I en pittoresk gränd i Gamla Stavanger har Gaye Rosland satt upp två skyltar på grinden till sin trädgård. Budskapet är tydligt: detta är ett hem, inte ett museum, och hon ber besökare att inte röka bland de historiska trähusen. För 81-åriga Rosland, som flyttade från USA till Norge för 40 år sedan, har livet i idyllen förändrats dramatiskt.

Gamla Stavanger är ett unikt område med 173 bevarade trähus från 1700- och 1800-talet. När Gaye och hennes man Børge flyttade in för tolv år sedan lockades de av den historiska charmen. Men den romantiska bilden har sedan dess fått ge vika för en ny verklighet – en som domineras av massiva kryssningsfartyg som dagligen lägger till precis vid husväggen.

En bransch i kraftig tillväxt

Under det senaste decenniet har antalet kryssningsfartyg som besöker Stavanger mer än fördubblats. I år planeras totalt 259 fartyg att lägga till i staden, de flesta med tusentals passagerare ombord. Under högsäsong ligger det ett fartyg vid kajen nästan varje dag, vilket innebär en konstant ström av besökare genom de smala gränderna.

Staden har försökt sätta gränser genom att införa regler som begränsar antalet fartyg till två per dygn och maximalt 8 000 passagerare totalt. Men för de boende närmast hamnen är det en klen tröst. Kryssningsfartygen reser sig som väldiga höghus framför deras fönster och blockerar helt utsikten över hamninloppet och småbåtarna.

Buller och miljöpåverkan

Det värsta problemet för många boende är det ständiga mullret från fartygens motorer. När fartygen ligger förtöjda vid kajen måste de kontinuerligt generera elektricitet ombord, vilket skapar ett påfrestande bakgrundsljud som hörs i hela grannskapet.

”Lyssna på det här ljudet, jag blir så stressad av det. Och så här kommer det att fortsätta i tio, femton år tills de flyttar till en annan hamn längre ut. Men lever jag så länge?” säger Gaye Rosland.

En lokal kommitté arbetar med en tillfällig lösning där fartygen skulle kunna kopplas upp mot elnätet från land med hjälp av kablar, så kallad landström. Det skulle både förbättra miljön och minska bullret för de boende. Men förslaget har väckt stark kritik från vissa håll.

Politisk oenighet om framtiden

Kritiker menar att en landströmanläggning riskerar att permanenta kryssningsfartygens närvaro i centrala Stavanger, vilket strider mot det långsiktiga politiska målet att flytta ut dem till en annan hamn längre bort från centrum. Protestgrupper har vid flera tillfällen demonstrerat utanför kommunstyrelsens möten och kräver att även de generella nackdelarna med fartygens närvaro måste vägas in i beslutet.

Harald N. Røstvik, professor emeritus vid Universitetet i Stavanger, har gjort en studie av 20 hamnar i Skandinavien och Baltikum. Hans slutsats är tydlig: i Stavanger ligger kryssningsfartygen närmare bostadsbebyggelsen än i någon annan jämförbar hamn.

”Jag har själv hört guider och passagerare säga att de gillar Stavanger eftersom man kan se rätt in i folks sovrum och vardagsrum”, skrev Røstvik i en debattartikel i Stavanger Aftenblad förra året. Han påpekar att flera kryssningsrederier aktivt marknadsför närheten till de boendes privatliv som en attraktion.

En oproportionerlig närvaro

Røstvik är kritisk till placeringen av hamnen. ”Skeppen är fullständigt oproportionerliga jämfört med de små trähusen och stjäl ljus, utsikt, de skapar oväsen och minskar livskvaliteten för folk”, skriver han. Även om det är positivt att staden fylls med turister som söker autenticitet och ”coolcation”, är antalet besökare och fartygens placering helt enkelt fel.

För de boende innebär närheten till kryssningsturismen även andra problem. Gaye Rosland berättar om turister som ogenerat öppnar grinden och kliver in i hennes privata trädgård för att ta bilder. Vid ett tillfälle satt hon och en väninna och tog ett glas vin när två damer kom in. Trots att Rosland påpekade att det var en privat trädgård vägrade de gå förrän de hade tagit sina bilder.

Andra gånger har turister lutat sig in genom öppna fönster och frågat om de får fotografera paret när de sitter och äter. Den totala bristen på respekt för privatlivet har blivit en del av vardagen för många i området.

Ekonomisk nytta ifrågasätts

Ett ofta framfört argument för kryssningsturismen är den ekonomiska nyttan för staden. Men Gaye Rosland och andra kritiker ifrågasätter denna logik kraftfullt.

”Det är inte sant. De köper mest små saker, souvenirer som är importerade från Kina, och när de går in på kaféerna tar de en kaffe för att få gratis wifi”, hävdar hon.

Rosland betonar att hon inte vill göra sig av med alla besökare, men önskar en mer hållbar form av turism. ”Jag hatar kryssningsfartygen, de är miljömonster. Vi vill inte göra oss av med besökarna, men vi vill ha en uthållig turism”, säger hon.

En global trend

Stavangers situation är långt ifrån unik. Invånarna i staden delar i dag olust och frustration med boende i Venedig, Barcelona och på den grekiska ön Santorini. På alla dessa platser har folkliga protester lett till krav på restriktioner mot överturism.

På Santorini betalar kryssningspassagerare numera en separat avgift på upp till 20 euro. Den norska regeringen har föreslagit att kommuner ska kunna ta ut en avgift på 100 kronor per passagerare och dygn, men förslaget har mötts av stark kritik från turismnäringen.

Även andra populära destinationer har infört åtgärder. Venedig har förbjudit stora kryssningsfartyg och tar ut en avgift på 5 euro för dagsbesökare under högsäsong. Bali har infört en turistskatt på cirka 100 kronor, medan Barcelona arbetar med att fasa ut korttidsuthyrning av privata lägenheter till turister.

För Gaye Rosland och hennes grannar i Gamla Stavanger återstår att se om staden kommer att hitta en balans mellan turismens ekonomiska fördelar och de boendes livskvalitet. Tills vidare fortsätter de massiva fartygen att dominera stadsbilden, och skyltarna på grindarna att påminna besökarna om att verkliga människor bor här.