Iran-USA konflikten: En vapenvila med blandade reaktioner

Det råder delade meningar om nattens vapenvila mellan USA och Iran. Medan många världen över andas ut efter att Donald Trump valde att inte eskalera konflikten ytterligare, betraktar säkerhetsexperter överenskommelsen som en delseger för Iran snarare än en diplomatisk framgång för USA.

Fenomenet har till och med fått ett eget namn bland politiska kommentatorer – TACO, en förkortning för ”Trump Always Chickens Out”. Uttrycket syftar på den amerikanske presidentens återkommande mönster att först hota med drastiska åtgärder för att sedan backa i sista stund.

”Tacka Gud för TACO”, skrev Edward Luce vid Financial Times, medan mer extrema röster som Trump-aktivisten Laura Loomer uttryckte missnöje: ”Förhandlingar är negativt för vårt land”. Även sverigedemokraten och Kvartalmedarbetaren Ronie Berggren beklagade vapenvilan med orden ”Synd, andrum är regimens mål”.

Trots att Trump avstod från att verkställa sitt hot om att ”utplåna den iranska civilisationen” betraktas vapenvilan knappast som en vinst för USA. Den underliggande strategin – att använda överord för att skrämma motståndaren till underkastelse vid förhandlingsbordet – tycks ha misslyckats i detta fall.

Robert Pape, statsvetarprofessor vid University of Chicago och en respekterad säkerhetspolitisk expert, är förödande i sin analys: ”Enormt strategiskt nederlag för USA. Största förlusten sedan Vietnam. Visar att Iran växer fram som ett fjärde maktblock.” Ben Rhodes, tidigare rådgivare till Barack Obama, konstaterar torrt: ”Det är svårt att förlora ett så kort krig så fullständigt.”

Trots att den iranska regimens ledarskikt har decimerats i konflikten behåller de fortfarande kontrollen över landet, det anrikade uranet och förmågan att avfyra missiler och drönare mot grannländerna. Dessutom tycks regimen ha stärkt sin kontroll över det strategiskt viktiga Hormuzsundet.

Trumps tidigare uttalade ambition att ”befria det iranska folket från sina teokratiska härskare” framstår som motsägelsefull i ljuset av hans hot om att angripa civila mål – hot som enligt historieprofessorn Timothy Snyder potentiellt kan utgöra brott mot Folkmordskonventionen från 1948. Under tisdagen rapporterades det att iranier bildade mänskliga kedjor på de broar som Trump hotade att bomba, vilket illustrerar den komplexa dynamiken mellan regimen och folket.

Nya uppgifter från den kommande boken ”Regime change” av New York Times-reportrarna Maggie Haberman och Jonathan Swan kastar ljus över hur Israels premiärminister Benjamin Netanyahu i februari övertygade Trump om ett gemensamt krig mot Iran. ”Netanyahu och hans team beskrev förhållanden som pekade mot en nästan säker seger”, skriver författarna. ”Irans ballistiska missilprogram skulle vara förstört inom några veckor. Regimen skulle bli så försvagad att den inte kunde strypa Hormuzsundet.”

Intressant nog framkommer det att vicepresidenten JD Vance var den enda i Trumps inre krets som argumenterade mot krigföringen. Vance, som profilerat sig som motståndare till USA:s tidigare militära engagemang i Mellanöstern, var dock inte närvarande när det avgörande beslutet om vapenvila fattades – han befann sig i Ungern för att kampanja för Viktor Orbán.

Vapenvilan markerar ett tillfälligt andrum i en konflikt som präglats av eskalerande hot och militära aktioner. Men frågan kvarstår om detta verkligen representerar en långsiktig lösning eller bara ett temporärt avbrott i en djupgående regional maktkamp där både Iran och USA har strategiska intressen att försvara.