Ny språklag ska få Kinas minoriteter att anpassa sig

I Kina har en ny lag om ”etnisk enighet” antagits under folkkongressens avslutande dag i Peking. Den sägs officiellt syfta till att skydda traditionerna hos landets 56 olika etniska folkgrupper, men i praktiken handlar det om att påskynda integrationen av minoriteterna i det kinesiska samhället.

Lagen antogs utan motstånd av folkkongressen, det årliga parlamentsmötet som aldrig röstar emot förslag från kommunistpartiet. Hankineser, som utgör 91 procent av Kinas 1,4 miljarder invånare, är den dominerande folkgruppen som minoriteterna nu förväntas anpassa sig till i allt högre grad.

Enligt den nya lagstiftningen ska alla invånare vägledas till att få en ”korrekt bild” av Kinas historia, kultur och religion. ”Föråldrade seder” ska överges och föräldrar uppmanas att lära sina barn att älska kommunistpartiet. Minoritetsgrupper uppmuntras också att flytta till områden med blandad befolkning.

Ett av lagens tydligaste direktiv är att all undervisning, från förskola till gymnasium, ska ske på den nordkinesiska standarddialekten (mandarin) i hela landet. Detta bryter med tidigare traditioner i regioner som Tibet, Xinjiang och Inre Mongoliet, där utbildning ofta skedde på elevernas hemspråk.

Denna policy är en del av en bredare strategi som tagit form under Xi Jinpings ledarskap de senaste tio åren. Målet har varit att assimilera minoriteterna i majoritetskulturen och fostra dem till patriotiska medborgare lojala med staten.

I Xinjiang har denna strategi genomförts med särskilt brutala metoder. FN har anklagat Kina för grova brott mot mänskliga rättigheter efter rapporter om att omkring en miljon invånare från den muslimska uiguriska minoriteten har internerats i läger utan rättegång, enligt internationella människorättsorganisationer.

Även i Tibet började en hårdare kontroll införas för över ett decennium sedan. Kinesiska myndigheter installerade övervakningskameror i kloster för att kontrollera munkarna och deras vördnad för Dalai lama. Skolundervisning på tibetanska förbjöds och privatundervisning kriminaliserades.

När Dagens Nyheter besökte Tongren i provinsen Qinghai 2016 försökte unga tibetaner utmana den kinesiska politiken genom att organisera privatundervisning. En ung tibetansk kvinna som återvänt från universitetsstudier för att driva privatskola blev erbjuden ett bättre betalt jobb av myndigheterna för att avleda henne från detta arbete.

Den nya lagen har väckt omedelbar kritik från omvärlden. Magnus Fiskesjö, docent i antropologi vid Cornelluniversitetet i USA, beskriver lagen som ”en dramatisk förändring av politiken, för att trycka ned den etniska mångfalden som erkänts sedan 1949”, då Folkrepubliken Kina bildades.

Yalkun Uluyol, Kinakännare vid Human Rights Watch, säger till The Guardian att många av direktiven i den nya lagen redan tillämpas i praktiken i Xinjiang, Tibet och Inre Mongoliet. Enligt honom är lagen ”ett påfallande försök av Peking att legalisera påtvingad integrering och politisk kontroll”.

James Leibold, professor vid La Trobe University i Melbourne, kommenterar i New York Times att lagen är avgörande för Xi Jinpings hårda linje mot regioner där invånare tidigare protesterat för större självstyre.

Kinesiska ledare hävdar å sin sida att den nya språkpolitiken kommer att underlätta för minoriteter när de söker arbete. Lagen kräver även att myndigheter underlättar för studenter och arbetstagare från minoritetsgrupper att flytta till nya platser.

Kritiker menar dock att detta bara kommer att skynda på migrationen, urholka minoriteternas kulturer och förstärka Xi Jinpings strävan att förena alla etniska grupper med majoritetsbefolkningen under en enhetlig kinesisk identitet.

Under de senaste 15 åren har kommunistpartiet på olika sätt pressat skolor i minoritetsområden att övergå från undervisning på lokala språk till mandarin. Med den nya lagen får denna policy nu lagstadgad tyngd, vilket ytterligare begränsar möjligheterna för minoriteter att bevara sina språk och traditioner.