Rasism fällde Netanyahus kanslichef – två gånger

Netanyahus kanslimiss blottar spänningar inom Likud

En kontrovers kring utnämningen av en tjänsteman i premiärminister Benjamin Netanyahus kansli har utlöst ett ovanligt uppror inom regeringspartiet Likud. Händelsen avslöjar djupgående spänningar inom partiet och utmanar den traditionella lojaliteten gentemot partiledaren.

Under söndagen återinsatte Netanyahu Zvi Agmon i sin kansliposition, trots att Agmon tidigare tvingats avgå efter att ha fällt stötande kommentarer om israeler med nordafrikanskt ursprung. Premiärministerns beslut möttes omedelbart av kraftig intern kritik från partimedlemmar, något som är ytterst ovanligt inom Likud, där kritik mot Netanyahu vanligtvis betraktas som tabu.

Reaktionen blev så stark att Agmon ännu en gång tvingades lämna sin post. Händelsen skedde mitt under pågående säkerhetsoro, och det har spekulerats i att Netanyahu hoppades att nyheten om återanställningen skulle hamna i skymundan av flyglarm och militära operationer.

Israeler med rötter i Nordafrika utgör en av Netanyahus mest lojala väljargrupper, vilket gör kontroversen särskilt känslig. När Agmons nedsättande uttalanden först avslöjades fördömdes de från praktiskt taget alla politiska läger – med det anmärkningsvärda undantaget Netanyahu själv, som förblev tyst. De läckta kommentarerna ska även ha innehållit förolämpande anmärkningar om premiärministerns fru, Sara Netanyahu.

Knesset-ledamoten Eli Revivo, som under natten till måndagen övertalade Netanyahu att slutgiltigt avskeda Agmon, uttryckte sin frustration i en intervju med israelisk radio: ”I många år har marockanska väljare stött premiärministern. För att det ska kunna fortsätta måste han agera resolut mot rasism. Det hade hjälpt om han genast tagit avstånd från Agmons skymf mot oss.”

Denna öppna kritik från en Likud-politiker mot partiledaren är närmast revolutionerande inom ett parti som under lång tid fungerat mer som en personkult kring Netanyahu än som en traditionell politisk organisation med intern debatt.

Händelsen belyser också ett växande problem för premiärministern – svårigheten att rekrytera kompetenta medarbetare till sitt kansli. Flera nyckelpersoner har på senare tid tvingats avgå eller stängts av efter anklagelser om att ha agerat som agenter för Qatar. Situationen har förvärrats av att många potentiella kandidater tackat nej till erbjudanden om tjänster i kansliet, enligt uppgift med hänvisning till den utmanande arbetsmiljön där mycket av arbetet påstås kretsa kring att hålla Sara Netanyahu på gott humör.

Den senaste tidens turbulens kring Agmon-affären sker mot bakgrund av Israels pågående konflikter och säkerhetssituation, vilket gör timingen särskilt problematisk för Netanyahu. I ett läge där nationell enighet ofta betonas har denna interna strid inom Likud blottlagt sprickor i det som traditionellt varit premiärministerns starkaste maktbas.

Politiska analytiker pekar på att händelsen kan vara ett tecken på en bredare förändring inom Likud, där den tidigare närmast orubbliga lojaliteten mot Netanyahu nu utmanas från flera håll. Särskilt oroande för Netanyahu är att kritiken kommer från representanter för en väljargrupp som historiskt varit bland hans mest trogna anhängare.

Samtidigt som den israeliska regeringen fortsätter att hantera utmaningar på flera fronter, visar denna interna strid att även den inhemska politiska scenen kräver Netanyahus uppmärksamhet. Hans hantering av situationen kommer sannolikt att analyseras noga av såväl politiska motståndare som partikamrater, och kan få långtgående konsekvenser för hans ledarskap inom Likud.