Skeptisk forskare byggde ljudvapen – drabbades av ”Havannasyndrom”

Norsk forskare drabbades av symtom efter experiment med ljudvapen

En norsk forskare som tidigare varit kritisk mot existensen av det så kallade Havannasyndromet har ändrat uppfattning efter att ha utfört ett eget experiment som gav oväntade resultat. Källor till Washington Post berättar att forskaren, som initialt var skeptisk till fenomenet, byggde ett eget ljudvapen för att testa teorin – och själv drabbades av symtom liknande de som amerikanska diplomater tidigare rapporterat.

Havannasyndromet blev först känt 2016 när amerikanska och kanadensiska diplomater stationerade i Kuba började rapportera mystiska hälsoproblem. Diplomaterna beskrev plötsliga, intensiva ljudupplevelser följda av symtom som huvudvärk, yrsel, hörselnedsättning och kognitiva problem. Sedan dess har liknande fall rapporterats från diplomatiska anläggningar i Kina, Ryssland och andra länder.

Trots omfattande undersökningar har internationella underrättelse- och hälsomyndigheter haft svårt att fastställa den exakta orsaken. Flera teorier har presenterats, från riktade mikrovågor och ultraljudsattacker till psykogena faktorer och masspsykos. Denna osäkerhet har lett till en polariserad debatt inom forskarsamhället.

Den norska forskaren, vars identitet inte avslöjats i rapporteringen, tillhörde tidigare den skeptiska falangen som ifrågasatte om syndromet verkligen berodde på fysiska attacker. För att pröva sin hypotes konstruerade han en apparat som skulle kunna generera riktade ljudvågor liknande de som teoretiskt skulle kunna orsaka Havannasyndromet.

Efter att ha exponerats för sin egen konstruktion upplevde forskaren flera av de karakteristiska symtom som associeras med syndromet. Detta personliga experiment har enligt källor till Washington Post fått forskaren att revidera sin tidigare ståndpunkt och nu ta möjligheten att ljudbaserade vapen kan ligga bakom fallen på större allvar.

Forskningsvärlden har länge varit medveten om att vissa frekvenser och typer av ljud kan påverka människokroppen negativt. Infraljud, ultraljud och andra akustiska fenomen har dokumenterade effekter på människors fysiska och kognitiva funktioner. Militära och underrättelsemyndigheter i flera länder har genom åren utforskat möjligheten att utveckla icke-dödliga vapen baserade på akustiska principer.

Fallet med den norska forskaren tillför ett intressant perspektiv till debatten, men experter manar till fortsatt försiktighet i tolkningen. Professor Erik Lysén vid Karolinska Institutet, som forskar kring neuroakustik men inte är inblandad i den aktuella händelsen, kommenterar:

”Ett enskilt fall, särskilt ett själv-experiment utan kontrollerade förhållanden, kan ge värdefulla insikter men utgör inte tillräcklig vetenskaplig grund för definitiva slutsatser. Vi behöver mer systematisk forskning kring dessa fenomen.”

För de drabbade diplomaterna och deras familjer har situationen varit frustrerande, då många upplevt att deras symtom inte tagits på allvar av myndigheter. I USA har kongressen antagit lagstiftning för att säkerställa medicinsk vård och ekonomiskt stöd till de drabbade, trots att den bakomliggande orsaken fortfarande är oklar.

Amerikanska utrikesdepartementet har under de senaste åren skärpt säkerhetsprotokollen vid utlandsstationer och investerat i bättre övervakningssystem för att upptäcka eventuella akustiska eller elektromagnetiska attacker. Samtidigt har diplomatiska relationer, särskilt mellan USA och Kuba, påverkats negativt av misstankarna om riktade attacker.

Den norska forskarens experiment, om det bekräftas av oberoende källor, kan potentiellt bidra till ökad förståelse för de fysiska mekanismerna bakom Havannasyndromet. Det skulle också kunna leda till förbättrade skyddsåtgärder för utsatt personal och eventuellt nya metoder för att detektera den här typen av attacker.

Samtidigt påpekar säkerhetsexperter att om ljudbaserade vapen verkligen existerar och används för attacker mot diplomatisk personal, representerar detta en allvarlig säkerhetsrisk som kräver internationell uppmärksamhet och samordnade motåtgärder.

Det återstår att se om den norska forskarens erfarenheter kommer att publiceras i vetenskaplig litteratur och därmed bli föremål för den rigorösa granskning som krävs för att avancera vår förståelse av detta kontroversiella fenomen.