Sigrid Melchior: Risk för handelskrig mellan stormakterna EU och USA

Under söndagseftermiddagen samlas EU-ländernas ambassadörer till ett extrainsatt möte i Bryssel. Dagordningen domineras av en brännande fråga: Hur ska EU bemöta Donald Trumps senaste hot om strafftullar?

Hotet kom under lördagen då Trump tillkännagav att USA kommer införa ytterligare tullar på 10 procent mot flera europeiska länder från den 1 februari. Dessa tullar planeras sedan höjas till 25 procent i juni – om inte USA får köpa Grönland.

De länder som hamnat i Trumps sikte är Sverige, Danmark, Norge, Finland, Frankrike, Tyskland, Nederländerna och Storbritannien. Samtliga är Natoländer som nyligen skickat soldater till Grönland för en militärövning. Övningen var en markering av stöd till Danmark, som upprepade gånger betonat att Grönland inte är till salu.

Trumps tullhot riktar sig formellt mot enskilda länder, men i praktiken drabbar det hela EU. Detta beror på att EU utgör en tullunion med gemensamma tullsatser mot omvärlden. Principen ”en för alla, alla för en” gör att när några medlemsländer hotas, påverkas hela unionen.

Konsekvenserna kan bli allvarliga. Vad som började som en märklig fixering från USA:s sida mot Danmark och Grönland riskerar nu att eskalera till ett fullskaligt handelskrig mellan två ekonomiska stormakter: USA och EU.

Danmark har hittills försökt hantera konflikten på egen hand utan att involvera EU, i förhoppning om att Trump skulle tappa intresset. Men när hela unionen nu står inför samma hot kommer Köpenhamn inte längre kunna diktera strategin. EU:s främsta maktmedel mot USA är ekonomiskt – unionens enorma marknad kan antingen öppnas eller stängas för amerikanska företag.

Relationen mellan EU och USA har redan varit ansträngd i tullfrågor. Förra året hotade Trump med 30-procentiga tullar mot EU. Efter månader av förhandlingar nåddes en uppgörelse som många bedömare ansåg vara obalanserad – EU:s export belades med 15 procent i tull medan amerikanska varor i stort sett slapp undan.

Trots det ojämna resultatet valde EU att acceptera uppgörelsen för att säkra stabilitet för sitt näringsliv och undvika en större konflikt med USA, vars stöd är avgörande i kampen mot Rysslands aggression i Ukraina.

Denna strategi står nu inför ett sammanbrott. Handelsuppgörelsen har ännu inte formaliserats i lagstiftning, och EU-parlamentet skulle egentligen godkänna avtalet i vår. Flera av parlamentets partigrupper har dock redan signalerat att de inte kommer att ge sitt godkännande så länge USA hotar Grönland. Trumps senaste utspel kommer sannolikt att påverka även de sista tvekande parlamentarikerna och därmed effektivt blockera avtalet.

Situationen kompliceras ytterligare av Grönlands strategiska värde. Ön har enorma naturresurser, inklusive sällsynta jordartsmetaller som är avgörande för modern teknologi, och dess geografiska läge ger kontroll över viktiga sjöfartsrutter i Arktis – särskilt när issmältningen öppnar nya passager.

Spänningarna kring Grönland illustrerar en bredare geopolitisk konkurrens där ekonomiska påtryckningsmedel används för att uppnå politiska mål. För EU innebär detta en svår balansgång mellan att försvara sina ekonomiska intressen och upprätthålla den transatlantiska alliansen.

Det handelskrig som EU så mödosamt försökte undvika förra året tycks nu alltmer oundvikligt. Söndagens möte i Bryssel kan bli avgörande för hur Europa positionerar sig inför vad som kan utvecklas till en av de allvarligaste handelskonflikterna på länge mellan de historiska allierade.