Åsikter som uttrycks i Visa artiklar är enbart författarnas.
Liverpools Sadio Mané var bara en av de mer än 200 fotbollsspelare som tävlade för sina länder under Africa Cup of Nations (AFCON), som avslutades tidigare denna månad. Medan fansen jublade i värdnationen Kamerun stod många av Europas Premier League-klubbar inför ett dilemma med saknade idrottare när deras stjärnspelare åkte till turneringen på en annan kontinent.
Mané avslutade den långa finalen mot Egypten och Mohammed Salah, hans Liverpool-lagkamrat, med ett perfekt placerat straffskott – vilket gav Senegal sin första, efterlängtade AFCON-seger.
Trofén kunde ha hamnat någon annanstans, eftersom Mané tvingades av planen under Senegals 2-0-seger mot Kap Verde efter att ha kolliderat med sin målvakt Vozinha. Men när stjärnfotbollsspelare skadas – oavsett ursprung – rusar läkare till planen och gör sitt yttersta för att få dem på fötter igen.
Det är så det ska vara, för alla.
Hälsa och bästa möjliga vård bör inte vara en fråga om ursprung, nationalitet eller status som superstjärna. Var och en av oss ska ha rätt till en prisvärd och kvalitativ vård. Detta inkluderar flyktingar och migranter.
Precis som Premier Leagues förlitar sig på sina migrerande spelare, förlitar vi oss alla i hög grad på frontlinjearbetarna som håller våra viktiga tjänster igång och stödjer våra hälsosystem.
Imponerande 13 % av de nödvändiga arbetstagarna i frontlinjen av covid-19-insatserna i EU är migranter. I många länder utgör migranter en betydande del av sjukvårdsarbetskraften: till exempel är en tredjedel av läkarna i Storbritannien och 20 % i Tyskland utrikes födda, liksom 10 % av sjuksköterskorna i Italien.
Detta visar att inte bara våra ekonomier och fotbollslag, utan hela hälsosystem är beroende av migranter. Utan dem skulle många av våra hälsosystem vara på randen till kollaps.
Eftersom vi siktar på att bygga tillbaka bättre från covid-19-pandemin måste vi jämna ut hälsovillkoren.
Pandemin har tydligt och grymt visat oss att redan existerande ojämlikheter gör vissa människor mer utsatta än andra. Sjukdomar och virus reser och påverkar oss oavsett gränser eller pass. Vi måste ta itu med ekonomiska, administrativa, språkliga och andra hinder som många flyktingar och migranter möter dagligen när de försöker få tillgång till sjukvård och andra viktiga tjänster. Vi vet alla hur viktigt vård och stöd är när vi blir sjuka.
För att frigöra migrationens fulla folkhälsopotential och förbättra hälsan för alla behöver vi laganda, en känsla av rättvist spel, politiskt engagemang och partnerskap mellan länder och regioner.
För att göra bättre hälsa till verklighet för flyktingar och migranter som för alla andra behöver vi ett ärligt och öppet samtal med alla representerade vid bordet.
Det är därför vi bjuder in viktiga beslutsfattare från WHO:s europeiska, afrikanska och östra Medelhavsregioner samt representanter för flyktingar, migranter och civilsamhället till ett toppmöte på hög nivå i Istanbul nästa månad att mobilisera politiskt engagemang och hitta en gemensam väg framåt.
God hälsa och välbefinnande under paraplyet av universell hälsoskydd bör vara en realitet för oss alla, på och utanför planen, oavsett vem vi är eller var vi kommer ifrån.
Dr Hans Henri P. Kluge är Världshälsoorganisationens regionchef för Europa.