EU-länder köper mer rysk energi: ”Strategiskt problem”

Rysslands energiexport till EU fortsätter trots krig och sanktionshot

EU:s beroende av rysk energi har skapat en komplex situation där handeln med olja och gas fortsätter att flöda, trots de spända relationerna till följd av kriget i Ukraina. Flera EU-länder har överraskande nog ökat sin import av rysk energi under det senaste året, vilket undergräver den enade front som EU försöker visa upp mot Ryssland.

Detta fortgående handelsutbyte ger USA en ursäkt att inte införa hårdare sanktioner mot Ryssland, enligt säkerhetspolitiska bedömare. Vita husets position är att så länge europeiska allierade fortsätter att köpa rysk energi i stor skala, finns det begränsningar för hur långt USA kan gå i sin sanktionspolitik.

– Det är ett strategiskt problem för EU, säger Andreas Umland, analytiker specialiserad på östeuropeiska relationer. Umland menar att EU:s ambivalenta hållning skapar en brist på trovärdighet i västvärldens försök att sätta ekonomisk press på Moskva.

Energiberoendet är inte ett nytt fenomen. Under flera decennier har rysk gas och olja utgjort en betydande del av EU:s energimix. Trots upprepade kriser och politiska spänningar har handelsrelationerna fortsatt, delvis på grund av praktiska skäl som befintlig infrastruktur och konkurrenskraftiga priser.

Särskilt Centraleuropeiska länder som Ungern, Slovakien och Tjeckien har haft svårt att minska sitt beroende. Deras energisystem är fortfarande i hög grad sammankopplade med ryska leveranser genom rörledningar som byggdes under Sovjettiden.

Tyskland, som tidigare var en av Rysslands största energikunder, har gjort betydande ansträngningar för att diversifiera sina källor efter invasionen av Ukraina, men vissa andra medlemsstater har gått i motsatt riktning. Den ökade importen från vissa EU-länder kan förklaras med opportunistiska köp till rabatterade priser, något som undergräver EU:s gemensamma strategi.

Energimarknadsexperter pekar på att situationen är komplicerad av de olika energistrukturerna inom unionen. Medan länder med tillgång till hamnar och LNG-terminaler har kunnat ställa om till alternativa leverantörer, står inlandsländer utan sådan infrastruktur inför mycket större utmaningar.

– Det finns en klyfta mellan politiska ambitioner och ekonomiska realiteter, förklarar Maria Shagina, energiexpert vid Internationella institutet för strategiska studier. Hon tillägger att fullständig energiomställning tar tid, särskilt för länder med begränsade alternativ.

EU-kommissionen har presenterat flera initiativ för att minska beroendet av rysk energi, inklusive REPowerEU-planen som syftar till att diversifiera energikällor, påskynda utbyggnaden av förnybar energi och öka energieffektiviteten. Trots dessa ansträngningar kvarstår betydande utmaningar.

Ryssland har å sin sida aktivt sökt nya marknader för sin energi, främst i Asien, för att kompensera för minskade leveranser till Europa. Kina och Indien har ökat sin import av rysk olja markant, ofta till rabatterade priser, vilket delvis har kompenserat för Rysslands intäktsförluster från den europeiska marknaden.

Det geopolitiska spelet kring energi har större konsekvenser än bara handel. Energirelationerna mellan Ryssland och EU har blivit ett centralt inslag i konflikten kring Ukraina, där energileveranser används som ett påtryckningsmedel från båda sidor.

Analytiker varnar för att den nuvarande situationen är ohållbar på lång sikt. EU måste antingen visa större enighet i sin energipolitik gentemot Ryssland eller acceptera att sanktionspolitiken förblir ineffektiv.

– Så länge EU fortsätter att finansiera den ryska statskassan genom energiköp, kommer västs försök att isolera Ryssland ekonomiskt att ha begränsad effekt, sammanfattar Andreas Umland.

För USA:s del innebär EU:s fortsatta energirelationer med Ryssland en bekväm position där man kan kritisera Ryssland utan att behöva ta de ekonomiska och politiska risker som skulle följa av mer omfattande sanktioner. Detta skapar en situation där ingen part tar det avgörande steget som skulle kunna förändra dynamiken.

Under de kommande månaderna kommer EU:s förmåga att tala med en enad röst i energifrågor att prövas, särskilt när vinterperioden närmar sig och energibehoven ökar i många medlemsländer.