Grönländske forskaren: ”Jag sover dåligt om natten”

För tio år sedan doktorerade Klaus Georg Hansen på Danmarks 300-åriga kolonisation av Grönland. Född i Danmark men bosatt i Nuuk under större delen av sitt liv, betraktar han sig själv som första generationens invandrare. Efter 27 år som ämbetsman inom den grönländska centraladministrationen med fokus på stadsplanering, ägnar han sig numera åt forskning och dokumentärfilm.

Hansen är tydlig med sin ståndpunkt att Grönland fortfarande bör betraktas som en klassisk koloni under danskt styre. ”Grönländarna var inte med när beslutet togs om att de skulle ingå i staten Danmark och än i dag får de inte själva avgöra i frågor som rör konstitutionen, medborgarskap, utrikespolitik och penningpolitik. Domstolarna som dömer grönländska brott är danska och vi har dansk polis.”

Det koloniala förhållandet blev särskilt tydligt nyligen när Danmark samlade till krismöte med anledning av Donald Trumps upprepade anspråk på Grönland – utan att bjuda in några grönländska representanter. Enligt Hansen är befolkningen på ön djupt kluven inför den internationella striden om deras land.

”De flesta grönländarna vill nog inte att någon av dem som slåss om dem ska vinna. De vill ha riktig självständighet. Inte dansk kontroll, inte amerikansk. Varken eller,” förklarar Hansen.

För ett år sedan, när de första konkreta hoten kom från den nytillträdda Trump-administrationen, reagerade många lokalinvånare genom att tystna. ”Fram till dess kostade det oss ingenting att kritisera Danmark, men plötsligt kändes det som om alla synpunkter kunde ha ett pris. Att de spelade USA i händerna. Under året som gått tycker jag vi har lärt oss att hantera situationen bättre,” säger Hansen.

Intressant nog har Trumps påtryckningar faktiskt lett till förbättringar i maktbalansen mellan Danmark och Grönland. Ursäkter har framförts, skadestånd diskuteras och utredningar av historiska övergrepp under kolonialtiden har inletts.

”Danmark har i över 100 år bara reagerat på yttre tryck när det gäller Grönland,” förklarar Hansen. ”1945 ställde FN krav, som Danmark till slut efterföljde. Sedan kom perioder med inhemskt uppror som ledde till ökat självstyre och nu är det Trump. Återigen springer Danmark för att hinna ikapp och rädda sin koloni.”

Trots de komplicerade relationerna med Danmark, tror Hansen att majoriteten av grönländarna ändå skulle föredra det nuvarande styret framför amerikanskt övertagande om de tvingades välja. Det nordiska välfärdssystemet anses av många vara mer fördelaktigt än det amerikanska. Men Hansen är pessimistisk kring möjligheterna att faktiskt få göra detta val – han tror att Trump inte kommer att ge sig.

”Jag sover inte gott om natten längre. Det är en extremt stressfylld situation. Det första jag gör i gryningen är att kolla min telefon och jag förväntar mig varje dag att US Air Force har landat på vår nya flygplats,” säger han.

Hansen föreställer sig ett scenario utan dramatik, men med snabbt amerikanskt övertagande: ”Det kommer väl en fyra-fem Herkulesplan och sen tar det dem inte mer än tio minuter att säkra alla strategiska platser.”

När kritiker påpekar att risken för militär invasion sannolikt är liten, med tanke på USAs intresse av sammanhållning inom NATO, svarar Hansen att detta resonemang förutsätter en rationell amerikansk president. ”De resonerar som om han är rationell, på vårt vis, men det är han ju inte. Trump har lovat MAGA att expandera och en annektering av Grönland är en lågt hängande frukt.”

Hansen tror att öns betydande råvarutillgångar är en central drivkraft bakom Trumps intresse. Även om amerikanska bolag redan idag har möjlighet att utvinna dessa mineraler genom formella processer, misstänker Hansen att Trump vill kringgå dessa byråkratiska hinder.

”Jag hyser ett paniskt hopp om att något ska ske som hejdar utvecklingen, men om jag ska vara ärlig, så tror jag att det är stor risk för att vi tas över av USA under det närmaste halvåret. Någon gång innan mellanårsvalet,” avslutar Hansen.

Situationen har väckt uppmärksamhet internationellt och har gjort att omvärldens blickar riktas mot Grönland på ett sätt som inte skett tidigare, vilket paradoxalt nog kan stärka öns position i diskussioner om framtida självständighet.