Erik de la Reguera: Kommer högern att släppa fram Le Pen?

I de franska kommunalvalen som pågår avslöjas en tydlig förändring i den politiska landskapet. Nationell samling, partiet som länge varit politiskt isolerat, är på väg att accepteras av traditionella högerpartier inför söndagens avgörande valomgång.

Så sent som i årets val till nationalförsamlingen taktikröstade många väljare från mitten, vänstern och traditionella högerpartier för att blockera Marine Le Pens väg till makten. Denna strategi, känd som ”en republikansk front”, verkar nu vara på väg att upplösas om man får tro uttalanden från flera etablerade politiska profiler och kommentatorer.

Förre presidenten Nicolas Sarkozy har i sin senaste bok föreslagit att Nationell samling bör betraktas som en del av en enad, ”samlad” höger inför presidentvalet nästa år. Både han och hans son Louis Sarkozy har öppnat för möjligheten att stödja Marine Le Pen eller Jordan Bardella om någon av dem skulle möta en vänsterkandidat i den avgörande omgången av presidentvalet.

Denna inställning delas av Bruno Retailleau, ledare för det traditionella högerpartiet Republikanerna. Ännu längre har partiets tidigare ledare Eric Ciotti gått, som numera har ”bytt sida” och bildat ett stödparti inom Le Pens nationalistiska block. Som belöning för detta samarbete ser Ciotti nu ut att vara på väg mot borgmästarposten i Nice på Franska rivieran, där han leder med drygt 40 procent i opinionsmätningarna.

I söndagens kommunalval står 34 945 franska kommuner inför val av nya borgmästare. Nationell samling har goda chanser till framgång i många av dessa. Även i storstäder som Marseille har Le Pens och Bardellas parti ett stöd på över 30 procent av väljarna. Men franska val genomförs i två omgångar, och i den avgörande andra omgången har många väljare traditionellt röstat ”emot” Nationell samling, oavsett vilket annat alternativ som funnits.

Denna praxis har grundats i partiets historiska kopplingar. Nationell samling har rötter som sträcker sig tillbaka till Vichyregimens fasciststyre under andra världskriget och grundades en gång av övervintrade fascister och en tidigare SS-officer. I Frankrike har partiet länge klassificerats som ”extremhöger”.

Men under de senaste 15 åren har Nationell samling genomgått en liknande ”normaliseringsprocess” som Sverigedemokraterna i Sverige. Och precis som Liberalerna nu öppnar för att släppa in SD i den svenska regeringen, verkar allt fler franska mitten- och högerpolitiker vara redo att om inte direkt alliera sig med, så åtminstone bryta den politiska karantän som högernationalisterna länge varit isolerade i.

Löften om ministerposter, makt och inflytande är starka drivkrafter i denna förändring. Den stora frågan är dock om väljarna delar denna nya inställning.

De pågående lokalvalen, som hålls i två omgångar den 15 och 22 mars, omfattar val av borgmästare och andra förtroendevalda i nästan 35 000 kommuner. Över 900 000 personer kandiderar till olika poster, och storstäder som Paris, Lyon och Marseille väljer också ny politisk ledning.

Valet ses som en viktig värdemätare inför presidentvalet nästa år, där Marine Le Pen för närvarande är favorit. Om hon skulle förhindras att ställa upp på grund av pågående rättsprocesser, står Jordan Bardella redo att ersätta henne med en lika stark position i opinionsundersökningarna.

Resultatet av kommunalvalen kommer inte bara att avgöra lokal styrning utan också ge en fingervisning om huruvida den långvariga politiska isoleringen av Nationell samling verkligen är på väg att brytas. Det skulle i så fall representera en dramatisk förändring i fransk politik, där traditionen att blockera extremhögerpartier från maktpositioner länge varit en grundpelare i det politiska systemet.