Israels regering pressar på för att lägga ned populär radiokanal

Israels regering försöker stänga militärradiostation i kontroversiellt mediebeslut

Israels militärradiostation Galei Zahal står inför nedläggning efter ett kontroversiellt beslut från försvarsminister Israel Katz, som beordrat att stationen ska upphöra med sin verksamhet senast den 1 mars. Beslutet har mötts av juridiskt motstånd och utlöst en principiell strid om medielandskapet i Israel.

Till skillnad från tv-kanalen N12 och dagstidningen Haaretz, som öppet kritiserar premiärminister Benjamin Netanyahus koalition, har militärradion inte intagit en uttalad oppositionsställning. Stationen har däremot konsekvent värnat om sitt redaktionella oberoende och motsatt sig försök att förvandlas till ett regeringsorgan, trots att den formellt lyder under försvarsdepartementet.

Regeringens juridiska rådgivare Gali Baharav-Miara, som även fungerar som riksåklagare, har slagit fast att Galei Zahal inte kan läggas ned genom ett enkelt ministerbeslut. Enligt Baharav-Miara krävs lagstiftning för en sådan åtgärd. Regeringen har dock valt att ignorera sin egen juridiska rådgivare, vilket föranlett Högsta domstolen att gripa in i frågan.

Stängningen av militärradion betraktas av många bedömare som det första steget i koalitionens omfattande plan för att omforma det israeliska medielandskapet. Om de högernationalistiska partierna vinner det kommande valet senare i år, finns farhågor att det statsfinansierade radio- och tv-bolaget Kan kan förlora sitt statliga stöd. Istället planerar man att omfördela dessa medel till andra medieaktörer som står regeringen närmare.

Enligt kritiker riskerar landets ledande tv-kanaler, som N12 och kanal 13, att möta konkurrens från nya aktörer som direkt eller indirekt finansieras av regeringen. Detta väcker oro för mediernas oberoende och mångfalden i den israeliska nyhetsrapporteringen.

Kommunikationsminister Shlomo Karhis långsiktiga strategi beskrivs av kritiker som ett systematiskt försök att undergräva oberoende mediers ekonomiska livskraft. Enligt observatörer följer planen ett mönster som känns igen från länder som Turkiet, Venezuela och Ungern, där regeringar gradvis har tagit kontroll över medialandskapet. Strategin går ut på att först ekonomiskt försvaga oberoende medier genom att begränsa reklamintäkter och andra finansieringskällor, för att sedan möjliggöra uppköp av regeringsvänliga affärsmän – ofta personer med intressen i byggbranschen och nära kopplingar till statsmakten.

Benjamin Netanyahu har redan, genom allierade affärsmän med stora ekonomiska resurser, försökt förvärva kontroll över kanal 13. Det är värt att notera att ett av åtalen i Netanyahus pågående korruptionsrättegång rör den partiska rapporteringen som premiärministern påstås ha fått från ”Walla”, Israels största digitala nyhetssajt. Enligt åtalet gynnade Wallas ägare, telekommunikationsmagnaten Shaul Elovitch, Netanyahu med positiv mediebevakning i utbyte mot fördelaktiga regeländringar på mobilmarknaden som gav Elovitchs företag miljardvinster.

Trots det juridiska motståndet har regeringen fortfarande möjlighet att få igenom sitt beslut om militärradion. Med sin majoritet i parlamentet Knesset kan koalitionen stifta en lag som formellt avvecklar Galei Zahal. Den avgörande frågan blir då huruvida Högsta domstolen kommer att ingripa och ogiltigförklara en sådan lag, vilket skulle fördjupa den redan existerande konstitutionella krisen i landet.

Situationen kring militärradion betraktas av många analytiker som ett kritiskt test för mediefriheten i Israel och för maktbalansen mellan den verkställande makten och rättsväsendet i en tid då spänningarna mellan dessa institutioner redan är höga i landet.