Irland är den svaga länken i Europas försvar

Säkerhetsläget i Irland: Europas svaga länk i fokus efter drönartillbud

Strax före klockan elva på kvällen måndagen den 3 december 2025 började en Airbus A319 sin inflygning till Dublins flygplats. Luftturen hade gått något snabbare än beräknat, och många har frågat sig om denna för tidiga ankomst kan ha räddat Volodymyr Zelenskyjs liv.

I planet satt Ukrainas president och hans fru Olena Zelenska på väg till Irland för ett möte med landets premiärminister Micheál Martin. Besöket syftade till att tacka för de 100 miljoner euro till icke-dödlig militärutrustning som den irländska regeringen beslutat om.

Kort efter landning upptäcktes fem militära drönare i det irländska luftrummet nära Zelenskyjs förväntade flygrutt. En polisutredning startades, men sedan blev det tyst. Irlands justitieminister har vägrat kommentera eller spekulera i om incidenten var statligt sanktionerad, men har konstaterat att det ”inte rörde sig om någon drönarentusiast som opererade från sin trädgård”.

Händelsen väckte flera oroväckande frågor: Var avsikten att skrämmas eller fanns en plan om att störta flygplanet?

– Vi hade inte kunnat skjuta ner drönarna oavsett. Irland är nämligen det enda land i EU som saknar primärradar, en enklare form av radarteknik som utan specificerade uppgifter visar att något finns i luften. Vi har ingen försvarskapacitet i luften och nästan ingen annanstans heller, säger Tom Clonan, före detta kapten i den irländska försvarsmakten och numera oberoende senator i överhuset.

Försvarsbudgeten avslöjar Irlands sårbarhet. Landet är den EU-medlem som satsar minst på försvaret – endast 0,2 procent av BNP under 2023, jämfört med EU-genomsnittet på 1,3 procent. Irland har varken stridsflygplan, stridsvagnar eller stridsfartyg. Endast fyra patrullfartyg bevakar den långa kusten och de vidsträckta farvattnen.

Detta minimala försvar gör inte bara Irland till ett värnlöst mål – det utgör en säkerhetsrisk för hela Europa. Tre fjärdedelar av de viktigaste transatlantiska kablarna passerar irländska vatten eller går i land på ön. Denna fiberoptik utgör ryggraden i kommunikationen mellan Europa och Nordamerika.

I november 2024 observerades det ryska spionskeppet Yantar i irländska farvatten, nära de transatlantiska undervattenskablar som används av Microsoft och Google. Ryska ubåtar, flera utrustade med ”mekaniska armar” kapabla att skära av kablar, har tidigare rört sig nära de irländska kusterna.

– Ryssland skulle kunna stänga ner våra el-, energi- och kommunikationssystem, kommenterade David Fields, Storbritanniens tidigare marinattaché i Moskva, i Financial Times.

Det irländska luftrummet är ett av Europas mest trafikerade med 1,2 miljoner flyg årligen, vilket motsvarar 80 procent av all transatlantisk trafik. Bristen på primärradar gör att irländsk flygtrafikledning och militär inte kan övervaka sitt eget luftrum utan måste förlita sig på att andra EU-länder och Storbritannien informerar dem vid eventuella intrång.

– Bristen på kontroll urholkar vår neutrala och suveräna status. Men att ryska plan med avstängda transpondrar lurar i vårt luftrum hotar även den internationella flygtrafiken. Att slå av transpondern över Irland är som att köra på en motorväg nattetid med släckta strålkastare. Livsfarligt, säger Tom Clonan.

Ytterligare en sårbarhetsfaktor är området kring Dublin, som tillhör världens mest datacentertäta regioner. Dessa energislukande servrar innehåller en betydande del av Europas data och ligger i princip oskyddade.

Irlands militära alliansfrihet har historiskt inneburit att landet säkerhetsmässigt lutat sig mot NATO-medlemmar, främst Storbritannien. Kritiker har därför kallat Irland en ”fripassagerare” under NATOs paraply. Landet har ingen egen underrättelsetjänst och är beroende av information från allierade.

Oviljan att satsa på försvaret har historiska rötter. Inbördeskriget som följde på självständighetsförklaringen 1921 skapade en utbredd misstro mot vapen och arméer. Den politiska eliten har sedan dess varit negativt inställd till en stor väpnad styrka och medvetet begränsat militärens roll i samhället.

Talande är att det saknas en minister som enbart ansvarar för försvarsfrågor. Nuvarande försvarsminister Helen McEntee är samtidigt utrikes- och handelsminister, vilket illustrerar landets prioriteringar.

År 2022 rekommenderade den irländska Kommissionen för försvarsmaktens framtid att regeringen skulle öka försvarsutgifterna för att möjliggöra samarbete med andra EU-länder. Helen McEntee lovade då att ”åtgärderna ska vidtas för att stödja omvandlingen av försvarsmakten till en ändamålsenlig organisation, redo att försvara staten och möta dagens och framtidens utmaningar.”

Men senator Tom Clonan anser att förslagen i rapporten redan är föråldrade:

– För att hävda vår neutralitet, trygga våra medborgare och våra grannar, borde vi ta efter den finska modellen. Alltså ha en relativt liten permanent militärstyrka som stöder och tränar en mycket större frivillig reservstyrka. Vi bör investera i fartyg och pansarfordon, men framför allt i vårt folk som har stor digital kunskap. Detta för att skapa ett samhällsomfattande försvarskoncept.

Debatten om upprustning har enligt Clonan blivit mycket polariserad i Irland. Människor vill inte att deras barn ska värvas för att strida i utländska krig, men han tror att det finns stöd för en frivillig värvning.

En modernisering har nu inletts. I december förra året meddelade regeringen att man fram till 2028 kommer att satsa 1,7 miljarder euro på att rusta upp försvaret, varav 500 miljoner euro ska gå till ett militärt radarsystem genom ett avtal med Frankrike.

– I nuläget har vi så gott som ingen försvarskapacitet varken på marken, på havet, i luftrummet eller cybermässigt. Men det har börjat gå upp för beslutsfattarna att Irland är Europas svagaste länk och att något måste göras åt det, avslutar Clonan.