Gazas framtid i skuggan av nya konflikter

Den 15 januari presenterade Vita huset med stor optimism ”fas 2” i presidentens ”Övergripande plan för att avsluta konflikten i Gaza”. I ett högtidligt pressmeddelande lades en ”20-punkters färdplan för permanent fred, stabilitet, återuppbyggnad och välstånd” fram. Enligt planerna skulle Ali Shaath, beskriven som en ”respekterad, teknokratisk ledare”, leda detta ambitiösa projekt med stöd från både FN och Trumps fredsråd, ”The Board of Peace”.

Planen inkluderade att internationella styrkor skulle överta säkerhetsansvaret i området och konfiskera Hamas tunga vapen. Men av denna ”historiska milstolpe” blev det ingenting. Gaza har hamnat helt i skuggan av andra regionala konflikter, och någon återuppbyggnad är inte i sikte.

Förenade Arabemiraten och Saudiarabien, som tidigare utlovat ekonomiskt stöd för återuppbyggnad av Gaza, hade ställt tydliga villkor för sitt deltagande. De krävde att Hamas skulle ersättas av palestinska representanter utan kopplingar till Iran, samt att en internationell fredsbevarande styrka skulle patrullera området. Dessa förutsättningar har inte uppfyllts.

De länder som förväntades bidra till den fredsbevarande styrkan har nu antingen dragit sig ur helt eller ställt nya krav. Den teknokratiska palestinska regering som skulle ta över administrationen har inte ens kunnat ta sig in i Gaza, än mindre påbörjat sitt arbete.

Under tiden har Hamas-rörelsen förstärkt sin position och befäst sitt styre över den halva av Gazaremsan som de kontrollerar, medan den andra halvan förblir under israelisk ockupation. Kritiska röster som tidigare ifrågasatt Hamas har tystnat, och det skräckregemente mot oliktänkande som existerade före krigsutbrottet i oktober 2023 har nu återupprättats i full skala.

Hamas återuppbygger aktivt sitt omfattande tunnelsystem – som Israel trots enorma militära insatser inte lyckats förstöra fullständigt. Samtidigt rekryterar organisationen tusentals nya unga medlemmar för att ersätta de krigare som stupat under konfliktens gång.

Anmärkningsvärt är att Israels regering inte uttrycker någon protest mot denna utveckling. Statsminister Benjamin Netanyahus inställning förblir oförändrad: han föredrar Hamas framför det palestinska självstyret i Gaza. Denna hållning har varit konstant under hans långa perioder vid makten (2009-2021 och igen 2022-2023), då han tillät Qatar att finansiera Hamas och förbjöd Israels militär att eliminera Hamas ledarskap.

Logiken bakom denna strategi är tydlig men kontroversiell: Självstyret i Ramallah eftersträvar förhandlingar och bildandet av en palestinsk stat, medan Hamas officiella mål är att utplåna Israel. För Netanyahu och hans väljarbas, som motsätter sig territoriell delning, framstår paradoxalt nog självstyret som ett större politiskt hot än Hamas.

I april förväntas närmare 40 internationella hjälp- och människorättsorganisationer tvingas lämna Gazaremsan, såvida inte USA ingriper. Israel har krävt att dessa organisationer överlämnar listor på sina palestinska anställda, vilket de vägrat göra av säkerhetsskäl. Israels högsta domstol har avvisat organisationernas överklagan av detta beslut.

För Hamas, som nu återupprättat sin civila förvaltning över Gazas urbana områden, innebär dessa organisationers avresa en ekonomisk utmaning. Samtidigt elimineras externa observatörer som dokumenterat övergrepp, vilket underlättar Hamas fortsatta maktutövning utan internationell insyn.

Vissa optimister hoppas att president Trump, när den aktuella konflikten med Iran ebbar ut, kommer att återuppta sin vision för Gaza – den han beskrivit som ”den första freden i Mellanöstern på 3 000 år”. Om detta skulle ske, ställs de israeliska maximalisterna inför ett komplicerat dilemma.

Trump-planen banar väg för det palestinska självstyrets återkomst till Gaza, ett område som Hamas tog kontroll över genom en statskupp 2007. Med självstyret vid makten i både Ramallah på Västbanken och i Gaza skulle majoriteten av världens stater sannolikt kunna enas bakom kravet på etablerandet av en palestinsk stat – en utveckling som står i direkt konflikt med Netanyahus långsiktiga vision.