Tidigare Natotoppen: Relationen med USA kommer inte återgå

I över 70 år har Natoalliansen vilat på principen att länderna försvarar varandra. Men när alliansens starkaste och viktigaste medlem hotar att ta Grönland skakar grunden. USA:s president Donald Trump backade visserligen från de militära hoten, men anspråket kvarstår. Likaså förtroendeskadan som amerikanerna orsakade på de transatlantiska banden.

Det säger Rachel Ellehuus, generaldirektör för den anrika brittiska tankesmedjan The Royal United Services Institute (Rusi), som är specialiserad på försvars- och säkerhetspolitik. Hon har tidigare arbetat för Nato som USA:s representant i Europa och vid Pentagon.

”Förtroendet har fått sig en riktig törn. Nu kommer det alltid att finnas frågor om USA:s åtaganden till fördrag, oavsett om det handlar om Nato eller det bilaterala försvarsavtalet med Danmark,” förklarar Ellehuus.

Tre veckor efter Trumps verbala reträtt ska Natos försvarsministrar mötas i Bryssel för att sedan åka vidare till den årliga säkerhetskonferensen i München. USA:s försvarsminister Pete Hegseth deltar inte i mötet. I stället skickar Washington vice försvarsminister Elbridge Colby för att träffa försvarsministrarna, medan utrikesminister Marco Rubio väntas resa till säkerhetskonferensen i München istället för vicepresident JD Vance.

Vissa bedömare tolkar Hegseths frånvaro som en negativ signal, men Ellehuus tonar ned dramatiken och konstaterar att både Rubio och Colby har gedigen erfarenhet av statsförvaltning och utrikespolitik.

”Det är inte amatörernas tid utan man skickar de två vuxna i rummet,” säger hon.

Relationen mellan USA och Europa kommer enligt Ellehuus att återgå till vad den var innan Trump tillträdde – ett Amerika i ledartröja som sätter agendan och bestämmer. Hon ser detta som positivt men beskriver sig samtidigt som en förespråkare för en mer jämlik allians.

För att uppnå denna balans behöver Europa visa handling snarare än att bara prata. Ellehuus betonar vikten av att Natoländerna i Europa verkligen lever upp till sitt åtagande att lägga fem procent av BNP på försvar och beredskap, något som länderna enades om vid toppmötet i Haag förra året.

Dessutom framhåller hon behovet av en enad europeisk hållning gentemot USA. För närvarande ser hon en risk för intern splittring i Europa – ett block i norra och östra Europa och ett annat i södra Europa.

”Frankrike, som länge talat om strategisk självständighet från USA, ser den senaste tidens händelser som ytterligare bevis på att de har haft rätt hela tiden. De vill därför att Europa utvecklar sina egna lösningar som eventuellt ligger utanför Nato,” förklarar hon.

Samtidigt finns länder som Polen och Norge som har ett mycket nära försvarssamarbete med USA och som betonar att samarbetet också ligger i amerikanernas intresse.

Financial Times har rapporterat att Trumps Grönlandspolitik har fått europeiska ledare att överväga det tidigare otänkbara – att USA skulle lämna Nato. Ellehuus delar inte denna oro, men varnar för att Europa måste förbereda sig på att amerikanerna kan inta en mer passiv roll när det gäller säkerheten i Europa.

Hon bedömer att Europa har fem till tio år på sig att rusta upp medan USA fortfarande är engagerat i Europa och Ryssland ännu inte har kapacitet att återuppbygga sitt försvar avsevärt. Om det blir fred i Ukraina kan detta tidsfönster dock bli betydligt kortare.

Sveriges roll är central för försvaret och avskräckningen, betonar Ellehuus. Det mest sannolika scenariot är att Ryssland skulle utmana i nordost, vilket gör det viktigt att Sverige tillsammans med övriga nordiska länder, Baltikum och Tyskland har ett framflyttat och kapabelt försvar där de nationella försvarsplanerna är sammankopplade med både grannländernas och Natos.

Hon hoppas också att den svenska försvarsindustrin, som har export till USA, kan bidra med pragmatism i diskussionerna, eftersom hon ser en fara i att helt skilja den amerikanska och europeiska försvarsindustrin åt.

”Vi noterar lockelsen att minska riskerna med USA. Men det bidrar också till ett mindre kapabelt Europa, om man inte gör det på ett ansvarsfullt sätt,” avslutar Ellehuus.

Den kommande veckan blir intensiv med flera viktiga möten: EU:s försvarsministrar träffas i Bryssel den 11 februari, följt av Natos försvarsministrar dagen därpå. Samtidigt hålls ett informellt toppmöte med EU:s stats- och regeringschefer i Belgien, och den 13-15 februari äger den årliga säkerhetskonferensen rum i München där bland annat Kanadas premiärminister Mark Carney väntas spela en framträdande roll.