Folkrättens förfall: Från Jugoslavien till Gaza – världsordningen i spillror
Steg för steg har folkrätten urholkats och blivit allt mer irrelevant i den globala politiken. Förbud mot anfallskrig, deportationer, etnisk rensning, annektering och folkmord – principer som en gång var grundpelare i den internationella ordningen – tycks idag närmast ha förpassats till historieböckerna.
Frågan är när sönderfallet av den regelbaserade världsordningen egentligen började. Vissa historiker pekar på Jugoslaviens sönderfall och massakern i Srebrenica som en avgörande vändpunkt. Andra menar att USA:s reaktion efter terrorattackerna den 11 september 2001, med två decennier av krig i Afghanistan och Irak, underminerade internationell rätt på ett avgörande sätt.
Med dessa förebilder såg Vladimir Putin sin chans att åtgärda det han beskrivit som ”1900-talets största geopolitiska katastrof” – Sovjetunionens upplösning. I Kreml tolkades utvecklingen som att det var fritt fram att med militära medel ta kontroll över andra staters territorium. Rysslands invasion av Georgien följdes av annekteringen av Krim och slutligen den fullskaliga invasionen av Ukraina i februari 2022 – det största kriget i Europa sedan andra världskriget.
Även i Mellanöstern ser vi folkrättens förfall. Två år efter Hamas terrorattack den 7 oktober 2022 är resultatet av Israels svar tydligt: trots att Hamas har försvagats har organisationen inte utplånats. Däremot har Gaza förvandlats till en humanitär katastrof utan motstycke.
Den israeliska militärens framfart i Gaza överskrider alla tänkbara proportioner och saknar motsvarighet i brutalitet i vår del av världen sedan andra världskriget. Samtidigt proklamerade Donald Trump och Benjamin Netanyahu nyligen ”evig fred” – en cynisk benämning på ett område som förvandlats till ett månlandskap.
Trumps så kallade fredsplan förutsätter i praktiken en fortsatt israelisk ockupation. Och precis som Putin troligen inte skulle stanna vid Ukraina om han inte mötte motstånd, finns det bedömare som menar att Israels yttersta nationalistiska falang siktar på att etablera ett Stor-Israel i Mellanöstern efter att ha neutraliserat sina fiender i Syrien, Libanon och Iran.
Trump har visserligen officiellt motsatt sig en israelisk annektering av Gaza och Västbanken, men för de sex miljoner palestinierna innebär den ”eviga freden” en total avsaknad av rättigheter. Att flera EU-länder nu erkänner Palestina som stat, och att såväl FN-experter som politiska ledare benämner Israels agerande i Gaza som folkmord, får främst symbolisk betydelse men förändrar föga för palestiniernas situation på marken.
Richard Haass, tidigare chef för den inflytelserika amerikanska tankesmedjan Council on Foreign Relations, skrev nyligen i tidskriften Foreign Affairs att Israel står inför ett avgörande vägval: ”Antingen måste landet göra ett uppriktigt försök till kompromiss och fredlig samexistens med palestinierna, eller riskera att förlora det internationella stöd som dess långsiktiga välbefinnande kräver.” Han betonade också att en tvåstatslösning inte bara gynnar palestinierna utan även utgör israelernas bästa hopp för framtida säkerhet och välstånd.
Problemet är att tiden tycks ha sprungit förbi detta resonemang. För 15–20 år sedan fanns fortfarande internationell konsensus kring en fredslösning: en palestinsk stat bredvid Israel, huvudsakligen inom 1967 års gränser, med Jerusalem som delad huvudstad för båda nationerna.
Men precis som Hamas konsekvent avvisat samexistens, gjorde Israels regering sitt vägval för länge sedan: ett kategoriskt nej till en palestinsk stat. De fruktansvärda övergreppen i Gaza har förvisso urholkat det internationella stödet för Israel, även i USA som är landets viktigaste allierade. Men denna utveckling kommer sannolikt inte att återupprätta respekten för internationell rätt.
När folkrätten förlorar sin ställning riskerar världen att kastas tillbaka till en tid då ”rätt är makt” blir den dominerande principen i internationella relationer – en utveckling vars konsekvenser vi nu ser utspelas i realtid.
