När makten ärvs i Iran: Mojtaba Khamenei träder fram ur faderns skugga

Efter det israeliska flygattacken i lördags som dödade Irans högste ledare, ayatolla Ali Khamenei, har alla ögon vänts mot hans son Mojtaba Khamenei. Som faderns mångåriga sekreterare och portvakt står han nu inför den enorma utmaningen att potentiellt överta ledningen av en regim i kris.

Mojtaba, född 1969, beskrivs av experter som markant annorlunda jämfört med sin far. Medan Ali Khamenei var känd för sitt breda kulturella intresse, historiekunskaper och umgänge med poeter, konstnärer, marxister och liberaler i yngre dagar, har sonen betydligt snävare vyer. Han saknar faderns förankring i världslitteraturen och den intellektuella nyfikenhet som faktiskt hindrade Ali Khamenei från att fullt ut fokusera på sin shia-teologiska karriär.

Istället har Mojtaba sedan barnsben skolats i den islamiska republikens komplexa politiska landskap. Han har lärt sig den svåra konsten att balansera mellan teologer, militära styrkor och ekonomiska intressen – en väsentlig färdighet för framgång i Irans maktkorridorer. En iransk journalist uttryckte det träffande i en intervju med Libanons radio: ”Han kan systemet som sin byxficka.”

Under många år fungerade Mojtaba som faderns högra hand och grindvakt till Beit-e Rahbari, den högste ledarens officiella residens och maktcentrum. I denna roll kontrollerade han vem som fick träffa landets mäktigaste man, vilket gav honom unik insyn i regimens innersta kretsar.

Länge avfärdades Mojtaba av Iran-experter på grund av sin relativt unga ålder. Men i ljuset av de senaste årens dramatiska händelser, där uppemot 70 av regimens centralgestalter har eliminerats på mindre än ett år, framstår han plötsligt som en erfaren veteran i en decimerad maktelit.

Formellt tillhör Mojtaba Ulema, den shia-muslimska klassen av religiösa lärda, men enligt bedömare är det inte hans teologiska meriter som banat väg för hans stigande stjärna. Snarare är det hans administrativa skicklighet och politiska handlag som gjort honom till en potentiell efterträdare till sin far.

Den nya situationen ställer extrema krav på Mojtabas mentala resurser. Enligt rapporter kan han ha förlorat både sin hustru och möjligen ett barn i samma attack som dödade hans far. Trots denna personliga tragedi står han inför uppgiften att rädda en regim som är internationellt isolerad och kämpar mot övermäktiga fiender, samtidigt som landets ekonomi är i spillror och dess kommunikationer störda och övervakade.

Mojtabas privatliv avslöjar också intressanta detaljer om mannen. Före sitt permanenta äktenskap hade han två ”tillfälliga” äktenskap – en praxis som tillåts inom regimen men som feminister kritiserar som en form av legaliserad prostitution. År 2004 ingick han ett permanent äktenskap med Zahra Haddad Adel, dotter till en tidigare talman i det iranska parlamentet, vilket stärkte hans politiska band.

Ett hemligstämplat brittiskt utrikesdepartementsdokument som läckte via Wikileaks 2011 avslöjade att paret hade svårigheter att få barn, men att problemet löstes efter flera långa behandlingar för Mojtaba vid en specialistklinik i London.

Mojtabas politiska karriär tog fart 2005 när han allierade sig med presidentkandidaten Mahmoud Ahmadinejad. Den folklige Ahmadinejad, som saknade teologisk utbildning men var krigsveteran och medlem i Revolutionsgardet, blev ökänd för sina kontroversiella uttalanden, inklusive förnekelse av Förintelsen.

Trots Ahmadinejads diplomatiska snedsteg fortsatte både far och son Khamenei att stödja honom och säkrade hans omval 2009 – ett val som många experter menar var manipulerat under Mojtabas överinseende. De efterföljande protesterna blev de allvarligaste regimen dittills hade upplevt.

Nu står Mojtaba Khamenei inför sitt livs största utmaning: att potentiellt axla rollen som högste ledare i ett land som står på randen till ett fullskaligt regionalt krig, med minimalt internationellt stöd och en befolkning som länge uttryckt missnöje med det teokratiska styret.