Tysk förbundskanslers balansakt i Kina väcker oro

Friedrich Merz anlände till Peking på onsdagen med ett ambitiöst uppdrag och en trettiohövdad handelsdelegation i släptåg. I mötet med president Xi Jinping betonade den tyske förbundskanslern både möjligheter och ansvar: ”Vi är två av världens största industrinationer. Det är ett stort ansvar. Men det är också en fantastisk möjlighet.”

Merz hade på förhand lovat att prioritera europeiska intressen under sitt Kina-besök, något som stämmer väl med hans rykte som övertygad europé. Men verkligheten är mer komplicerad – ingen tysk förbundskansler kan bortse från den inhemska bilindustrins behov.

Tyskland har ett omfattande ekonomiskt beroende av den kinesiska marknaden, där landets premiumbilar länge varit eftertraktade. Men situationen har förändrats dramatiskt de senaste åren. Kineserna har blivit experter på att tillverka högkvalitativa bilar – med hjälp av tysk teknologi.

Det som en gång framstod som en fördelaktig överenskommelse för tyska biltillverkare som Volkswagen har utvecklats till ett strategiskt problem. Tyskarnas tillträde till den lukrativa kinesiska marknaden kom med ett pris: kunskapsöverföring via joint ventures. Efter några decennier har kinesisk bilproduktion nu sprungit om den tyska. Idag dominerar kinesiska BYD på hemmamarknaden för elbilar.

Trots detta fortsätter Volkswagen att satsa i Kina. Företagets plan är att år 2030 ska större delen av Volkswagen-bilarna som säljs på den kinesiska marknaden också tillverkas där.

Många tyska analytiker varnar för att landets relation med Kina börjar likna den problematiska beroendeställning man hade till Ryssland fram till invasionen av Ukraina 2022. Tyskland – och hela EU – har gjort sig sårbara genom ett djupt beroende av en auktoritär stat vars långsiktiga avsikter är svårbedömda.

Sårbarheten sträcker sig långt utöver bilindustrin. Högteknologiska sektorer inom elfordonsindustrin och försvarssektorn är beroende av sällsynta jordarter, där Kina kontrollerar 90 procent av både utvinning och förädling. Peking har infört exportrestriktioner för dessa strategiska metaller för att maximera sin kontroll över globala leveranskedjor.

Inom EU växer frustrationen över vad man ser som Kinas asymmetriska handelspraxis. Medan europeiska företag förväntas följa liberala handelsprinciper, subventionerar den kinesiska staten kraftigt sina företag, vilket leder till orättvis konkurrens och prisdumpning på den europeiska marknaden.

Den mest akuta spänningen i relationerna rör dock Kinas stöd till Ryssland under det pågående kriget i Ukraina. Kina har blivit en avgörande handelspartner för Ryssland genom både oljeimport och export av mikrochips som används i rysk vapenproduktion.

Professor May-Britt U. Stumbaum vid säkerhetspolitiska tankesmedjan Spear-institutet kommenterade situationen till tv-kanalen ZDF: ”Det är viktigt att man talar med sin handelspartner om sina röda linjer.”

Frågan som många ställer sig är hur mycket intryck dessa ”röda linjer” egentligen gör på kinesiska beslutsfattare. De har redan passerats upprepade gånger utan konkreta motåtgärder från EU:s sida. Kina fortsätter sin handel med Ryssland, och ingenting i landets agerande under de senaste åren tyder på att relationen till EU prioriteras högre än den med Ryssland.

Merz resa illustrerar det dilemma som europeiska ledare står inför: balansen mellan att värna ekonomiska intressen och försvara grundläggande värderingar och säkerhetspolitiska ställningstaganden. För Tyskland, med sin exportdrivna ekonomi, är utmaningen särskilt påtaglig när bilindustrin, en av landets ekonomiska ryggrader, står på spel samtidigt som geopolitiska spänningar ökar.