Därför stämplar vissa Mamdanis löfte om förskolan som ”kommunism”

Rabina Shrestha blickar mot framtiden med förnyad tillförsikt. Om hennes tvåårige son Abhay kan få plats på förskola skulle hon äntligen kunna förverkliga drömmen om att studera till sjuksköterska.

– Jag jobbade på en nagelsalong innan vi fick barn. Men mitt mål har alltid varit att studera vidare, säger hon.

Rabina bor i Jackson Heights, en stadsdel i nordöstra Queens där många invånare har sina rötter i Sydasien – särskilt Nepal, Indien och Bangladesh. Trots hög arbetslöshet präglas området av en påtaglig entreprenörsanda. Gatorna sjuder av liv med alltifrån järnhandlare och resebyråer till affärer med sydasiatiska damkläder, sko- och telefonreparatörer.

– Jag har hört om Mamdani och vi röstade förstås på honom. Inte minst för det han har sagt om barnomsorg. Och så har han ju rötter i samma del av världen som vi, säger Rabina medan hon manövrerar barnvagnen där Abhay sover och storebror Hridhay klamrar sig fast på utsidan.

I den andra änden av Queens möter vi Justin Ford, inflyttad från Fort Wayne, Indiana. Han är i parken Hunter’s Point South med sin 18 månader gamla son Declan, och njuter av den spektakulära utsikten över Manhattans skyskrapor på andra sidan floden.

Justin driver ett eget företag där han tillverkar och säljer kombucha, ett fermenterat te som blivit populärt bland hälsomedvetna konsumenter. Företaget går bra, men även Justin Ford ser ingen ekonomisk möjlighet att placera sonen i förskola. Istället får Declan följa med till jobbet, och hustrun som arbetar på Manhattan tar över på eftermiddagarna.

– Han är vårt första barn, och jag tycker det är härligt att kunna tillbringa mycket tid med honom. Förskola har inte varit aktuellt för oss. Man får välja i den här staden: bo okej eller förskola. Du kan inte få båda, förklarar han.

Men när Declan blir äldre vill Justin ändå att sonen ska få möjlighet att gå i förskola. Pojken är lite blyg och skulle må bra av att leka med andra barn.

– Mamdanis löfte förändrar allt för oss. Så nu har vi satt honom i kö på flera förskolor.

I sitt installationstal på nyårsdagen gjorde borgmästare Mamdani ett tydligt uttalande: ”Kostnaden för barnomsorg kommer inte längre att avskräcka unga vuxna från att starta en familj. För vi kommer att leverera barnomsorg för de många genom att beskatta de få mest välbärgade.”

Det är den typen av uttalanden som fått president Trump att kalla Mamdani ”en galen kommunist”, åtminstone fram till att den nyvalde borgmästaren besökte Vita huset och lyckades charma presidenten. Men många republikaner fortsätter att varna för att borgmästaren går för långt i sina reformer.

– Utökad gratis barnomsorg och fler allmänna toaletter?! När tar Mamdanis kommunistiska mardröm slut? skämtade komikern Jordan Klepper nyligen i programmet The Daily Show.

New York har, jämfört med andra amerikanska städer, en förhållandevis stark välfärdspolitik som nästan påminner om den europeiska modellen. Stadens invånare lutar generellt åt vänster, och även många republikaner accepterar ett högre skattetryck för att finansiera gemensamma tjänster.

Men just barnomsorg verkar vara ett kontroversiellt ämne. När New Mexico som första amerikanska delstat införde gratis förskolor i höstas väckte reformen stark kritik. Många amerikaner anser att hur familjer tar hand om sina barn är något staten inte bör lägga sig i, och varnar för ett framtida ”sovjetiskt” system.

Den konservativa debattören Isaac Schorr skriver om Mamdani: ”Han hoppas att de resurser som används för att producera varor och tjänster i USA ska tvångsöverföras till arbetarklassen. Precis som bolsjevikerna gjorde 1917 och kubanerna 1959.”

Att så starka reaktioner väcks är anmärkningsvärt med tanke på att grundskolan i USA är skattefinansierad och gratis fram till och med årskurs 12 – något som nästan ingen ifrågasätter eller betraktar som kommunism.

Mamdanis reformer kommer dock att kosta pengar, mycket pengar. Han har lovat att finansiera gratis barnomsorg genom högre skatt på välbeställda New York-bor – alltså sådana som har råd att sätta sina barn i en förskola som Perry School i West Village på södra Manhattan, där en plats kostar cirka 340 000 kronor per år.

Dawn Lesley Stewart, grundare och chef för Perry School, visar runt i de ljusa lokalerna. Här finns alla tänkbara leksaker, böcker och musikinstrument, inklusive en komplett lekplats med rutschbanor i källaren. Skolan har en hög lärartäthet och personal med specialistkompetens, som musikläraren Tyler Arle som sjunger och spelar trummor med barnen på dagarna och spelar i rockband på kvällarna.

Stewart är noga med att påpeka att många familjer inte betalar hela avgiften – vissa betalar nästan ingenting tack vare bidrag och stipendier. Skolan är stolt över sin mångfald: 35 procent av de 175 barnen är ”people of color”, och i familjerna talas 25 olika språk.

Stewart ställer sig försiktigt positiv till Mamdanis reformplaner.

– Jag tycker det är en underbar idé i teorin. Det låter bra. Men det hänger på hur det utförs, säger hon och pekar på praktiska utmaningar.

– Staden måste skaffa massvis med nya lokaler. Och tusentals nya förskollärare ska utbildas. Det är redan brist på förskollärare i New York. Jag har ibland svårt att hitta folk med rätt kvalifikationer. Ska vi hålla fast vid de hårda kraven, eller ska vi anställa personer med sämre utbildning och betala dem minimilön?

Efter 25 år i branschen är Stewart bekymrad över hur reformen kommer att påverka existerande verksamheter som hennes.

– Hur ska han kunna genomföra detta utan att den barnomsorg vi har idag brakar ihop? Ärligt talat tror jag att många små, oberoende förskolor långsamt kommer att försvinna när de stora skolföretagen och staden tar över.

För Rabina Shrestha i Jackson Heights lever drömmen om utbildning, ett bättre jobb och en tryggare tillvaro för familjen. Hon hoppas till och med kunna flytta till en lugnare stadsdel. Men allt hänger på att Mamdani kan infria sitt löfte.

– Jag kan vänta. Bara jag vet att det löser sig så småningom. Om jag kan utbilda mig är det ju faktiskt bra inte bara för min familj, utan också för New York, säger hon.