Kurdisk aktivist: Vi är redo att gå med i kriget

På mindre än en veckas krigföring har USA och Israel tillsynes tillfogat Iran stora skador. Det som Israel befarade mest – förödande anfall med ballistiska robotar – har i större utsträckning riktats mot andra gulfstater, främst Förenade arabemiraten och Kuwait, men även Qatar och Bahrain.

Iran uppträder närmast desperat och försöker på olika sätt engagera omvärlden, enligt överste Anders Ekholm, doktor i krigsvetenskap på Försvarshögskolan. ”Idén verkar vara att sätta press på USA att avbryta det här – genom att ge sig på de små gulfstaterna och påverka den globala energiinfrastrukturen, som man vet att amerikanerna är känsliga för. När det blir dyrt för gemene man i USA att tanka sin bil, då blir det dålig stämning”, förklarar Ekholm.

USA:s och Israels strategi med omfattande anfall mot befälhavare, kommandocentraler och robotavskjutningsplatser tycks ha varit effektiv. Över 300 sådana mål ska ha förstörts fram till onsdagen. Detta märks tydligt i Israel genom att attackernas omfattning och frekvens har minskat.

Nästa steg i strategin är sannolikt att uppmuntra till inhemskt motstånd, och ytterst en revolt mot den iranska regimen. Uppgifter har framkommit om att USA vill beväpna irakiska kurder i gränsområdet mellan länderna och använda dem som marktrupper för att störta den iranska regimen.

Erfan Mortezai, en kurdisk aktivist som 2022 flydde från Iran till irakiska Kurdistan och gick med i vänsterorienterade peshmergagruppen Komala, hävdar att kurderna är redo för krig mot den iranska regimen. ”Jag kommer att åka tillbaka till irakiska Kurdistan så fort flygtrafiken återupptas. Alla kurdiska partier i och runt Iran är redo att gå med i kriget”, säger han.

Enligt Mortezai har ”en bra dialog upprättats mellan de kurdiska parterna och Trump-regeringen”. På frågan om kurderna känner sig osäkra på Trump efter att han tidigare övergav kurdiska styrkor i Syrien, svarar Mortezai att denna situation är annorlunda, men tillägger: ”Vi kommer inte att agera innan skriftliga garantier finns på plats.”

Att åstadkomma ett regimskifte utan marktrupper har av de flesta bedömare ansetts vara omöjligt, en bedömning som även Anders Ekholm delar. ”Men man vet aldrig vad som händer. För Israels del skulle ett regimskifte mest vara en välkommen bonus, men det som verkligen är angeläget är att få bort de ballistiska robotarna och förstås utvecklingen av kärnvapen”, säger han.

Att kurderna skulle kunna utgöra de nödvändiga marktrupperna är mycket oklart, enligt Ekholm. ”Uppgifter som cirkulerar är att man försöker ena kurderna i en fungerande koalition som kan användas mot den iranska regimen. Att beväpna grupper som linjerar med USA:s syften får man nog betrakta som klassisk CIA-strategi.”

För att lyckas med ett regimskifte skulle det vara nödvändigt att få med sig den reguljära iranska armén, som för närvarande inte är indragen i striderna. ”Det är kanske inte omöjligt. Möjligen är armén inte lika lojal mot regimen som det islamiska gardet”, resonerar Ekholm.

Han påpekar dock att mobilisering och organisering av marktrupper alltid tar lång tid. ”De ska värvas, förses med utrustning och samtränas. Titta bara på hur länge det tog för Israel efter terrorangreppet i oktober 2023, och då var det ändå på deras bakgård. Iran är ett mycket stort land med 90 miljoner invånare. Israel är dubbelt så stort som Östergötland med en befolkning som Sveriges.”

Att Iran skulle vara vingklippt och det värsta över är långt ifrån säkert. ”Men så länge man kan upprätthålla intensiteten i flygkampanjen kan man sannolikt försvåra Irans förmåga att koordinera de större motangreppen som verkligen utmanar luftvärnsskyddet”, säger Ekholm.

Han tillägger att den iranska regimen troligen är besviken över att exempelvis huthierna ännu inte gett sig in i striderna. Hizbollah i Libanon har däremot gjort det, vilket är förvånande med tanke på att de inte var förberedda och att de rimligen vet att Israel slår tillbaka mångfalt hårdare vid attacker.

Det som pågår nu är en uthållighetskamp mellan Irans förmåga att avlossa ballistiska missiler och Israels och USA:s förmåga att upprätthålla en stigande intensitet i flygangreppen, där robotförsvaret spelar en avgörande roll.

Med tanke på Irans höga tonläge före konflikten skulle det förvåna om landet inte hade något mer i beredskap, menar Ekholm. ”Att förutse hur ett markkrig ska gå, och att tro att man kan kontrollera och styra dess skeende är naivt, i alla fall under dessa omständigheter. I synnerhet om det sker via ombud. Det är så otroligt många osäkerhetsfaktorer som påverkar.”