Jeffrey Epsteins värld av makt och mörker

Författaren Michael Wolff, som ägnade 100 intervjutimmar åt Jeffrey Epstein, beskrev för DN i höstas hur en typisk dag i sexualbrottslingens liv såg ut. Från morgon till kväll satt Epstein vid sitt stora matsalsbord i privatpalatset på Manhattans 71:a gata. Bordet kunde rymma ett 30-tal personer, och hit kom en strid ström av makthavare – tidigare premiärministrar, underrättelsechefer, politiska strateger, bankchefer, forskare, universitetsrektorer och kungligheter.

Inbokade möten överlappade varandra med avsikt. Det var själva affärsidén. En undersökande reporter kunde utbyta information med en tidigare chefsjurist från Vita huset som i sin tur kunde förmedla insikter till en uppåtsträvande teknikmogul från Silicon Valley. Epsteins hem fungerade som ett åretruntöppet Almedalen eller Davos – ett koncentrat av etablissemanget där deltagarna kunde förstå samhällsutvecklingen i en turbulent tid.

– Mäktiga människor kom till Jeffrey under förespegling att få träffa andra mäktiga människor, förklarade Wolff för DN. Man erövrar inte makt ensam. Man gör det i förbund med andra. Det är som pengar: man behöver andras pengar för att skapa sina egna. Epstein var bra på att exploatera just detta genom att placera sig i centrum av maktens konversationer.

Bland de nyligen offentliggjorda Epsteindokumenten finns mejlkonversationer mellan Epstein och Wolff som avslöjar att journalisten var fullt medveten om sin källas bakgrund som sexualbrottsling. Wolff erbjöd till och med Epstein råd om hur han kunde rehabilitera sin image i medierna.

Kalkylen som fick eliten att se mellan fingrarna

Michael Wolff gjorde samma kalkyl som hundratals andra makthavare i USA och Europa: Epsteins nätverk var så värdefullt att man var beredd att ha överseende med hans brott. Även efter att Epstein dömts för sexbrott mot minderåriga 2008 och avtjänat ett fängelsestraff fortsatte inflytelserika personer att besöka hans hem. Man valde medvetet att blunda för unga kvinnor och flickor i Epsteins foajé – beslut som nu tvingar fram ursäkter på båda sidor av Atlanten.

– Jag skriver om mäktiga människor så för mig var det väldigt smidigt att kunna gå runt hörnet hem till Jeffrey och träffa dem, erkände Wolff för DN förra året.

Epsteins inflytelserika umgänge byggdes upp under ett halvt sekel. Från 1970-talet, då han arbetade som matematiklärare vid den prestigefyllda Dalton School på Manhattan, via en karriär på investmentbanken Bear Stearns på Wall Street, till grundandet av sin egen konsultfirma.

Många analytiker har tolkat Epsteins beteende som ett symptom på finanskapitalismens utveckling sedan 1980-talet: enorm värdeökning av finansiella tillgångar, växande klyftor och en dekadent elit som står över samhällets lagar och normer.

Författaren Anand Giridharadas skrev i New York Times att deltagarna kring Epsteins bord kunde blunda för hans övergrepp eftersom de redan lärt sig att ignorera så mycket annat lidande som de själva bidragit till genom finanskriser, bostadskriser, krig och läkemedelsepidemin.

Trumpfaktorn i Epsteins dragningskraft

Det finns ytterligare en dimension som kan förklara Epsteins fortsatta inflytande: Trumprevolutionen. Donald Trumps övertagande av det republikanska partiet och hans oväntade valseger 2016 kan ha förstärkt Epsteins attraktionskraft som maktspelare.

I den senaste omgången av Epsteindokument – cirka tre miljoner handlingar – förekommer Trumps namn inte mindre än 38 000 gånger enligt New York Times analys. Det tyder på att en betydande del av Epsteins kommunikation med sitt nätverk handlade om just Trump innan Epstein hittades död i sin cell på Manhattan i augusti 2019.

Som Trumps mångåriga vän och affärspartner i New York och Florida under 1980- och 90-talet hade Epstein unika förstahandskunskaper om presidenten i en tid då hela västvärlden försökte förstå vem Trump egentligen var bakom fasaden. Epstein blev en sorts uttolkare av Trump-fenomenet.

Denna roll kan ha förenat den ideologiskt blandade skara som fortsatte umgås med Epstein efter hans dom: forskare, politiker, journalister, diplomater, underrättelseagenter och finanskonsulter. Oavsett politisk hemvist handlar dessa aktörer med politisk information och insikter.

Informationsvakuum kring Trump

Som DN:s Washingtonkorrespondent vid tiden för Trumps maktövertagande minns jag själv det informationsvakuum som uppstod. Etablerade medier och opinionsundersökningar hade underskattat Trumps grepp om väljarkåren, ledande statsvetare hade avfärdat honom som oseriös, och respekterade tankesmedjor verkade ha förlorat sin relevans.

Personer med direkta erfarenheter av Trump blev plötsligt mycket värdefulla – kvällstidningsjournalister, casinoentreprenörer och ljusskygga finanskonsulter besatt ett ovärderligt kapital: personlig erfarenhet av Trump. Detta kan delvis förklara de talrika referenserna till Trump i Epsteindokumenten och Epsteins fortsatta dragningskraft bland människor som borde ha vetat bättre.

En liknande funktion fyller Steve Bannon, Trumps tidigare chefsstrateg och kampanjchef, som driver en mötesplats på Capitol Hill i Washington DC. Där tar han regelbundet emot liberala journalister, europeiska diplomater och forskare, trots att han sprider högerextrem propaganda och har dömts för både ekonomisk brottslighet och trots mot kongressen.

Det är ingen tillfällighet att Epstein och Bannon blev samarbetspartners mot slutet av Epsteins liv. Båda var medelålders män från amerikanska arbetarklassen som oväntat hamnat i presidentmaktens närhet. De odlade rebelliska framtoningar – Epstein i mysbyxor, Bannon i sliten oljerock – som skapade intrycket att de hade insyn i maktens innersta cirklar.