Kina dömer elva medlemmar av maffiafamilj till döden

I maj 2024 föll domen mot en av Asiens mest ökända brottssyndikat när en kinesisk domstol dömde elva personer ur Wei-familjen till dödsstraff. Organisationen, ledd av den ökände maffialedaren Wei Mekun, byggde upp ett omfattande kriminellt imperium i gränsområdet mellan Myanmar och Kina som under flera år har spridit skräck i regionen.

Wei-familjen etablerade ett nätverk av brottscentra i Myanmar där de systematiskt bedrev narkotikahandel, människohandel, nätbedrägerier och prostitution. Särskilt alarmerande var deras så kallade ”scam centers” där människor, ofta lockade med falska arbetserbjudanden, tvingades att utföra nätbedrägerier mot offer i både Kina och andra länder.

Kinesiska myndigheter har under de senaste åren intensifierat sina insatser mot gränsöverskridande brottslighet, särskilt i relation till Myanmar. Regionen kring Myanmars norra gränsområden har länge varit känd som en problematisk zon där kriminella organisationer kunnat verka relativt ostört på grund av svag statlig kontroll från den myanmariska sidan.

”Detta är ett tydligt exempel på hur organiserad brottslighet utnyttjar instabila regioner för att bygga upp kriminella imperier,” säger Li Weifeng, säkerhetsanalytiker vid Pekinguniversitetet, i en kommentar till den kinesiska statliga nyhetsbyrån Xinhua. ”Wei-familjen opererade i praktiken som en stat i staten i vissa delar av norra Myanmar.”

Enligt den kinesiska domstolens utredning var Wei-familjen involverad i hundratals fall av människohandel, där offer från olika delar av Asien lurades till Myanmar med löften om välbetalda jobb. Väl på plats tvingades de arbeta under slavliknande förhållanden i bedrägerifabriker där de genom falska profiler på sociala medier och dejtingsajter lurade människor på pengar.

De som vägrade samarbeta eller försökte fly utsattes för brutala bestraffningar. Enligt vittnesuppgifter som presenterats i rätten förekom både tortyr och utomrättsliga avrättningar inom Wei-familjens verksamhet.

Den kinesiska offensiven mot Wei-familjen är del av en bredare kampanj mot transnationell brottslighet i Sydostasien. Kinesiska myndigheter har de senaste åren utökat samarbetet med grannländer för att bekämpa bedrägerifabriker och narkotikahandel. Särskilt samarbetet med Thailands och Myanmars myndigheter har intensifierats.

”Det handlar inte bara om brottsbekämpning utan också om regional säkerhet,” förklarar Zhang Min, expert på gränsöverskridande brottslighet vid Shanghais Institut för Internationella Studier. ”Dessa kriminella nätverk destabiliserar hela regioner och utgör ett allvarligt hot mot den ekonomiska utvecklingen i gränsområdena.”

Fallet mot Wei-familjen har även kastat ljus över de komplexa utmaningar som regionen står inför. Delar av norra Myanmar kontrolleras av väpnade etniska grupper och inte av centralregeringen, vilket skapar ett maktvakuum som kriminella organisationer kan utnyttja.

Wei-familjen hade enligt uppgifter byggt upp nära relationer med lokala maktgrupper i Myanmar och kunde därmed verka relativt ostört. Deras verksamhet genererade miljontals dollar årligen, pengar som sedan tvättades genom legitima företag i regionen.

För kinesiska myndigheter har bekämpningen av dessa kriminella nätverk blivit en prioriterad fråga, inte minst eftersom många av bedrägeribrottens offer är kinesiska medborgare. Enbart under 2023 beräknas kinesiska medborgare ha förlorat motsvarande flera miljarder kronor genom bedrägerier utförda från dessa anläggningar.

”Det faktum att domstolen utdömt dödsstraff visar på hur allvarligt de kinesiska myndigheterna ser på denna typ av organiserad brottslighet,” säger Chen Liping, jurist specialiserad på kinesisk straffrätt. ”Kina vill sända en tydlig signal till andra kriminella nätverk i regionen.”

Utöver de elva dödsdomar som utfärdades, dömdes ytterligare 76 personer till långa fängelsestraff för deras inblandning i Wei-familjens verksamhet. Kinesiska myndigheter fortsätter sin jakt på återstående medlemmar i nätverket som fortfarande tros befinna sig i Myanmar.

Experter menar att detta fall illustrerar det växande problemet med ”skuggekonomier” i Sydostasien, där kriminella organisationer utnyttjar svaga statsbildningar och korruption för att bygga upp omfattande brottsimperier med global räckvidd.