Irans framtid: Splittring och osäkerhet i skuggan av konflikten

Det finns iranier i exil som har väntat på detta ögonblick i 47 år. De står redo att sätta sig på första tillgängliga flyg till Teheran så snart krigshandlingarna är över. Men verkligheten är betydligt mer komplicerad än drömmen om en snabb återkomst till ett förändrat hemland.

Konflikten som nu pågår i Iran kan fortsätta under lång tid framöver, med fortsatt död, förstörelse och samhällsupplösning som följd. Den avgörande frågan är vad som väntar efter krigets slut. Kommer Iran att utvecklas till en framgångsrik demokrati likt Tyskland efter 1945, eller står landet inför ett totalt sönderfall som Libyen efter Khaddafis fall 2011?

Berättelserna om mullornas brutala terror och massakrer, förmedlade av bland andra Niklas Orrenius, väcker starka känslor. Många exiliranier bär på drömmen om en rimlig framtid och föreställningen om att det iranska folket står enat mot den religiösa diktaturen.

Från ett utomstående perspektiv är det dock svårt att få en klar bild av vad människorna i Iran faktiskt tänker och känner, särskilt när de nu lever under intensiva bomb- och missilattacker. Även om det finns hopp om att de mer optimistiska rösterna representerar verkligheten, kompliceras bilden av den sekterism, splittring och hat som existerar.

Splittringen syns inte bara hos befolkningen i Iran utan även bland svenskar med iranska rötter. Trots att många har levt i Sverige under lång tid, råder det djupa meningsskiljaktigheter. En del välkomnar USA:s och Israels bombningar mot Iran, medan andra är starkt emot dem.

Det finns även skilda åsikter om vem som bör ta över makten i ett post-islamistiskt Iran. Vissa förespråkar att ex-shahens son, Reza Pahlavi, ska återta tronen, medan han för andra representerar en förhatlig, USA-stödd självhärskarmakt från ett förflutet de inte vill återuppleva. Liknande klyftor uppstod mellan dem som jublade över ayatolla Ali Khameneis död och de som fördömde mordet på en statsledare som ett brott mot internationell rätt.

Dessa interna stridigheter inom den iranska oppositionen försvårar möjligheten att presentera ett trovärdigt alternativ till mullorna. Samtidigt vore det ett misstag att underskatta den nuvarande regimens förmåga att överleva, även om läget utan tvekan är kritiskt för dem.

Det är långt ifrån säkert att ett eventuellt sammanbrott för prästväldet skulle följas av demokratiskt styre i Teheran. Alternativa scenarier inkluderar statsupplösning eller till och med inbördeskrig – något som Israels regering knappast skulle motsätta sig.

En annan möjlig utveckling rör USA:s inflytande över Irans framtid. Donald Trump har uttryckt avsikter att vara delaktig i att utse en ny ledare i Iran, i likhet med vad han hävdar sig ha gjort i Venezuela efter Nicolás Maduros försvinnande. Trump visar dock inget intresse för Reza Pahlavi eller andra oppositionsledare, utan föredrar en medgörlig avhoppare från den islamistiska regimen.

Om Trumps planer skulle förverkligas, riskerar Iran att hamna under en ny autokrat – återigen med amerikanskt stöd. Detta skulle innebära att landet, trots enorma uppoffringar och förhoppningar om demokrati, återigen hamnar i ett auktoritärt grepp, om än med nya ansikten vid makten.

Framtiden för Iran är således höljd i ovisshet. Medan miljontals iranier både i landet och i exil hoppas på ett slut på decennier av religiöst förtryck, visar historien att vägen mot demokrati sällan är rak eller enkel. De politiska, sociala och ekonomiska utmaningar som väntar efter en eventuell regimförändring kan visa sig lika svåra att övervinna som själva övergången från islamistiskt styre.