”Alla minns dagen då kriget bröt ut”

Ukrainare berättar: Fyra år med krig har skapat både anpassning och trauma

När kriget bröt ut i Ukraina den 24 februari 2022 förändrades livet för miljontals människor. Invånare i Kiev och andra delar av landet tvingas nu efter fyra år att hantera en ny vardag präglad av osäkerhet, trauma och svåra framtidsbeslut.

Christina, som bodde i Butja när kriget började, minns tydligt de första timmarna. ”Jag sprang till ett snabbköp tillsammans med min mamma. Vi hade inga förråd, behövde handla. Det var overkligt att kriget skulle komma – hit? Till Butja, en familjevänlig stad?” Hon stannade i Butja några veckor innan de tvingades fly. Vid evakueringen valde hon Kiev framför Warszawa – ett beslut hon nu ifrågasätter. ”Hade jag vetat då hur länge kriget skulle pågå hade jag valt den andra bussen, flyttat till Europa.”

Som psykolog ser Christina dagligen krigets psykologiska effekter. ”Otroligt många äter antidepressiva,” berättar hon. Samtidigt har kriget tvingat fram en utveckling hos människor. ”Kriget får oss att uppleva något vi inte skulle vara med om i ett normalt liv. Det är nästan filosofiskt. Man blir skickligare, lär sig klara av saker.”

För Serhii, som bodde i Mykolajiv när kriget började, tog det en månad innan verkligheten sjönk in. ”I början var kriget som ett skämt. Helt overkligt.” Det var när missiler började falla över närliggande Cherson och vattnet försvann som han förstod allvaret. Nu, fyra år senare, har situationen stabiliserats, men Serhii är bekymrad över framtiden. ”Jag tror att vi har det bättre nu än vad vi får efter kriget. Det är som om vi vore berusade – när freden kommer blir det världens baksmälla.”

Han brottas också med existentiella frågor som många ukrainare ställs inför: ”Vad ska man satsa på, bygga sitt liv här eller någon helt annanstans, kanske i Sverige?”

Mariana minns också tydligt krigsutbrottet. ”Jag kommer för alltid att minnas den 24 februari 2022. Hur otäckt det var.” Hon vaknade av ett telefonsamtal från en vän i Zaporizjzja: ”Hur kan du sova?! Kriget har brutit ut!” Till skillnad från många andra hade Mariana börjat förbereda sig. ”Jag förstod att det kunde bli krig, så jag hade börjat packa. Ingen annan jag kände gjorde som jag, de tyckte att jag överdrev.”

Angelina, som arbetar i en taxfreebutik i Uzjhorod vid gränsen till Slovakien, upplevde krigsutbrottet från ett annat perspektiv. ”Jag jobbade den natten, och plötsligt vällde det in folk som skulle lämna landet. Så förstod jag att kriget brutit ut.” Hennes pappa är vid fronten, och hon är skeptisk till optimistiska förutsägelser: ”Jag tror att alla som talar om att kriget nog tar slut i år bara säger vad de drömmer om. Ingen vet.”

För yngre ukrainare har kriget format deras tonår. Anastasia, som är 18 år och bor i Kiev, var på resa i Bulgarien med sin pappa när kriget bröt ut. De stannade utomlands, inklusive ett halvår i Sverige, innan de återvände till Kiev. ”Det är som om vi gett upp tanken på fred. Nu skrattar jag och mina kompisar ofta högt åt alla allvarliga blickar och nya fredssamtal. Fredsförhandlingar hit och fredsförhandlingar dit. De leder ju aldrig någon vart.”

Hennes jämnåriga vän Vlada var bara 14 år när kriget började. ”Den morgonen vaknade jag av att mamma kom in i mitt rum och sade att Ryssland hade startat kriget. Jag var besviken att jag skulle missa idrotten i skolan.” Familjen bodde nära Butja och flydde när de hörde attackerna mot flygplatsen i Hostomel. ”Mycket har fortsatt ungefär som vanligt, men min pappa är vid fronten och jag hoppas verkligen att det blir fred.”

Efter fyra år av krig har en ny normalitet etablerats i Ukraina – en vardag där luftlarm, strömavbrott och osäkerhet blivit en del av livet. Samtidigt fortsätter befolkningen att anpassa sig, med blicken mot en framtid som fortfarande är höljd i dunkel.