Karin Eriksson: Nu är Danmarks statsminister i kläm mellan Trump och Putin

Efter att ha hanterat spänningar med USA:s tidigare president Donald Trump, står Danmarks statsminister Mette Frederiksen nu inför ett nytt geopolitiskt tryck – denna gång från Ryssland och president Vladimir Putin. De senaste årens händelser har utvecklats till ett komplicerat säkerhetspolitiskt stresstest för den danska regeringschefen och hennes nordiska kollegor.

Frederiksens premiärministerskap har präglats av flera internationella kriser. 2019 hamnade hon i rampljuset när Donald Trump uttryckte intresse för att USA skulle köpa Grönland, en autonom del av det danska kungariket. När Frederiksen avfärdade förslaget som ”absurt” reagerade Trump med att ställa in ett planerat statsbesök till Danmark, vilket skapade diplomatiska spänningar mellan de traditionella allierade.

Nu pekas Frederiksen ut som måltavla i en annan stormakts strategiska intressen. Säkerhetsexperter har under de senaste månaderna noterat ökade ryska aktiviteter i det nordiska området, där främst oidentifierade drönarflygningar över kritisk infrastruktur har väckt oro. Flera incidenter har rapporterats kring danska militäranläggningar, energiinstallationer och andra strategiskt viktiga platser.

”Detta är ett mönster vi ser i hela Norden, inte bara i Danmark. Det handlar om hybridkrigföring där gränsen mellan fred och konflikt medvetet suddas ut,” säger Hans Jørgen Bonnichsen, tidigare operativ chef för Politiets Efterretningstjeneste (PET), Danmarks säkerhetstjänst.

Danmarks utsatta geografiska position vid inloppet till Östersjön gör landet särskilt intressant ur ett geopolitiskt perspektiv. Kontrollen över de danska sunden – Öresund, Stora Bält och Lilla Bält – är av stor strategisk betydelse för Rysslands tillgång till internationellt vatten från Östersjön.

Den ökade spänningen kommer vid en tidpunkt då det nordiska säkerhetslandskapet genomgår historiska förändringar. Finland och Sverige har lämnat sin traditionella alliansfrihet och anslutit sig till NATO, vilket har skapat ett enhetligt nordiskt NATO-block. Detta har förändrat den strategiska balansen i regionen och lett till ökade ryska motreaktioner.

”Vi ser hur Ryssland testar vår beredskap, vår reaktionsförmåga och våra sårbarheter. Detta är långt ifrån slumpmässiga händelser,” förklarar Flemming Splidsboel Hansen, seniorforsare vid Dansk Institut for Internationale Studier.

För Frederiksen innebär situationen en balansgång mellan att visa fasthet gentemot Ryssland samtidigt som hon måste undvika en onödig eskalering. Efter Rysslands invasion av Ukraina 2022 har Danmark, liksom övriga nordiska länder, ökat sina försvarsanslag och stärkt sin militära beredskap.

Tillsammans med sina nordiska kollegor – Finlands president Alexander Stubb, Sveriges statsminister Ulf Kristersson och Norges statsminister Jonas Gahr Støre – har Frederiksen intensifierat det regionala säkerhetssamarbetet. Vid ett möte i Köpenhamn förra månaden undertecknade de nordiska ledarna ett gemensamt uttalande om ökad koordinering kring luftövervakning och cybersäkerhet.

”Vi står inför gemensamma utmaningar som kräver gemensamma svar. Ingen av våra länder kan hantera dessa hot på egen hand,” sade Frederiksen vid presskonferensen efter mötet.

Inrikespolitiskt har säkerhetssituationen stärkt Frederiksens position. Trots att hon leder en koalitionsregering med partier från både höger och vänster, har de externa hoten skapat en nationell enighet kring säkerhetspolitiken. Oppositionspartierna har i stort sett stött regeringens linje i förhållande till Ryssland.

För Danmarks befolkning har den nya säkerhetssituationen blivit alltmer påtaglig. Berättelser om drönarflygningar över dansk territorium har blivit vanligare i nyhetsrapporteringen, och myndigheter har uppmanat allmänheten att vara uppmärksam på misstänkt aktivitet.

”Vi befinner oss i en tid då gränsen mellan krig och fred inte längre är tydlig. Det är en ny verklighet som vi alla måste förhålla oss till,” konstaterar Frederiksen i en intervju med Danmarks Radio.

Medan krisen med Trump var intensiv men kortvarig, representerar den ryska utmaningen ett långsiktigt strategiskt problem som kommer att fortsätta definiera Frederiksens och hela Nordens säkerhetspolitiska agenda under överskådlig framtid.