Slutet för ärvda platser i Storbritanniens överhus

Efter århundraden av tradition sätter Storbritanniens parlament nu punkt för systemet med ärvda platser i överhuset. Ledamöterna själva har röstat igenom lagen som innebär att hertigar, earler och vicomter inte längre kan lämna över sina stolar till nästa generation.

Det system som har kritiserats för att vara otidsenligt började reformeras under Tony Blairs regering. Efter Labours jordskredseger i valet 1997 påbörjades en omfattande reform av överhuset, vilket resulterade i att antalet platser krympte från över 1 300 till knappt 700 runt millennieskiftet.

För att få igenom dessa reformer tvingades Blairs regering dock till en kompromiss: 92 ärvda platser skulle kvarstå tills reformerna slutförts. Denna övergångsperiod har nu varat i nästan 25 år, trots att dagens premiärminister Keir Starmer redan 2022 uttryckte sin förvåning över att någon skulle kunna argumentera för ärvda adelsposter.

En av de som försvarar traditionen är Charles Courtenay, earlen av Devon. Hans familj har haft en plats i överhuset sedan 1100-talet, under kejsarinnan Matildas tid. Courtenay menar att kritiken mot arvslorderna är oförtjänt hård jämfört med övriga ledamöter, som inte heller är folkvalda.

”Under en debatt om arvsplatserna frågade någon hur arvslorderna egentligen kom in i överhuset. Jag satt då bredvid hertigen av Wellington. Det är ganska uppenbart hur han kom in – det finns en bild av honom på väggen där, från slaget vid Waterloo,” har Courtenay berättat för The Guardian, med hänvisning till den dåvarande hertigens ledande roll i segern över Napoleon 1815.

Earlen av Devon, vars titel motsvarar en svensk greve, argumenterar för att adelsmän med titlar och egendomar som gått i arv i generationer har förmågan att tänka långsiktigt. ”Jag tror att vi har längre tidshorisonter än de övriga i överhuset. Vi kan se på saker på 100, 200, 300 års sikt,” säger han och använder miljöfrågor som exempel där långsiktigt tänkande är avgörande.

Kritiker menar dock att systemet är förlegat. Nicklaus Thomas-Symonds, minister i Labourregeringen med titeln Paymaster General, säger enligt nyhetsbyrån AP: ”Vårt parlament ska vara en plats där talang erkänns och meriter räknas. Det ska aldrig vara en samlingsplats för det gamla grabbgänget, eller en plats där titlar från svunna sekler övertrumfar folkets vilja.”

En annan kritik mot systemet är bristen på mångfald. Kvinnor fick tillträde till överhuset först på 1950- och 1960-talen och utgör idag ungefär en tredjedel av ledamöterna. Ingen av arvslorderna är dock kvinna, och representationen av minoriteter är minimal.

Courtenay erkänner att gruppens sammansättning är otidsenlig men hävdar att problemet ligger i reglerna: ”Vi är bara vita killar för att vi inte tillåts vara vita tjejer.”

Den nya lagen innebär att alla arvsplatser i överhuset avskaffas när den nuvarande parlamentssessionen avslutas i maj. Men enligt brittiska medier finns ett tillfälligt kryphål – motståndet från arvslorderna har mildrats genom ett löfte om att ett mindre antal av dem ska få livstidsutnämningar innan förändringen träder i kraft. Detta innebär att de får ”vanliga” överhusplatser som inte går i arv, vilket gör att traditionerna åtminstone lever kvar med nuvarande generation.

Reformen markerar slutet på ett nästan tusenårigt system och representerar ett viktigt steg i moderniseringen av det brittiska parlamentet, även om det för vissa framstår som ett smärtsamt brott mot historiska traditioner.