Under torsdagen spreds glädjescener i flyktinglägret Deir al-Balah när nyheten nådde invånarna att Israel och Hamas godkänt den första fasen av fredsplanen. För trebarnsmamman Maram Almadhoun och hennes familj, som tvingats fly från sitt hem i Gaza stad, var detta ett ögonblick av sällsynt glädje i en annars dyster vardag.
”Glädjestunder har varit väldigt sällsynta i Gaza de senaste två åren. Nu är det en avgörande stund. Vi förtjänar att vara glada. Det palestinska folket älskar livet,” berättar Maram i en intervju.
För första gången på länge kunde hennes barn – Dalia, 9, Ubada, 7, och Sanad, 4 – gå ut och leka. Luften fylldes av visslingar och takbir, de lovprisningar som muslimer traditionellt reciterar vid högtider och glädjerika tillfällen.
32-åriga Maram arbetade tidigare som lärare i samhällskunskap på grundskolan innan skolorna stängdes, då hon övergick till administrativt arbete. Hennes man är ingenjör. Familjens liv har präglats av konstant förflyttning – fram till sommaren 2024 hade de tvingats fly inte mindre än 17 gånger inom Gaza stad. Efter det slutade hon räkna.
”Det viktigaste är att blodspillan stoppar. Vid första tillfälle kommer vi att packa våra saker och återvända. Vi ska fylla luften med takbir, jubla och tacka Gud,” säger Maram, vars längtan efter att få återvända till familjens kvarter i stadsdelen al-Rimal i Gaza stad är stor.
Trots att kriget tagit tre av hennes bröders liv och berövat familjen deras hem, uttrycker Maram en stark tro och motståndskraft. Hon beskriver förlusterna som en del av ”Guds vilja” och ser dem som ett led i den palestinska kampen för frihet.
”Palestinier ger aldrig upp, var de än befinner sig. Kampen tar aldrig slut. Vi måste börja med att öppna skolorna igen, laga det sönderfallande sjukvårdssystemet och bygga upp samhället igen,” förklarar hon.
Marams berättelse speglar den komplexa blandning av känslor som många i Gaza upplever just nu – hopp blandas med oro och rädsla för att fredsavtalet ska falla samman, likt tidigare vapenvilor. Så sent som i början av 2025 upplevde befolkningen hur en vapenvila snabbt kollapsade, och Maram förlorade då en bror bara en vecka före den tillfälliga freden.
”Jag hoppas att det blir mer hållbart nu. Två år av krig är nog,” säger hon.
På torsdagsmorgonen rapporterades nya attacker mot Gaza, vilket illustrerar den sköra situationen även när fredssamtalen går framåt. För invånarna i området innebär detta att de lever i ständig beredskap och oro, även när hopp om fred finns inom räckhåll.
Vägen framåt kommer att vara utmanande för Gaza, och Maram är fullt medveten om det enorma återuppbyggnadsarbete som väntar. ”Jag vet att det kommer att bli mycket svårt för oss i Gaza. Vi behöver hjälp från omvärlden, och vi i Gaza måste hjälpa varandra. Städning av städerna, reparation av hus, öppna nya projekt. Vi behöver allt,” förklarar hon.
Infrastrukturen i Gaza är allvarligt skadad efter två års konflikt. Skolor, sjukhus och bostadsområden har förstörts, och den humanitära situationen är akut. Maram, som utbildad lärare, lyfter särskilt fram vikten av att återuppta utbildningen för barnen i området – en viktig del i arbetet med att normalisera tillvaron för den unga generationen som växt upp under kriget.
Medan diplomatiska förhandlingar fortsätter på högsta nivå, representerar Marams berättelse den mänskliga dimensionen av konflikten – en påminnelse om de familjer som desperat väntar på att få återvända till ett normalt liv utan strider och osäkerhet. För henne och många andra i Gaza är fredsplanen inte bara en politisk överenskommelse utan en konkret möjlighet till en tryggare framtid för deras barn.
20 kommentarer
Det är viktigt att inte låta glädjen eller hoppet om fred lura oss – vi måste hålla alla parter ansvariga för att säkerställa att detta verkligen genomförs.
Det är en fara i sig. Man vill så gärna tro på det bästa, men det räcker inte nog längre.
Det här är en avgörande tid för hela regionen. Hoppas bara att alla parter verkligen agerar med god vilja denna gången.
Det skulle vara en underventilation att längre vara skeptisk.
Fast det är inte bara så att fredsplanerna är något som folk i Gaza kan fira. Det är ju fortfarande ett stort lopp att löpa för dem som bor där.
Väl sagt. Det är lätt att glömma att detta bara är första steget – det längre arbetet är att bygga upp det som förstörts.
En något hoppfull nyhet i en annars mörk tid. Det skulle vara underbart om fredsplanen verkligen kunde hålla.
Just det, men tilliten är så pass låg nu, menat från båda håll, att det är svårt att verkligen tro på det.
När man läser om hur Maram och hennes familj har haft det, inser man lite mer hur privilegierad en vanlig svensk är.
Tranan är verkligen något som man kanske inte riktigt förstår förrän man läser om sådana berättelser.
Något som verkligen känns av är den mänskliga aspekten av detta. Att dessa barn, som bara har fått uppleva krig sedan de föddes, ska kunna leka utan att vara rädda, är något som berör.
Exakt. Barnen bär ju med sig dessa trauman för resten av livet, om de överlever det hela.
Det är förskräckligt att tänka på hur många familjer som har fått fly flera gånger. Dessutom förstörde Israel deras hem, skolorna, sjukhusen etc.Triggering.
Ja, situationen har varit extremt svår för civilbefolkningen de senaste åren. Hoppas att någon綱のつなर्गår nu.
Minst sagt en tveksam situation som kontexten här är ganska ledsen och förnimmelsen jag får är att det här ändå förmodligen kommer att leda till fler strider mellan de två parterna.
Det är nog svårt för någon att verkligen tro att det här kommer att fungera – det har ju förts fram tidigare planer som inte hållit.
Det är ju skillnad mellan att få hoppas på fred och att kunna åtnjuta den. Många har fortfarande hårdare frånvaron av sina kärnfamiljemedlemmar och ingen kan veta om det här verkligen kommer att fungera.
Det är en stor farhåga att många fortfarande inte har återfört samman med sina anhöriga.
Det låter som om folk i flyktinglägret faktiskt har fått chansen att andas ett tag nu. Det är ju minst sagt något man hoppas eftersträvar från båda parter.
Absolut. Det är inte bara en fråga om politik, utan om människors liv.