”Syftet är att göra livet så outhärdligt att palestinier självmant väljer att lämna landet”

Det krasar under fötterna vid det som brukade vara entrén till FN:s hjälporganisation för Palestinaflyktingars huvudkontor i östra Jerusalem. Skylten som lydde ”UNRWA” är övermålad och prydd med en slarvigt ritad davidsstjärna. Ett hänglås sitter på grinden till det stora området, som ser ut att ha blivit bombat.

FN:s ljusblåa färg är det enda som minner om hur huvudkvarteret såg ut innan israeliska bulldozrar anlände den 20 januari och demolerade alltihop.

Sedan Gazakriget inleddes med terrorgruppen Hamas attack mot Israel i oktober 2023 har UNRWA hamnat i skottgluggen. Israeliska politiker har tävlat om vem som hårdast kan fördöma flyktingorganisationen, som kallas ”terroristkramare”, ”Hamas förlängda arm” och ”terrorister klädda som hjälparbetare”.

Israel har förbjudit UNRWA att verka i landet, stängt ner flera av dess skolor och medicinska kliniker. Snart väntas Jerusalems kommun dra in all el- och vattenförsörjning till UNRWA-lokaler.

Samtidigt har omvärlden, med USA i spetsen, dragit in sitt stöd. Sverigedemokraternas Mattias Karlsson satt den 26 januari i det israeliska parlamentet Knesset och berättade om hur hans parti hade varit drivande i att helt slopa allt svenskt stöd till UNRWA.

Medan mycket skrivits om hur detta påverkar civilbefolkningen i Gaza, finns många andra som berörs av nedmonteringen av den organisation som har stött palestinska flyktingar sedan 1949.

En port med en enorm nyckel hälsar välkommen till flyktinglägret Aida. Det har, som många andra palestinska flyktingläger, funnits sedan 1950 och blivit ett hem för människor som fördrevs från sina bostäder när staten Israel utropades. Det var UNRWA som etablerade det, på mark som då hyrdes av den jordanska staten. Sedan Osloavtalet 1993 tillhör det Palestina.

Aida är ett jämförelsevis framgångsrikt flyktingläger, trots sin placering alldeles intill den israeliska muren, som byggdes 2002. Mohammed Abusrour, talesperson och styrelseledamot för Aida, berättar om lägrets traditionella samarbetssystem.

”Det finns ett traditionellt samarbetssystem som har funnits sedan långt innan 1948. Det kallas Hana och det innebär att vi i lägret hjälps åt med allt vi kan. Om jag vill renovera min lägenhet kommer jag inte behöva betala en krona för arbetet: en granne som är målare kommer att måla, en granne som är elektriker sköter elen, vi hjälper varandra,” säger Mohammed Abusrour.

Det är på detta vis som Aidaborna har kunnat hantera nedmonteringen av UNRWAs bistånd, som har pågått i flera år. De som har tillgångar delar med sig till dem som ingenting har, och framgångsrika affärsmän som är uppväxta i lägret bidrar med donationer.

Men det finns en gräns för vad den interna solidariteten kan klara av.

”Vi står inför en katastrof. UNRWA sköter all infrastruktur, de står för all grundläggande utbildning och sjukvård. Vem ska hjälpa alla sjuka människor när kliniken stängs? Vem ska hantera all sanitet?” undrar Abusrour.

Dessutom är UNRWA, näst efter den palestinska myndigheten, Västbankens största arbetsgivare. På deras kliniker och skolor, med vatten, sopor och sanitet, arbetar lokalbefolkningen.

”Anställda hos den palestinska myndigheten får redan nöja sig med 60 procent av sin lön, eftersom Israel har fryst en massa palestinska skattemedel. Om ingen längre kan jobba och få lön, vem ska då se till att folk får mat på bordet?” fortsätter Abusrour.

Bland palestinier talas det ofta om att existens är motstånd, att det utgör en motståndshandling i sig att bara existera på palestinsk mark. Det är denna inställning som gör att folk stannar kvar, vägrar flytta, även om de skulle ha möjligheten.

”Syftet är att göra livet så outhärdligt att palestinier självmant väljer att lämna landet. Eller så vill Israels regering att vi ska bli desperata, gå ut på gatorna och kasta sten. Det är så de kan säga: ’där ser ni, de är terrorister allihop'”, säger Abusrour.

Israel använder ofta argumentet att UNRWA-skolor ”utbildar barn att hata judar”. På frågan om det finns sådana inslag i undervisningen svarar Abusrour bestämt nej.

”När jag växte upp hade vi inte ens en palestinsk läroplan, vi hade den jordanska fram till 2006. Jag lärde mig allt om Jordaniens geografi, men ingenting om palestinsk historia. Jag tycker fortfarande undervisningen är bristfällig på det området. Internationell historia, som om Förintelsen och andra världskriget, finns absolut med i läroplanen.”

Vid fotbollsplanen tränar 15-åriga Noor abu Ghanieh med sitt lag ”Återvända”. Hon har ”Palestina” skrivet på arabiska på baksidan av sin långärmade fotbollströja. Trots kylan och blåsten tränar hon intensivt – hon är lagets stjärna enligt lagkamraterna.

”Jag vill bli proffs och spela för Real Madrid,” säger Noor med övertygelse.

Tjejlaget i Aida är enligt tränarna mycket lovande. De har fått åka på turnering utomlands och de är bättre än killarna i samma ålder.

”Eh, ja vad trodde du. Självklart är vi det,” säger Noors lagkompis Rimaz Sarhan.

Men planen de spelar på är hotad. Israeliska myndigheter har fattat ett beslut om att den måste rivas, med motiveringen att den är byggd utan tillstånd.

”Det är dumheter. Jag var själv med under byggnadsprocessen och det var jag som skickade in alla papper,” säger Mohammed Abusrour.

Rivningshotet väckte en kampvilja bland Aidaborna. De gick ihop, inledde en kampanj och lyckades till sist få FIFAs uppmärksamhet.

”Det säger sig självt egentligen. FIFA har lovat att bygga fem fotbollsplaner i Palestina och fem i Israel. Då borde de inte tycka att det är okej att Israel samtidigt river en av de palestinska planerna där 250 barn spelar fotboll varje vecka,” säger Abusrour.

Något officiellt besked om att rivningen är stoppad har inte kommit. Däremot har flera medier citerat FIFA på att man har fått Israel att backa.

”Det är precis det här som allting handlar om. Detta ligger bakom utarmningen av UNRWA också. När flyktingar utbildar sig, blir journalister, fotbollsspelare eller filmskapare, utmanar det ockupationens narrativ. Genom att förstöra sådana här platser vill man döda ungdomars drömmar och driva dem att söka sin framtid utomlands,” avslutar Abusrour medan tjejerna fortsätter sin passningsövning på planen.

Aida etablerades av UNRWA 1950 på mark som ursprungligen hyrdes av Jordanien. År 2023 fanns det 7 244 registrerade palestinska flyktingar i lägret, som är 0,071 kvadratkilometer stort. Nästan 2 500 av invånarna är barn, och UNRWA driver både en pojkskola och en sjukvårdsklinik i lägret, medan flickorna får ta sig utanför lägret för sin skolgång.