Trump överväger kurdisk markstyrka i nästa fas av Iran-konflikten

Donald Trump har redan brutit flera av sina vallöften, framför allt det mest centrala om att undvika nya krig i avlägsna länder. Trots de pågående attackerna mot Iran visar han dock tveksamhet inför att sätta in amerikanska markstyrkor. Utan sådana markförband blir det betydligt svårare, kanske omöjligt, att störta ayatollornas regim enbart med flygbombningar och missilangrepp.

Enligt uppgifter från CNN har Trumpadministrationen nu inlett samtal med iranska kurdledare om potentiellt samarbete i den pågående militära operationen. Dessa kontakter signalerar att USA planerar för nästa fas i konflikten mot Iran.

Den preliminära planen uppges innebära att kurdiska peshmerga-styrkor, med amerikanskt och israeliskt stöd, skulle kunna gå in över den irakisk-iranska gränsen. Dessa styrkor skulle då bekämpa Irans reguljära militär och säkerhetsstyrkor för att ta kontroll över västra delar av landet. Genom att binda upp iransk militär och det islamiska revolutionsgardet (IRGC) i detta område, hoppas man skapa förutsättningar för ett folkligt uppror i andra delar av Iran.

Förutsättningarna för en sådan operation existerar delvis redan i norra Irak, där flera kurdiska milisgrupper är aktiva inom det självstyrande kurdiska området. USA har sedan tidigare militärbaser nära regionhuvudstaden Erbil, endast 15 mil från den iranska gränsen. Dessutom driver CIA och amerikanska specialförband sedan länge en bas i närheten av Sulaymaniyya.

Från kurdiskt håll har inga officiella bekräftelser kommit om att man är beredd att delta i kriget mot Iran. Inte heller USA har fattat något slutgiltigt beslut om att stödja en kurdisk militär insats i landet.

En kurdisk säkerhetskälla uppger för den Londonbaserade nyhetssajten Middle East Eye att ”tiden ännu inte är här” för en kurdisk militär operation. En sådan insats skulle kräva omfattande förberedelser, träning och vapenleveranser till gerillaförbanden.

Dröjsmålet kan också förklaras av interna motsättningar bland de iransk-kurdiska oppositionspartierna i exil. Alla grupper är inte övertygade om fördelarna med att alliera sig med USA och Israel. Vissa fraktioner har också separatistiska målsättningar som komplicerar bilden ytterligare.

En väpnad kurdisk intervention skulle dessutom inte nödvändigtvis välkomnas av den iranska befolkningen i stort. Att en etnisk minoritetsgrupp går in i konflikten med utländskt stöd skapar inte idealiska förutsättningar för nationell enighet i Iran. Dock gick fem kurdiska partier samman i en politisk koalition för att störta den islamistiska regimen i Teheran bara en vecka före USA:s och Israels anfall mot landet.

Iran är ett etniskt mångfacetterat land där den persiska majoriteten utgör drygt 60 procent av befolkningen. Övriga etniska grupper utsätts för kulturellt och politiskt förtryck. Den turkspråkiga azeriska gruppen är näst störst med cirka 20 procent, medan kurderna utgör 10 procent – närmare tio miljoner människor – och är den bäst organiserade minoritetsgruppen.

Kurderna har tidigare samarbetat med USA i flera konflikter. Under Irakkriget 2003 kämpade peshmerga-styrkor sida vid sida med amerikanska trupper mot Saddam Husseins regim. Senare bidrog kurdiska styrkor avgörande till att besegra terrorgruppen IS i Syrien. När Trump återkom till Vita huset övergavs dock kurderna, vilket ledde till att de förlorade sitt självstyre i östra Syrien.

Detta historiska mönster av samarbete följt av svek ger anledning till oro för kurderna även i detta sammanhang. Frågan är om de är redo att än en gång bli en bricka i stormaktsspelet i Mellanöstern.