag inte kommer att kunna fortsätta sin verksamhet på grund av den nya dataverifieringsväggen som byggs runt Europas hamn.
En talare uttryckte mångas frustration över den dåliga beredskapen hos tullmyndigheterna i Europa: ”Om jag inte uppfyller dina krav perfekt har vi ett ekonomiskt ansvar på upp till 4% av vår europeiska omsättning, och ändå säger du ” det är för tekniskt” för dig när vi vill diskutera detaljerna om efterlevnad.”
Njuter av möjligheten till reglering
Men i fikapauserna och i korridorerna hördes en annan röst, den tysta åsikten från näringslivets ”tjurar” som inte vill ha en offentlig diskussion men som njuter av möjligheten till förordningen.
Ett högprofilerat chokladföretag talade om löftet om ”slutet på den indirekta försörjningen”, där de flesta sociala utmaningarna och avskogningsutmaningarna för kakaosektorn ligger.
En stor kafferosteri pratade upphetsat om att äntligen ha verktygen för att bryta kopplingen mellan kaffe och avskogning och lättnaden över att få producentregeringarnas fulla uppmärksamhet i frågan.
Jag hörde liknande historier från skogsaktivister som rapporterar att EUDR har en underbar galvaniserande effekt på gummisektorns skogsskyddsåtgärder.
Det är möjligt att anpassa dessa olika perspektiv till regleringen. Den hausseartade opinionen var generellt fokuserad på dess fördelar under de kommande fem till tio åren, och de var i stort sett överens med björnar om att marknaderna kommer att bli mycket störda under de kommande två till tre.
På kort sikt är det mycket troligt att miljontals småbönder som levererar kakao och kaffe indirekt till europeiska leverantörer antingen kommer att uteslutas eller tvätta sina leveranser genom bönder som följer reglerna för att skydda sina inkomster. Det finns skeva förutsägelser om ett mirakulöst hopp i ”produktivitet” i kompatibla gårdar.
Kan Bryssel motverka en del av björnarnas pessimism?
Det ligger inte i någons intresse att erkänna detta, och därför finns det en märklig kontrast mellan offentliga uttalanden från vissa kaffe- och kakaoproducenter om att de kommer att vara redo, medan de privata kommer att erkänna att det kanske bara är mellan hälften och två tredjedelar av deras leverans som kommer att uppfylla kraven i januari 2025.
På samma sätt, trots den heta debatten om benchmarking av länder för att avgöra hur stor andel av deras försändelser som måste kontrolleras vid ankomsten, finns det få tecken på att europeiska tullmyndigheter är redo.
Ingen trodde att de berömda välorganiserade holländarna skulle vara redo att kontrollera pappersarbetet på mer än en handfull av de tusentals fartyg som anländer till Rotterdam och Amsterdam varje dag.
Vilket gör det desto mer förbryllande varför EU-kommissionen går framåt och antar att lagen kommer att vara fullt verkställbar från dag ett.
Det kan vara dags att erkänna att åtminstone det första året blir ett år där både producentorganisationer, företag och tullmyndigheter tillsammans måste lära sig hur man får systemet att fungera.
Skärningsdatumet för avskogning kommer inte att ändras, så risken för extra skogsförlust är liten, men att ha ett ”startår” där importerande företag kan räkna ut hur man gör småbrukare följsamma utan hot om stora böter skulle minska riskerna att sänka småbrukarnas inkomster och indirekt driva på mer avskogning för marknader utanför EU.
Det skulle också sänka temperaturen på det diplomatiska spottet med producentregeringar som känner att de inte hörs.
ANNONSMitt i strävan att följa efter, riskerar målet att minska nettoavskogningen att gå förlorad, men tjurarna borde få rätt om Europeiska kommissionen kan motverka en del av björnarnas berättigade pessimism.
Matthew Spencer är Global Director of Landscapes på IDH — Sustainable Trade Initiative, som grundades av den holländska regeringen 2009 för att hjälpa till att förbättra hållbarheten i internationella leveranskedjor.
På Euronews tror vi att alla åsikter spelar roll. Kontakta oss på view@euronews.com för att skicka pitcher eller bidrag och vara en del av konversationen.