Drönarkriget i Ukraina omformar modern krigföring – Europa söker expertis

Effekten av en drönare är chockerande, särskilt om man föreställer sig en lätt hobbyliknande farkost med fyra små propellrar. Men bilden förändras drastiskt när man tänker på en flygande maskin lastad med upp till 90 kilo sprängämne. Resultatet blir ett urblåst hem där endast spillror återstår: glaskross och dammigt byggmaterial med små spår av vardagslivet – ett mönstrat porslinsskärvor, tapetremsor och nedsmutsad nallebjörnsplysch. Bara det surrande ljudet av annalkande drönare utlöser numera fysiska reaktioner av obehag och skräck hos många ukrainare.

Efter en serie drönarintrång och luftrumskränkningar i flera europeiska länder har panik spridit sig över kontinenten. Nu vänds allas blickar mot Ukraina, där erfarenheten av drönarkriget är bitter men omfattande.

Under det senaste året har krigföringen i Ukraina genomgått en total transformation. Bestyckade drönare – en relativt billig teknologi med dödlig kapacitet – har nästan helt förändrat stridsbilden. De kan döda människor, förinta försvarspositioner eller utplåna civila bostäder med förödande precision.

Vid dagens frontlinje ser man knappt några soldater. Ett område på sex mil – tre mil på vardera sida – anses nu vara en livsfarlig zon där vistelse innebär omedelbar risk. Drönare på ständig spaning kan snabbt riktas mot nya mål som upptäcks. Statistiken är skrämmande: nio av tio sårade soldater har fått sina skador från drönarattacker. Vid fronten kan skadade bli kvar i dagar, omöjliga att evakuera eftersom varje rörelse kan upptäckas och bli ödesdiger.

Storstäderna under konstant hot

I storstaden Kiev sätts luftvärnet på hårda prov av sofistikerade drönarsvärmar – stora mängder som angriper samtidigt. En del av drönarna är tomma på ammunition men fungerar som avledningsmanöver, vilket gör det svårt för försvaret att skilja mellan farliga och harmlösa objekt. Även om de flesta skjuts ner, kan de som når sina mål orsaka fruktansvärda skador.

Ukrainare från olika samhällsskikt – drönartillverkare, militärer och vanliga medborgare – skakar på huvudet åt européernas sena uppvaknande. ”Vi vet hur man gör,” säger de, ”vi har lärt oss den hårda vägen och fortsätter lära oss varje dag.” Fram till nyligen har få utanför Ukraina på djupet tagit till sig vad de försöker förmedla om denna nya krigsform.

Teknologisk komplexitet växer exponentiellt

Den snabba teknologiska utvecklingen inom drönarområdet är häpnadsväckande. Det finns idag drönare för både attack och försvar, med räckvidd från 30 till över 60 kilometer. Vapenbärande drönare finns för luften, marken och vattnet. Modeller varierar från propellerdrivna till allt vanligare varianter med fasta vingar.

Särskilt avancerade är drönarsystem som opererar i kluster, där en spejande moderdrönare koordinerar en grupp mindre attackdrönare som direkt kan dirigeras mot identifierade mål.

Långdistansdrönarna utgör en särskild kategori – långsammare och tyngre, men med kapacitet att nå 1500 kilometer in på fiendens territorium för att slå mot strategiska mål som oljeraffinaderier, vilket nyligen har demonstrerats i konflikten.

Många drönare styrs fortfarande med radiosignaler, ibland förstärkta genom särskilda relädrönare som ökar räckvidden. I detta teknologiska kapplopning läggs avsevärda resurser på signalstörning – och på utvecklingen av fiberoptiska drönare som är svårupptäckta och resistenta mot störningsförsök. AI-teknik möjliggör samtidigt allt mer avancerade och självständiga uppdrag.

Innovationskraft under existentiell press

För Ukraina står nationens själva existens på spel. De extrema omständigheterna har drivit fram en enastående innovationsrikedom där allt sker parallellt. Det som börjar som experimentella prototyper implementeras snabbt i fält om det visar sig fungera.

Många ukrainska experter medger dock motvilligt att även Ryssland visar imponerande kapacitet inom drönarområdet. Motståndaren har både modern teknik och en produktionsförmåga som överträffar Ukrainas.

Hur kriget kommer att se ut om ett år är omöjligt att förutse, men redan de kommande veckorna kräver nya anpassningar – inte minst eftersom effekten av höststormar, vintertemperaturer och snö på drönarnas batterier, mjukvara och material ännu är delvis okänd. För bara ett par år sedan handlade diskussionen främst om lera och ryska stridsvagnar, men idag syns knappt några pansarfordon vid fronten. Landskapet ligger öde, men lugnet är förrädiskt. Drönarpiloterna håller sig dolda och civilbefolkningen lever i konstant beredskap.

Kostnadseffektiv krigföring

Ukraina har enligt uppgift kapacitet att tillverka tio miljoner drönare årligen, förutsatt internationell finansiering. Med den ökande oron i Europa för drönarattacker ser finansieringsmöjligheterna allt ljusare ut.

Kostnadseffektiviteten är en central faktor för alla inblandade parter. Det ohållbara i att använda avancerade försvarssystem värda tiotals miljoner kronor för att nedkämpa drönare som kostat tiotusen kronor har blivit uppenbart, vilket nyligen demonstrerades i Polen. I Ukraina har man däremot uppnått det omvända: för bara några dagar sedan lyckades en drönare värd cirka 5 000 kronor i Donetskregionen för första gången nedkämpa en rysk stridshelikopter värd närmare hundra miljoner.

Ukrainarnas budskap till Europa, NATO och USA är tydligt: de vill gärna bidra med sin dyrt förvärvade kunskap och erfarenhet – men naturligtvis mot något i utbyte. I den nya säkerhetspolitiska verkligheten har plötsligt maktbalansen förskjutits, och Ukraina är inte längre bara den part som ber om hjälp.