Flickorna dyrkas som gudinnor – och tvingas sen lämna allt vid puberteten

I Nepal upprätthålls en uråldrig tradition där unga flickor väljs ut för att tillbes som levande gudinnor, så kallade Kumaris. Chanira Bajracherya var en av dessa flickor som fick uppleva livet som gudomlighet innan verkligheten kom ikapp henne vid 14 års ålder.

Traditionen, som har sina rötter i Nepals hinduistiska och buddhistiska kulturarv, innebär att flickor väljs ut i tidig ålder baserat på specifika fysiska egenskaper och förmågor. De anses vara inkarnationer av gudinnan Taleju och blir föremål för dyrkan av både lokalbefolkningen och turister som besöker landet.

– Jag saknar fortfarande att vara gudinna, berättar Chanira Bajracherya, som nu har återvänt till ett vanligt liv efter sina år som Kumari.

När en Kumari når puberteten anses hon inte längre vara lämplig som gudinnans boning på jorden. Övergången från gudomlig status till vardagsliv kan vara utmanande. Många tidigare Kumaris vittnar om svårigheter att anpassa sig till ett normalt liv efter år av isolering och dyrkan.

Under sin tid som Kumari lever flickorna avskilda i speciella tempel där de får begränsad kontakt med omvärlden. De får sällan gå ut, och när de gör det bärs de ofta eftersom deras fötter anses för heliga för att röra vid marken. De förväntas välsigna besökare och delta i viktiga religiösa ceremonier.

Forskning kring Kumari-traditionen pekar på dess komplexa roll i det nepalesiska samhället. Å ena sidan representerar den ett unikt kulturarv som många nepaliser är stolta över. Å andra sidan har kritiker, särskilt människorättsorganisationer, ifrågasatt praxisen att isolera unga flickor och begränsa deras utbildning och sociala utveckling.

Under senare år har myndigheterna i Nepal genomfört vissa reformer för att modernisera traditionen. Numera får Kumaris oftast fortsätta sin skolgång, om än inom tempelområdet, och det finns större medvetenhet kring deras behov av socialisering och förberedelse för livet efter gudinnetiden.

För Chanira innebar övergången en period av identitetskris. Efter år av att ha blivit behandlad som en gudom mötte hon plötsligt en värld där hon var en vanlig tonåring utan speciella privilegier.

– Det var svårt att vänja sig vid att människor inte längre böjde sig framför mig eller sökte min välsignelse. Jag hade aldrig behövt göra vardagliga saker själv tidigare, förklarar hon.

Antropologer som studerar fenomenet menar att Kumari-traditionen speglar Nepals unika religiösa synkretism, där hinduistiska och buddhistiska element smälter samman. Traditionen anses härstamma från medeltiden och har överlevt både politiska omvälvningar och modernisering.

Trots utmaningarna uttrycker många tidigare Kumaris, inklusive Chanira, blandade känslor om sin erfarenhet. Medan de saknar aspekter av sin gudomliga status, värdesätter de också friheten som kommer med ett vanligt liv.

– Jag kan nu utbilda mig och göra val som alla andra. Det är både skrämmande och spännande, säger Chanira.

Hennes berättelse belyser den komplexa verkligheten för dessa flickor som pendlar mellan gudomlighet och mänsklighet. För lokalsamhället i Katmandu förblir Kumari-traditionen en viktig del av kulturarvet, medan den för omvärlden väcker frågor om barns rättigheter och religiösa traditioners plats i moderna samhällen.

Myndigheterna i Nepal navigerar nu mellan att bevara detta unika kulturarv och samtidigt säkerställa att de unga flickornas välfärd och framtid inte äventyras. Utbildningsprogram har införts för att hjälpa tidigare Kumaris att integreras i samhället, och ekonomiskt stöd tillhandahålls för att underlätta övergången.

För Chanira och andra tidigare levande gudinnor fortsätter livet, präglat av unika erfarenheter som få andra i världen kan relatera till – ett liv som börjat i gudomlighet men som nu fortsätter i vardagens verklighet.