Spanien legaliserar över en halv miljon migranter

Spaniens regering legaliserar hundratusentals migranter utan parlamentets stöd

En omfattande reform av Spaniens migrationspolitik har nu sjösatts, där personer som vistats i landet minst fem månader och saknar brottsligt förflutet kan ansöka om permanent uppehållstillstånd. Reformen genomförs via ett kungligt dekret, utan stöd i den spanska kongressen där premiärminister Pedro Sánchez socialistparti PSOE leder en minoritetsregering.

Enligt migrationsexperter kan över 800 000 migranter nu kvalificera sig för uppehållstillstånd under de nya reglerna. Majoriteten av dessa, cirka 90 procent, är latinamerikaner med colombianer som största grupp.

Beslutet har väckt starka reaktioner från oppositionen. Liberaler och högerpartier hävdar att regeringen försöker kringgå den demokratiska processen i en av landets mest centrala politiska frågor genom att använda dekretformen istället för parlamentarisk behandling.

Vänsterpartiet Podemos, som stödjer regeringen i parlamentet men inte ingår i koalitionen, har uttryckt starkt stöd för reformen. Partiets generalsekreterare Irene Montero beskriver legaliseringen som en seger över ”fascisterna” och uttrycker förhoppningar om att migranterna snart ska få rösträtt:

– Det är klart att vi hoppas att dessa migranter snart får rösträtt och hjälper oss att rösta bort fascister och rasister!

Uttalandet belyser den politiska polariseringen kring migrationsfrågor i Spanien, samt den pågående maktkampen mellan Podemos och det snarlika vänsterpartiet Sumar. Medan Podemos stödjer Sánchez från parlamentets bänkar, ingår Sumar formellt i regeringskoalitionen.

Mycket tyder på att migrationsreformen kommer att överklagas till Spaniens författningsdomstol, Tribunal Constitucional. Observatörer noterar dock att domstolen historiskt ofta har dömt till PSOE:s fördel i kontroversiella ärenden.

Den ekonomiska dimensionen av reformen är betydande. Många av Spaniens papperslösa migranter arbetar idag i den informella ekonomin, särskilt inom jordbrukssektorn i landets södra delar. Dessa arbetstagare saknar sociala rättigheter och sjukförsäkring, vilket innebär väsentligt lägre kostnader för arbetsgivare jämfört med legalt anställda. Sedan 2018 har dock även migranter utan legal status rätt till sjukvård i Spanien.

Den nuvarande reformen står i en tradition av liknande åtgärder. Kring millennieskiftet legaliserade den dåvarande konservativa regeringen drygt 500 000 migranter, och 2005 genomförde en socialistregering en liknande åtgärd som berörde nästan 600 000 personer.

Den latinamerikanska migrationen är generellt mindre kontroversiell i Spanien än den från afrikanska länder, särskilt Marocko och Senegal. Kulturella och språkliga band till Latinamerika, en följd av Spaniens koloniala historia, bidrar till denna skillnad i allmänhetens uppfattning.

Reformen kommer i en tid då migrationsfrågor står högt på den politiska agendan i hela Europa. Spaniens geografiska position som en av EU:s yttre gränser mot Afrika gör landet till en nyckelaktör i hanteringen av migrationsströmmar till kontinenten.

För regeringen Sánchez representerar reformen ett viktigt politiskt beslut som kan stärka banden till vänstern, men som samtidigt riskerar att ytterligare polarisera ett redan politiskt splittrat land. Kritiker menar att ett så betydelsefullt beslut borde ha genomgått normal parlamentarisk behandling, medan förespråkare framhåller de humanitära och ekonomiska fördelarna med att införliva hundratusentals människor i den formella ekonomin och samhället.