Indien vid ett vägskäl: Mellan stormakter och nationella ambitioner

I Varanasi, en av världens äldsta städer, stod läkarstudenten Anoop Kumar förra året och talade med stolthet om sitt lands framtid. Med förtroende för premiärminister Narendra Modi berättade den tjugoårige studenten hur Indien går framåt som nation, hur talanger strömmar från universiteten och hur landet aldrig kommer att förlora sin kultur. Denna optimism speglar en utbredd känsla bland många av Indiens 1,4 miljarder invånare – en tro på att Modi leder landet mot en ljusare framtid. Men hösten 2025 har bjudit på utmaningar som få kunnat förutse. Trots förhoppningar om en god relation med Donald Trump efter hans återkomst till Vita huset, har Indien i stället upplevt två betydande förolämpningar inom loppet av några månader. Först genom att Trump till synes tog Pakistans parti efter en konflikt i Kashmir, där över 20 hinduer dödades av jihadister, följt av gränsstrider. När Trump sedan hävdade att han personligen mäklat fred i konflikten – något Indien bestämt avvisar som utländsk inblandning – växte irritationen. Det faktum att Pakistan nominerat Trump till Nobels fredspris och att USA utlovat hjälp till Pakistan att utveckla oljefyndigheter har ytterligare försämrat relationerna.

Den verkliga smällen kom dock när USA införde 50-procentiga tullar mot Indien, hälften av tullsatsen specifikt som straff för landets omfattande import av rysk olja och vapen. Från att endast tre procent av Indiens oljeimport kom från Ryssland för fyra år sedan, stod den billigare ryska oljan förra året för 35-40 procent. Men Indien känner sig orättvist utpekat och anklagar EU för dubbelmoral, eftersom även europeiska länder fortsätter handla med Ryssland. Indiska kommentatorer påpekar också att Kina, som är världens största importör av rysk olja, undgått liknande amerikanska sanktioner. Dessa händelser har tvingat Modi att återbesöka den strategi som Indien antog efter självständigheten 1947 – att aldrig alliera sig helt med någon stormakt utan behålla sin handlingsfrihet genom att orientera sig i flera riktningar. Historiskt har Indien köpt vapen från Ryssland, Europa, USA och Israel, välkomnat kinesiska investeringar (trots att de aldrig riktigt tog fart), och under de senaste 20 åren lutat sig allt mer mot USA – utan att ingå formella allianser. Det gemensamma intresset att begränsa Kinas inflytande i Asien har länge varit en sammanhållande faktor mellan USA och Indien, men nu verkar denna dynamik förändras.

I början av september reste Modi till Kina – hans första besök i landet på sju år. Båda länderna har sedan förra året visat intresse för att förbättra sina frusna relationer efter gränsstrider i Himalaya 2020. De delar ambitionen att utveckla handeln mellan länderna och att skapa en världsordning med fler maktcentrum än bara Washington. Som medlemmar i organisationer som BRICS och Shanghai Cooperation Organisation arbetar de för en alternativ världssyn. Samtidigt förblir de konkurrenter, där båda aspirerar på att leda det ”globala syd”. Indien avundas Kinas enorma exportindustri, medan Kina ser fördelar med Indiens unga befolkning. Indiens dispyt med USA och de höga tullarna har onekligen påskyndat processen att förbättra relationerna med Kina. Premiärminister Modi har tvingats omvärdera sin strategi, även om hans exakta vägval ännu är oklart. En intressant utveckling var telefonsamtalet från Donald Trump inför Modis 75-årsdag förra veckan – deras första kontakt sedan strafftullarna infördes. Efter samtalet verkade båda ledarna försöka återuppbygga relationen, med Trump som på sociala medier skrev att Modi ”gör ett fantastiskt jobb” och Modi som kallade Trump sin ”vän”.

Trots de allvarliga spänningarna tycks broarna mellan Indien och USA inte vara helt brända. Indien har valt att inte svara med direkta motåtgärder mot de amerikanska tullarna och har heller inte offentligt kritiserat Trump. Experter menar att om Indien minskar sin oljeimport från Ryssland något, skulle Trump kunna framställa det som en framgång för sin politik – vilket skulle kunna erbjuda en väg framåt. Samtidigt arbetar Indien aktivt på att diversifiera sina relationer för att minska beroendet av USA. Ett handelsavtal är redan undertecknat med Storbritannien, och förhandlingar med EU har pågått i åratal med förhoppning om ett genombrott. För den indiska befolkningen är kanske den mest omedelbara och påtagliga förändringen den omfattande skattereform som Modi nyligen presenterat – en reform som många bedömare anser har påskyndats av spänningarna med USA.

Reformen, som träder i kraft i oktober, representerar Indiens största skattereform på åtta år. Momsen sänks kraftigt på en rad nödvändiga varor – bröd, tvål och andra hushållsvaror kommer beskattas med endast 5 procent eller befrias helt från moms. Samma gäller för mediciner, jordbruksmaskiner och bevattningsutrustning. För tvåhjuliga motorfordon, småbilar, TV-apparater, luftkonditionering och cement sänks momssatsen från 28 till 18 procent. Målet är att öka konsumtionen och stimulera den inhemska ekonomin, som trots de internationella utmaningarna förväntas växa med över 6 procent under 2025 – den snabbaste tillväxten bland världens stora ekonomier. För vanliga indier som läkarstudenten Anoop Kumar i Varanasi innebär reformen mer pengar att spendera, vilket kan stärka hans redan positiva framtidstro.

I skuggan av dessa geopolitiska skiften står Indien vid ett vägskäl. Å ena sidan finns traditionen av strategisk självständighet, där landet undviker att binda sig till någon enskild stormakt. Å andra sidan finns de ekonomiska fördelarna av nära relationer med både väst och öst. Den tidigare indiska ambassadören i USA, Navtej Sarna, uttryckte det träffande i The Economist: ”Vi kan inte blint följa någon som inte vet vad han ska säga i morgon.” Dessa ord speglar den nya försiktigheten i Indiens utrikespolitik. Medan Modi navigerar mellan USA, Kina, Ryssland och andra globala aktörer, fortsätter han samtidigt att fokusera på inhemska reformer som skattelättnader för att säkerställa att landets ekonomiska tillväxt kan fortsätta trots globala spänningar. För världens folkrikaste nation handlar det om att balansera nationella intressen med internationella realiteter i en allt mer komplex geopolitisk miljö. Narendra Modis förmåga att hantera dessa utmaningar kommer att definiera inte bara hans eget ledarskap utan också Indiens plats i den framtida världsordningen.