Tyska soldater lämnar Grönland – svenska officerare stannar

I helgen har europeiska soldater fortsatt att vara stationerade på Grönland, men antalet militärer från olika länder fluktuerar. Totalt finns det över 200 soldater från flera europeiska länder på den arktiska ön just nu, enligt generalmajor Søren Andersen, chef för danska Arktisk kommando.

I ett uttalande till grönländska KNR förklarar Andersen att den militära närvaron kommer att variera över tid: ”Ibland blir det noll, utöver de vi normalt har på plats här uppe, och ibland kommer det vara fler.”

Frankrike har skickat specialstyrkor som nu förbereder sig för övningar i Kangerlussuaq. När dessa lämnar Grönland kommer de att ersättas av nya styrkor, enligt Andersen, vilket tyder på en rotation av militära enheter.

Under söndagen avvek dock de tyska soldaterna från mönstret. Enligt den tyska tidningen Bild lämnade de 15 tyska soldaterna, under ledning av flottiljamiralen Stefan Pauly, ön efter endast två dygns närvaro. En talesperson från den tyska militären uppgav att anledningen till den korta vistelsen var att deras uppdrag hade avslutats.

”Allt är avslutat. Antingen kommer vi tillbaka till Grönland, eller så kommer vi att hålla fler möten med våra allierade,” sa Pauly till danska DR i samband med avfärden.

Sveriges bidrag till den militära närvaron består av tre stabsofficerare. Till skillnad från de tyska soldaterna finns det för närvarande inga planer på att de svenska officerarna ska återvända hem, enligt uppgifter från Försvarsmakten.

”De svenska officerarna är kvar på plats. Det är ingen permanent närvaro, de är på plats så länge det behövs,” förklarar Henrik Nyström, pressekreterare vid Försvarsmakten.

De svenska officerarnas uppdrag beskrivs som informationsinhämtning och undersökning av möjligheter för framtida övningsverksamhet på Grönland och i Arktis. Detta indikerar ett längre strategiskt perspektiv för Sveriges engagemang i regionen.

Den ökade militära aktiviteten i Arktis speglar ett växande intresse för regionen från flera nationer. Klimatförändringarna har gjort tidigare otillgängliga områden mer öppna, vilket har skapat nya möjligheter för både kommersiell verksamhet och militär närvaro. Arktis är också hemvist för betydande naturresurser, inklusive olja, gas och mineraler, vilket ytterligare ökar dess strategiska betydelse.

Särskilt intressant är att den militära närvaron på Grönland fortsätter trots de senaste dagarnas geopolitiska spänningar. När Henrik Nyström tillfrågades om den tidigare amerikanske presidenten Donald Trumps nyliga tullhot påverkade de svenska officerarnas närvaro på Grönland, var svaret tydligt: ”Nej, vårt uppdrag ligger kvar.”

Trumps kommentarer om möjliga tullar mot Danmark om landet inte säljer Grönland till USA har skapat diplomatisk turbulens, men verkar inte ha påverkat de militära samarbeten som nu pågår på ön.

Danmarks och Grönlands relation till USA och NATO är komplex. Danmark är en långvarig NATO-medlem, medan Grönland, som är en autonom del av det danska kungariket, har strategisk betydelse för Nordamerikas försvar. USA har sedan länge drivit Thulebasen på norra Grönland, en viktig radar- och kommunikationsanläggning för amerikansk luftrumsövervakning.

Den europeiska militära närvaron kan därför ses som ett sätt att balansera den amerikanska närvaron och stärka europeiska säkerhetsintressen i området. För Sverige, som nyligen blivit NATO-medlem, representerar engagemanget på Grönland en möjlighet att ytterligare integrera svenska försvarskapaciteter med allierade nationer.

Experter pekar också på att Ryssland följer utvecklingen på Grönland med intresse. Den ryska närvaron i Arktis har ökat under de senaste åren, med återöppnande av militärbaser och ökad marin aktivitet i regionen.