Trumps Irankonflikt i återvändsgränd – betalar nu miljarder till fienden

Trumps möjligheter att hitta en värdig utväg ur konflikten med Iran krymper för varje dag som går. Samtliga tillgängliga alternativ framstår som problematiska – både för USA, omvärlden och för presidentens eget eftermäle.

Det massiva anfall mot iranska energianläggningar som Trump omväxlande hotar med och backar från skulle sannolikt utlösa en iransk upptrappning mot grannländerna och driva oljepriserna ännu högre. Samtidigt skulle regimen i Teheran med all sannolikhet sitta kvar vid makten.

Försöken att bygga en bred internationell koalition för att säkra sjöfarten genom Hormuzsundet har redan provats utan framgång. Förhandlingar med den iranska regimen kompliceras ytterligare av att många högre befattningshavare dödades i attacken den 28 februari – en attack som genomfördes medan samtal mellan länderna fortfarande pågick.

Trumpadministrationens senaste taktik fokuserar i stället på att kortsiktigt hålla oljepriserna stabila medan man inväntar någon oförutsedd händelse som potentiellt kan lösa den komplexa situationen. Ett kontroversiellt beslut i denna strategi tillkännagavs i fredags: Iran tillåts nu sälja olja som redan pumpats upp och befinner sig på tankfartyg runt om i världen.

USA häver därmed sanktioner som varit i kraft sedan 1979, samtidigt som EU-länderna behåller sina motsvarande restriktioner. Beslutet beräknas tillföra den iranska regimen omkring 14 miljarder dollar – motsvarande 130 miljarder svenska kronor. Dessa medel kan direkt finansiera Irans pågående motattacker mot amerikanska baser och infrastruktur i Gulfstaterna.

Många analytiker pekar på det motsägelsefulla i att Trump, som beskriver den iranska regimen som ”ond och blodtörstig”, nu fattar beslut som stärker deras ekonomi. Ironiskt nog kritiserade Trump skarpt sin företrädare Barack Obama för att ha återbetalat 1,7 miljarder dollar av Irans egna medel som en del av kärnenergiavtalet – en överenskommelse Trump kallade ”den sämsta dealen någonsin”.

Nu tillför Trump samma regim mångdubbelt större summor utan några som helst motprestationer. Parallellt har även sanktionerna mot rysk olja lättats, vilket ger även Moskva välbehövliga resurser till sin krigskassa.

Presidentens närmaste rådgivare kämpar för att förklara hur dessa åtgärder ska tolkas som tecken på amerikansk framgång. Finansminister Scott Bessent skriver på X att USA ”använder de iranska oljefaten mot Iran för att hålla priset nere medan vi fortsätter Operation Epic Fury” – administrationens officiella benämning på konflikten.

USA:s FN-ambassadör Mike Waltz hävdar i CNN att slopandet av sanktionerna är ”en mycket tillfällig åtgärd” avsedd att ”motverka den iranska strategin att driva upp oljepriserna.”

Bedömare menar dock att de 140 miljoner fat iransk olja som berörs knappast kommer att påverka världsmarknadspriset i någon betydande utsträckning, då det endast motsvarar några dagars global produktion. Åtgärden löser inte heller problematiken kring Hormuzsundet, som förblir stängt eftersom den iranska regimen ogärna släpper sitt strategiska påtryckningsmedel mot omvärlden.

Situationen belyser hur bristfälligt planerat det amerikanska angreppet mot Iran tycks ha varit. Varken Trump eller hans rådgivare förefaller ha haft en klar uppfattning om möjliga konsekvenser och efterspel.

Demokratiska kritiker i USA är snabba att påtala det motsägelsefulla i strategin. Senator Chris Murphy uttrycker i NBC-programmet ”Meet the Press” att ”vi ger Iran och Ryssland miljarder dollar. Vi fyller bokstavligen fickorna på precis de nationer vi slåss emot. I vårt lands historia har vi aldrig sett maken till inkompetent krigföring.”

Medan konflikten fortsätter utan tydlig lösning i sikte, förblir oljemarknaden volatil och de geopolitiska spänningarna i Mellanöstern på en alarmerande hög nivå. Trumpadministrationens förmåga att navigera denna kris under kommande veckor kommer sannolikt att få långtgående konsekvenser för både regional stabilitet och internationella energimarknader.