Nathan Shachar: Netanyahus framtid står på spel vid mötet i Islamabad

Israels premiärminister ställs inför svåra utmaningar efter vapenvila med Iran

Efter drygt 40 dagars konflikt mellan Israel och Iran har en tvåveckorslång vapenvila nu inletts, men för Israels premiärminister Benjamin Netanyahu har krigets politiska efterspel bara börjat. När Netanyahu på onsdagskvällen höll ett tv-tal, efter nästan ett dygns tvekan, framträdde en märkbart sliten ledare som kämpade för att skapa en känsla av seger.

”Iran är svagare än någonsin, och Israel är starkare än någonsin!” upprepade Netanyahu med höjd röst under sitt tal.

Realiteten är dock mer nyanserad. Trots att Israel på papperet framstår som den starkare parten i konflikten, har Iran genom strategisk list uppnått flera av sina mål. Den förre israeliske marinchefen Eli Marom uttryckte sin förvåning över bristen på amerikansk planering: ”Det är ofattbart att USA:s befälhavare under kriget, Brad Cooper, som är amiral, gick in i kriget utan någon plan för hur Hormuzsundet skulle hållas öppet.”

Irans kontroll över det strategiskt viktiga Hormuzsundet visade sig vara ett effektivt verktyg för att skapa sprickor i relationen mellan USA och Israel. Medan både Trump och Netanyahu tidigare hade enats om målet att förhindra Iran från att utveckla kärnvapen, ledde stängningen av sundet till stigande bensinpriser och ökad inflation i USA, vilket förändrade Trumps prioriteringar i konflikten.

Trots att Israel lyckades skjuta ner närmare 90 procent av de iranska missilerna, fick de missiler som nådde fram allvarliga konsekvenser för den israeliska befolkningen. Miljoner israeler väcktes upprepade gånger under nätterna av luftlarm under konfliktens 40 dagar. Hundratals bostäder förstördes och tusentals företag gick i konkurs.

Den politiska kostnaden för Netanyahu kan bli hög om kriget uppfattas som resultatlöst. Endast de mest lojala Netanyahu-anhängarna kommer att förlåta premiärministern om konflikten inte leder till några substantiella resultat. Ett positivt utfall för Netanyahu skulle vara om USA lyckas tvinga Iran att lämna ifrån sig sitt anrikade uran. Om detta inte sker kommer han sannolikt att möta stark motvind inför kommande val.

Ett ytterligare orosmoln för Netanyahu är att de fortsatta förhandlingarna med Iran nu leds av USA:s vicepresident JD Vance, som enligt uppgift hyser motvilja mot både Netanyahu och kriget. I USA:s polariserade politiska landskap pekas Netanyahu allt oftare ut som huvudansvarig för konfliktens eskalering. New York Times publicerade nyligen ett omfattande reportage där det beskrivs hur Netanyahu, med förhoppningar om regimskifte och folkligt uppror i Iran, övertalade den amerikanska presidenten att stödja en mer konfrontativ hållning.

Trumps fortsatta stöd ger dock Netanyahu viktigt politiskt kapital på hemmaplan. Många israeliska väljare resonerar att Netanyahu, trots sina brister, fortfarande har USA bakom sig. Skulle han förlora Trumps stöd, eller om Trump tvingar Israel att avbryta sina militära operationer mot Hizbollah i Libanon, kan det kosta Netanyahu betydande väljarstöd.

Kriget och de pågående kriserna har även gett Netanyahu en andningspaus från den rättsprocess där han står åtalad för mutor och bedrägeri. Med vapenvilan i kraft väntar nu en återgång till ”den grå vardagen” och de, för Netanyahu, förnedrande korsförhören kring påstådda gåvor från välbärgade affärsmän.

Vapenvilan innebär att USA och Iran ska inleda förhandlingar om en långsiktig lösning på konflikten, med planerad start i Islamabad på fredag. USA och Israel har förbundit sig att upphöra med bombanfall mot Iran, medan Iran har lovat att återöppna Hormuzsundet för internationell sjöfart. Det råder dock fortfarande osäkerhet kring huruvida samtalen kommer att inledas enligt plan.

Ett särskilt tvistemål gäller Israels militära operationer i Libanon. Iran kräver att Israel upphör med sina attacker mot Hizbollah under vapenvilan, medan Trump har förklarat att ”Hizbollah inte ingår i vapenvilan”. De pakistanska medlarna hävdar däremot att de fått löften från USA om motsatsen, vilket skapar ytterligare spänningar inför de kommande förhandlingarna.