Efter intensiva ryska anfall – Kievborna städar upp bland ruinerna

När explosionerna tystnat och raset stillnat påbörjas det mödosamma arbetet att återställa vardagen i Kievs förorter. I Borsjtjajivka har söndagen präglats av febrilt arbete där invånare sopar, plockar, skyfflar och gräver bland spillrorna efter nattens förödande ryska attack.

Under helgens omfattande offensiv skickade Ryssland närmare 600 drönare och över 40 missiler mot mål över hela Ukraina. Kiev drabbades särskilt hårt med fyra dödsoffer och ett stort antal skadade.

Marken i Borsjtjajivka är täckt av glassplitter, isoleringsmaterial och krossat byggmaterial. Medan grävmaskiner arbetar med de största högarna av raserad betong använder frivilliga och boende spadar, kvastar och sopborstar för att försöka återfinna något som fortfarande är helt.

– Nej, vi har ingen plan just nu. Vi vill bara röja och se om det går att hitta sådant som är helt, som går att rädda, berättar Yevhen Solianikov, som skyndade till platsen så fort han fick höra att vänner mist sitt hem.

– Just nu är vi alla i chock. De var hemma när det hände, flera barn. Vi tillhör samma församling och jag läste i vår chatt. Alla mår bra – tack och lov. Jag bor inte långt härifrån, fortsätter han.

Intill plockar en man i militära kläder upp resterna av en missil från en gräsplätt, metallbitar som avslöjar vilken typ av vapen som använts. Konsekvenserna är tydliga överallt: hela kvarteret är förstört, radhus jämnade med marken och i höghusen gapar hål där fönster tidigare suttit. Fasaderna är fläckiga av splitter från explosionerna.

Detta är bara en av ungefär 20 platser i Kiev som drabbades under nattens och söndagsmorgonens intensiva anfall. Från stora delar av staden hördes explosioner och luftvärnseld. Flyglarm utlöstes och kunde först avblåsas vid åttatiden på morgonen.

Helgens attack är en tydlig signal om att Moskva inte är inställt på nedtrappning eller några förhandlingsförberedande åtgärder. Rysslands anfall riktades inte bara mot Kiev – området runt Zaporizjzja i sydöst drabbades hårt med närmare 30 skadade, varav flera barn. Även Sumy i norr, Odessa i söder och flera orter västerut upplevde en brutal natt. Under söndagen steg antalet skadade till över 70 personer.

Så sent som på lördagen kom en uppmaning från USA:s tidigare sändebud Kurt Volker om att Ukraina bör få hjälp att skydda hela sitt luftrum, och att Rysslands senaste agerande borde få Nato att ta frågan på allvar. Ett komplett flygförbud skulle vara ett omfattande åtagande – ett ukrainskt önskemål som aldrig fick gehör i krigets inledningsskede.

Behovet av att skydda civila kunde knappast demonstreras tydligare. I Kiev var ett av helgens dödsoffer en tolvårig flicka, enligt borgmästare Vitalij Klytjko. Vid en drönarattack mot ett kardiologiskt institut i huvudstaden dödades ytterligare två personer.

I en liten park utanför sjukhusentrén lade en polis under morgonen en tröstande hand på en kvinna i lila jacka som satt på en bänk med ansiktet begravt i händerna. På femte våningen ligger kropparna av två människor som dött – inte av hjärtproblem utan till följd av en drönare. Utanför är stämningen allvarlig men behärskad. Räddningspersonal, vårdpersonal, anhöriga och brandmän arbetar eller väntar under ett lätt höstregn från en mulen himmel.

I Borsjtjajivka ryker det fortfarande från förstörda byggnader flera timmar efter den sista ryska träffen. Utanför ett tillfälligt poliskontor, där drabbade kan få hjälp med dokument och det mest nödvändiga, växer kön av människor.

– Jag har en gammal kompis här, med tre barn. De hade redan flytt en gång och kom till Kiev för tre år sedan från Melitopol, som är ockuperat. Det här huset tror jag att de haft i två, tre år. Nu är det borta. Men de lever i alla fall, berättar Ruslan Kukhartjuk, som också bor i närheten.

Han drar efter andan innan han fortsätter:

– Jag vet precis hur det känns att förlora sitt hem och vara skräckslagen för barnen. Något liknande hände min familj när vi alla var hemma, fyra barn, och alla fönsterrutor krossades. Det som hände här i natt är förstås värre, här finns ingenting kvar.

Nu har familjen vuxit till fem barn, och Ruslan ler när han anstränger sig för att komma ihåg allas åldrar korrekt.

Ingen är ensam i Ukraina, alla känner någon som drabbats. Av de parkerade fordonen återstår endast skal och förvriden metall. På gatan hjälps alla åt för att rensa bort spillrorna från det som ännu en gång påminner invånarna om krigets obarmhärtiga verklighet.

Dela.

8 kommentarer

Leave A Reply