AI-forskare: ”Vi på insidan är nog mer oroade än folk utanför”

Han presenterar sig själv som en suspekt kille i svart tröja och grön keps. I själva verket är han en av forskarna i den absoluta frontlinjen av AI-utvecklingen. Mannen, som i denna artikel kallas Peter, arbetar på Googles forskningsavdelning och har gått med på att tala öppet om sin arbetsplats under pseudonym.

Mötet äger rum på ett kafé utanför Googles enorma komplex i New York – tre byggnader på 15 våningar vardera, belägna mellan 8:e och 9:e avenyn på Manhattan. Där arbetar han med forskning som kan komma att forma hela mänsklighetens framtid, omgiven av tusentals andra högutbildade forskare.

Bakgrunden till samtalet är den debatt som just nu sätter hela teknikvärlden i gungning. Den tog fart när AI-forskaren Jacob Coxon i ett öppet avskedsbrev från forskningsföretaget Anthropic valde att gå ut med en iskall varning. ”Folk som bygger AI tror på allvar att detta kan ta död på oss alla mot slutet av det här årtiondet”, skrev han på X.

Ett par dagar senare fick han medhåll från cheferna för AI-jättarna Anthropic, OpenAI, xAI och Google – fyra av de mest inflytelserika aktörerna på en marknad som exploderat sedan lanseringen av ChatGPT 2022 och som i dag lockar investeringar för hundratals miljarder kronor årligen. De vände sig till politikerna och efterlyste mer statlig reglering av den egna branschen, ett historiskt utspel från företag som länge aktivt motarbetat politisk inblandning.

Peter var inte förvånad.

– Vi som jobbar med detta går runt och tänker på hotet hela tiden. Det har vi gjort länge, säger han.

Han menar att det var allvar bakom Dario Amodeis varning. Anthropics vd och grundare är enligt Peter genuint orolig för utvecklingen. I den amerikanska debatten har det dock funnits de som tolkat AI-jättarnas utspel som ett taktiskt knep – ett sätt att befästa positioner och samtidigt ha ryggen fri. Då kan bolagen alltid skylla på politikerna som inte lyssnade.

Peter ser det snarare som ett nödrop.

– De inser hur allvarligt läget är men kan inte göra något åt det, säger han.

Trots riskerna fortsätter han att arbeta kvar. Konkurrensen om platserna inom Google är stenhård – tusentals kvalificerade sökande till varje tjänst, många med doktorsexamen i datavetenskap eller matematik. Lönerna är i en klass för sig: Peter tjänar motsvarande 220 000 kronor i månaden, en summa som mycket väl kan fördubblas. Liksom många andra i branschen har han valt att stanna kvar för att kunna påverka utvecklingen inifrån.

– Jag tänkte nog så här när jag började med AI för tio år sedan: att detta kommer att förändra världen. Och att om man ska ha något inflytande över utvecklingen så måste man vara på insidan, säger han.

Samtidigt varnar han för att fixeringen vid domedagsscenariot kan skymma sikten för de mer påtagliga hoten. Ett av dem är AI:s militära tillämpningar. Samarbetet mellan techjättarna och USA:s försvarsmakt är omfattande, och motsvarande utveckling sker i Kina. I kriget i Ukraina används AI av båda sidor. Förra veckan kom uppgifter om att huthirebellerna i Jemen försökt använda Anthropics AI-modell Claude för att bygga kontrollsystem till sina missiler.

– Det finns en skala här. Längst ut på ena sidan finns ett hot mot mänskligheten. Men på andra sidan har vi hot som är mycket närmare, säger han.

Ett av dessa närmare hot är AI:s påverkan på arbetsmarknaden. Enligt Peter kan många jobb försvinna snabbare än någon räknat med – och inte ens AI-forskarna själva är immuna.

– Risken finns faktiskt också att AI tar jobben från sådana som mig, säger han.

Peter beskriver en arbetsplats som på många sätt är unik. Inne i Googles komplex finns ett 30-tal restauranger med olika inriktning, flera gym, massageterapeuter, matlagningskurser och till och med en flygel på hans våning. Arbetsstyrkan är global – amerikaner, européer och många från asiatiska länder som Indien och Kina. Ungefär 90 procent är män.

Men det finns en baksida: pressen att prestera är hård, och förväntningarna på att ständigt vara tillgänglig är stor. På sitt förra jobb sov han ofta på kontoret.

– På mitt förra jobb inom AI brukade jag sova på kontoret två, tre nätter i veckan. Men här på Google har de inte så bra sovplatser tyvärr, säger han.