Spricka inom Tidö om EU:s ödesfråga

I EU-samarbetet knakar i fogarna efter Orbáns blockering

Stämningen var iskall när EU:s stats- och regeringschefer samlades i Bryssel på torsdagen. Viktor Orbán, Ungerns premiärminister, fick utstå hård kritik från samtliga övriga ledare i en ovanligt upprörd konfrontation.

”Det var stenhård kritik, en massiv utskällning,” berättade Sveriges statsminister Ulf Kristersson efter mötet. En diplomat som närvarade beskrev situationen ännu kraftigare: ”Det var en ren bashing.”

Orsaken till den frostiga stämningen är Ungerns fortsatta blockering av ett nödlån på 90 miljarder euro till Ukraina. Det anmärkningsvärda är att samtliga EU-ledare, inklusive Orbán själv, enades om detta stöd så sent som i december. Sedan dess har den ungerske premiärministern backat från sitt löfte och ställer nu specifika krav för att godkänna utbetalningen.

”Att man inte kan lita på de beslut som vi gemensamt har fattat. Det har aldrig hänt förut,” påpekade Kristersson efter mötet.

Situationen har åter riktat fokus mot hur beslut fattas i Europeiska rådet. Inom den känsliga utrikes- och säkerhetspolitiken krävs idag enhällighet, liksom när det gäller EU:s budget. I praktiken betyder det att ett enda medlemsland kan blockera beslut och paralysera hela unionens handlingskraft.

”Man frågar sig var det här leder i längden. Det är en ohållbar situation att ett land kan blockera allting. Diskussionen om kvalificerad majoritet kommer att komma igång igen,” varnade Kristersson.

Tysklands förbundskansler Friedrich Merz gav den svenske statsministern sitt stöd. Till Dagens Nyheter beskrev han Orbáns agerande som ”grovt illojalt” och menade att det undergräver EU:s anseende.

På frågan om det inte är dags att slopa vetorätten och införa kvalificerad majoritet svarade Merz: ”Så enkelt är det inte att införa kvalificerad majoritet. Vi har fördrag som reglerar det. Men jag kommer att ta upp det här ämnet igen senast vid budgetförhandlingarna. Vi är eniga om att vi inte kan acceptera det som har hänt i Europeiska rådet idag.”

Merz tillade att händelsen kommer att få konsekvenser som sträcker sig långt bortom denna enskilda fråga: ”Det kommer att sätta djupa spår.”

Vetorätten är ursprungligen avsedd att skydda medlemsstaternas nationella självbestämmande i särskilt känsliga politiska frågor. Men Ungerns agerande under de senaste åren har även fått EU-kommissionens ordförande Ursula von der Leyen att öppna för förändringar i systemet.

”Vi behöver fråga oss om det system vi byggt upp, med alla dess välmenande försök till samförstånd och kompromisser, snarare är en hjälp eller ett hinder för vår trovärdighet som geopolitisk aktör,” sade hon nyligen i ett uppmärksammat tal.

I Sverige går åsikterna isär inom Tidösamarbetet. Regeringspartierna vill se att vetorätten avskaffas på fler områden, medan Sverigedemokraterna har en motsatt uppfattning.

”Vi anser inte att Sverige ska ge upp vetorätten inom utrikes– och säkerhetspolitiken. Det handlar trots allt om nationalstatens kärnuppgifter,” skrev SD:s EU-parlamentariker Charlie Weimers i ett sms till DN. Han hävdade att maktbalansen skulle rubbas till Sveriges nackdel och att ”de stora länderna och EU-kommissionens makt skulle öka medan mindre länder som Sverige skulle förlora inflytande.”

Sverigedemokraterna ställer krav på ministerposter i en kommande regering, och där måste partierna vara överens om utrikes- och EU-politiken. På frågan om hur SD ser på att Ungern blockerar EU:s nödlån till Ukraina svarade partiet kort: ”EU har visat förmåga att överkomma denna typ av hinder förut.”

För närvarande saknar EU en plan B för nödlånet till Ukraina. Och trots de allt starkare rösterna för att ändra beslutsordningen är en förändring svår att genomföra. Ironiskt nog är det största hindret regelverket självt – det krävs enhällighet för att ändra i fördragen och avskaffa kravet på enhällighet.

”Jag skulle inte bedöma det som så rasande trovärdigt just nu,” konstaterade Kristersson avslutningsvis.