Anna-Lena Laurén: Berlin bromsar ukrainskt EU-medlemskap – upplagt för besvikelse

I Ukrainas fredssamtal skymtar en ny grundkonstellation

Ingen säger det rent ut, men en grundkonstellation har börjat utkristallisera sig i fredsförhandlingarna mellan Ukraina och Ryssland. Ukraina förväntas ge upp territorier och få EU-medlemskap i utbyte. För president Volodymyr Zelenskyj är detta en nödvändig kompensation, eftersom det skulle vara politiskt omöjligt att sälja in territoriella eftergifter till det ukrainska folket utan att erbjuda en betydande motvikt.

USA:s strategi tycks vara att avsluta konflikten för att sedan överlämna ansvaret till EU. Amerikanerna skulle gärna se att EU tar över bördan så snart ett fredsavtal är undertecknat. Ukraina, å andra sidan, är medvetet om att endast USA har den reella kapaciteten att utöva påtryckningar mot Ryssland. Av den anledningen är det avgörande för Kyiv att hålla Washington engagerad i processen.

När det gäller EU-medlemskapet är Kyiv och Washington helt överens. Zelenskyj kräver nu öppet ett ”snabbspår” till medlemskap, vilket skulle innebära att Ukraina inte behöver uppfylla alla de traditionella Köpenhamnskriterierna. För att kunna övertyga sitt folk behöver Zelenskyj ett konkret datum.

”Vi talar om ett konkret datum för medlemskap i EU – 2027 – och jag räknar med att våra partner stöder oss”, skrev Zelenskyj nyligen på plattformen X.

Inom EU möts dock dessa förväntningar av betydande skepsis, särskilt i Berlin. Tyskland, som unionens största medlemsland med den starkaste ekonomin, skulle bära en stor del av kostnaderna för att integrera ett krigshärjat land med 40 miljoner invånare och en omfattande jordbrukssektor.

”Det är uteslutet att Ukraina blir EU-medlem den 1 januari 2027. Det går inte. Ukraina ska ha utsikter att gå med, men det är en längre process”, deklarerade förbundskansler Friedrich Merz efter överläggningar med sina socialdemokratiska regeringspartner.

Ukrainska diplomatiska källor uttrycker missnöje med situationen. Förslag om ett slags ”B-medlemskap” utan rösträtt och full tillgång till den inre marknaden har inte tagits emot väl i Kyiv.

”Det som intresserar oss är att det ska gå snabbt”, framhåller en ukrainsk diplomatisk källa i Berlin.

Flera kandidatländer står redan i kö före Ukraina. Montenegro har kommit längst och avslutat 12 av de 33 förhandlingskapitlen, följt av Albanien. För Ukrainas del har förhandlingarna inte ens inletts, eftersom Ungern blockerar processen med sitt veto. Förhandlingarna verkar vara låsta åtminstone fram till det ungerska valet i april.

Samtidigt ökar förväntningarna i Ukraina kontinuerligt. Detta beror delvis på hur ukrainsk utrikesjournalistik rapporterar om situationen. Ukrainska korrespondenter och analytiker skildrar sällan EU:s interna dynamik eller hur tysk inrikespolitik påverkar EU:s beslutsfattande. I stället förklaras europeisk tvekan ofta förenklat som ”rädsla för Ryssland”.

”Inte ett enda EU-land har någonsin fyllt alla kriterier då de blivit medlemmar”, hävdade nyligen den ukrainska analytikern Ljudmila Pokrovsjtjuk i tv-kanalen Freedom – ett påstående som inte stämmer. Sverige, till exempel, genomgick tre års intensiva förhandlingar innan landet uppfyllde medlemskriterierna.

I likhet med Zelenskyj menar Pokrovsjtjuk att Ukraina bör insistera på ett specifikt datum för EU-anslutning, och att förhandlingarna sedan anpassas efter detta datum. Men EU-processen fungerar traditionellt i motsatt riktning – unionen är en sluten klubb med etablerade standarder som nya medlemmar förväntas uppfylla.

EU har själv bidragit till missförstånden genom att, tyngt av skuld över otillräcklig hjälp under kriget, sända dubbla signaler till Ukraina. Detta skapar förutsättningar för en potentiellt stor besvikelse i Ukraina när verkligheten kommer ikapp förväntningarna.

I denna komplexa situation står Ukraina inför utmaningen att balansera territoriella eftergifter mot löften om EU-integration, samtidigt som landet måste navigera mellan USA:s och EU:s ibland motstridiga intressen. Hur förhandlingarna utvecklas kommer att vara avgörande inte bara för Ukrainas framtid utan även för EU:s utvidgningsprocess och den europeiska säkerhetsarkitekturen.