Henrik Brandão Jönsson: Trumps dröm om Kuba – kan bli som Venezuela

Krisen på Kuba fördjupas i långsam men obeveklig takt, och ställer landet inför vad som kan bli den största utmaningen sedan revolutionen. De senaste månadernas strömavbrott och ekonomiska kris har utvecklats till en humanitär nödsituation som väcker frågor om landets framtid.

I takt med att situationen förvärras har den amerikanska oppositionen, med Donald Trump i spetsen, börjat uttala sig allt mer explicit om Kubas framtid. Vid ett kampanjmöte i Florida förra veckan hävdade Trump att han kommer att ”få äran att ta Kuba”, ett uttalande som väckt oro bland internationella observatörer och diplomater.

Uttalandet kommer i en tid då det kubanska folket kämpar med den värsta ekonomiska krisen på decennier. Ön plågas av dagliga strömavbrott som ibland varar i upp till 20 timmar, akut brist på mat och mediciner, samt en inflation som gör grundläggande förnödenheter ouppnåeliga för många.

”Det vi ser är resultatet av flera samverkande faktorer – pandemin, skärpta amerikanska sanktioner under Trump-administrationen som Biden inte helt upphävt, samt regimens oförmåga att genomföra nödvändiga ekonomiska reformer,” förklarar Carmelo Mesa-Lago, professor emeritus i ekonomi vid University of Pittsburgh och expert på kubansk ekonomi.

Parallellerna till Venezuela är slående och väcker frågor om huruvida USA planerar en liknande strategi för Kuba. I Venezuela har USA stött oppositionen och infört kraftiga sanktioner i ett försök att störta Maduro-regimen – en politik som hittills gett blandade resultat men orsakat stort lidande för civilbefolkningen.

Den kubanska regimen, nu ledd av president Miguel Díaz-Canel, har konsekvent skylt landets problem på det amerikanska embargot som varit i kraft sedan 1962. Men allt fler analytiker pekar på behovet av interna reformer och modernisering av landets ekonomiska system.

”Regimen står inför ett existentiellt dilemma,” säger Carlos Alzugaray, tidigare kubansk diplomat och akademiker. ”De måste reformera ekonomin för att överleva, men verkliga reformer skulle innebära att släppa kontrollen, vilket de ser som ett hot mot systemets överlevnad.”

På gatorna i Havanna och andra kubanska städer har protesterna ökat i omfattning. Till skillnad från de historiska demonstrationerna den 11 juli 2021, som snabbt slogs ner, är dagens protester mer utspridda och spontana – ofta utlösta av strömavbrott eller matbrist i specifika områden.

Kubas närhet till USA – endast 145 kilometer från Floridas kust – gör situationen geopolitiskt känslig. Florida, med sin stora kubansk-amerikanska befolkning, är dessutom en avgörande delstat i det kommande amerikanska presidentvalet.

För Latinamerika i stort utgör Kubas situation ytterligare en utmaning i en region som redan kämpar med politisk polarisering. Vänsterregeringar i Mexiko, Colombia och Brasilien har uttryckt stöd för den kubanska regimen, medan högerregeringar i länder som Uruguay och Ecuador intagit en mer kritisk hållning.

Experter varnar för att en förvärrad humanitär kris på Kuba skulle kunna leda till en ny migrationsvåg mot USA, något som skulle komplicera den redan infekterade migrationspolitiska debatten i USA.

”Vi befinner oss i ett kritiskt läge där regimens agerande under de kommande månaderna kommer att vara avgörande,” säger Ted Henken, sociolog vid Baruch College och expert på kubanska samhällsfrågor. ”Frågan är om de kan genomföra tillräckligt med ekonomiska reformer för att lätta på trycket utan att förlora politisk kontroll.”

För det kubanska folket, som i årtionden levt under både amerikanska sanktioner och ett auktoritärt styre, känns framtiden mer osäker än någonsin. Den långsamma, sirapslika katastrofen fortsätter att utvecklas, med potentiellt omfattande konsekvenser för såväl Kuba som hela regionen.