I Ryssland växer kritiken mot kriget i Ukraina, som nu beskrivs som ett ”fiasko” av flera inflytelserika ryska krigsbloggare. Den stagnerade frontlinjen och bristen på betydande framgångar har lett till ökande frustration bland tidigare lojala anhängare till Kremls militära kampanj.

”Kriget är i en total återvändsgränd och så här kan det fortsätta i 5–10 år. Är ni redo för det?” skriver Ilja Remeslo, en tidigare övertygad Putin-anhängare, i ett inlägg som spridits brett i ryska sociala medier. Hans uttalande markerar en anmärkningsvärd vändning för en person som tidigare konsekvent försvarat regimens politik.

Det ökande missnöjet bland krigsbloggare är särskilt betydelsefullt eftersom dessa aktörer länge fungerat som inofficiella språkrör för delar av den ryska militären. De har tidigare haft en unik position där de kunnat framföra viss kritik mot militära tillkortakommanden utan att kritisera krigets övergripande mål eller politiska ledning.

Frustration över den långsamma utvecklingen vid fronten har eskalerat under de senaste månaderna. Trots att Ryssland mobiliserat enorma resurser och personal har de territoriella vinsterna varit minimala i förhållande till kostnaderna. Särskilt misslyckandet att ta kontroll över hela Donbass-regionen, ett uttalat mål sedan krigets början, har bidragit till den växande kritiken.

Militäranalytiker i väst pekar på att denna offentliga kritik kan tyda på djupare sprickor i det ryska samhällets stöd för den så kallade ”speciella militära operationen”. Nikolaj Petrov, forskare vid Chatham House i London, menar att detta kan vara ett tecken på att Kreml får allt svårare att kontrollera narrativet kring kriget.

”När tidigare lojala röster börjar ifrågasätta inte bara genomförandet utan också hållbarheten i hela projektet, har regimen ett växande problem,” säger Petrov.

Samtidigt har ryska myndigheter intensifierat insatserna för att tysta kritiska röster. Flera krigsbloggare som gått för långt i sin kritik har gripits under de senaste månaderna, anklagade för ”spridning av falsk information om de väpnade styrkorna” – ett brott som kan ge upp till 15 års fängelse enligt lagar som infördes kort efter invasionens början.

Den ekonomiska bördan av kriget börjar också märkas tydligare i Rysslands statsfinanser. Försvarsbudgeten har mer än fördubblats och upptar nu närmare en tredjedel av landets totala utgifter, enligt oberoende ekonomiska bedömare. Detta har tvingat fram nedskärningar inom andra offentliga sektorer, något som hittills skett utan större offentligt motstånd.

För det ukrainska ledarskapet erbjuder den växande ryska frustrationen både möjligheter och utmaningar. President Volodymyr Zelenskyj har upprepade gånger hänvisat till tecken på rysk krigströtthet som bevis för att Ukrainas motståndsstrategi fungerar, samtidigt som han fortsätter vädja till västerländska partners om mer avancerade vapensystem.

Den internationella responsen på det utdragna kriget visar också tecken på förändring. Flera europeiska länder har signalerat ökade långsiktiga försvarsåtaganden till Ukraina, samtidigt som diskussioner om eventuella fredsförhandlingar intensifierats i vissa diplomatiska kretsar.

Men trots det växande missnöjet bland krigsbloggare och tecken på frustration inom delar av den ryska militära ledningen, finns få indikationer på att Kreml överväger några betydande förändringar i sin strategi. Tvärtom har president Putin nyligen bekräftat de ursprungliga krigsmålen och betonat Rysslands beredskap för en långvarig konflikt.

För den ryska befolkningen innebär detta fortsatta uppoffringar, medan framtidsutsikterna förblir oklara. När kriget nu går in i sitt tredje år återstår att se om den växande kritiken från tidigare stödjare kommer att leda till något substantiellt skifte i Kremls hållning, eller om regimen kommer att fortsätta på den inslagna vägen trots de växande ekonomiska och militära kostnaderna.