Expert: AI ritar om maktbalansen i världens krig

USA tappar försprång inom militär teknologi – Kina och Ryssland avancerar

USA har länge varit ledande inom den teknologiska utvecklingen för försvarssystem, men både Kina och Ryssland närmar sig nu i snabb takt, rapporterar New York Times. Denna utveckling markerar en betydande förändring i den globala militära maktbalansen.

I november visade Kina upp sina autonoma Xuanlong-drönare av modell GJ-11, som är designade att fungera som ”robotiska vingmän” tillsammans med landets J-20-stridsflygplan. Dessa drönare representerar ett betydande steg i utvecklingen av autonoma militära system. Samtidigt har Ryssland utvecklat kostnadseffektiva, självgående drönare som redan används aktivt i kriget i Ukraina.

Hans Liwång, professor i försvarssystem vid Försvarshögskolan, menar att framtidens krig redan har börjat.

”Det vi ser i Ukrainakriget brukar kallas ’det transparenta stridsfältet’. Speciellt drönarnas framfart har gjort att det inte går att gömma sig någonstans”, förklarar han.

Ett exempel på den nya teknologin är den ryska V2U-drönaren som ukrainska styrkor nyligen beslagtog. Denna drönare kan flyga flera tiotals kilometer, autonomt identifiera och låsa mål, för att sedan leverera två kilo sprängmedel – helt utan mänsklig styrning. Enligt New York Times består drönaren av standardkomponenter som bara kostar en bråkdel jämfört med amerikanska och kinesiska motsvarigheter.

Liwång påpekar dock att gränsen mellan operativ användning och experimenterande i Ukraina är oklar: ”Det görs vapentester i kriget. Behovet är så stort att man tar vad som finns. Om ett vapen ändå ska testas, gör man det i skarpt läge. Fungerar det får man effekt, och man lär sig om dess brister.”

I traditionella försvarsmakter som den svenska krävs större mängder av ett vapensystem samt utbildad personal för att det ska betraktas som operativt.

USA:s motsvarighet till denna utveckling är bland annat det militära AI-systemet Maven, som snabbt kan analysera enorma mängder underrättelsedata från satelliter och sensorer för att identifiera militära mål och skyddade objekt. Systemet används redan globalt av USA:s försvar och har bidragit till insatser i Irak, Syrien, Jemen och Ukraina.

USA:s senaste stridsflygplan, F-35 Lightning II, representerar en annan aspekt av teknologisk överlägsenhet. Flygplanet är utrustat med avancerad smygteknik som kan identifiera och oskadliggöra fientliga flygplan innan de själva blir upptäckta. Piloterna använder specialdesignade hjälmar som med hjälp av sex externa kameror skapar en 360-gradersvy som ger dem förmågan att ”se” genom flygplanets kropp.

Sveriges JAS 39 Gripen är enligt Liwång en mer traditionell variant som fokuserar på flexibilitet och låga driftkostnader snarare än avancerad smygteknik.

Ett oroväckande faktum som Liwång lyfter fram är att den militära sektorn inte längre är tekniskt ledande, som den var under senare delen av 1900-talet. Den civila teknologiutvecklingen har nu gått om, vilket innebär nya risker.

”Nu har de civila gått om vilket innebär att tekniken kan användas för kriminella syften, kommersiella syften. Både för att hämta information om en försvarsmakt, ett företag eller en individ och kan leda till stor fara för samhället, om det används av illasinnade personer eller organisationer,” varnar han.

Många av dessa avancerade teknologier finns redan tillgängliga för civilt bruk, exempelvis i drönare som används inom skogsbruk, fastighetsmäkleri och av privatpersoner. Det militära har inte längre tolkningsföreträde för denna teknik, vilket skapar nya säkerhetsutmaningar.

Ett annat exempel är avancerad underrättelseinhämtning, som tidigare var begränsad till statliga aktörer. Idag kan även privata företag samla in och sälja känslig information till länder, företag eller privatpersoner.

En avgörande skillnad mot tidigare militär teknologi är att moderna AI-system inte är statiska, påpekar Liwång: ”Myndigheter köper inte längre drönare för att lagra till krig. Man köper något som kan utvecklas över tid. Kapprustningen fungerar annorlunda än på 80-talet när staterna dominerade. Nu rusar tekniken framåt civilt och ingen ’leder’, vi måste hela tiden anpassa oss.”

Denna utveckling innebär att det militära maktlandskapet genomgår en fundamental förändring, där teknologiskt försprång blir alltmer flytande och svårdefinierat.