Unik dna-analys av utdöd noshörning i vargmage

I en banbrytande upptäckt har forskare vid svenska Centrum för paleogenetik lyckats analysera DNA från en utdöd ullhårig noshörning under ovanliga omständigheter – i magrester från en nedfryst förhistorisk vargvalp. Detta fynd representerar ett betydande genombrott som kan ge nya insikter om vad som ledde till den ullhåriga noshörningens utdöende för tusentals år sedan.

Analysen, som krävt avancerade metoder inom paleogenetik, ger forskarna en unik möjlighet att studera genetiskt material från en art som försvann under slutet av den senaste istiden. Den ullhåriga noshörningen var en av flera megafauna-arter som dog ut när klimatet förändrades drastiskt för cirka 10 000 år sedan.

”Det är ytterst sällsynt att hitta så välbevarade biologiska prover från denna tidsperiod,” förklarar en av forskningsledarna vid Centrum för paleogenetik, en institution som etablerat sig som världsledande inom forskning på forntida DNA. ”Att vi kunde extrahera analyserbart DNA från magrester i en fryst vargvalp är närmast sensationellt.”

Den förhistoriska vargvalpen, som bevarats i permafrosten under årtusenden, upptäcktes i Sibirien där flera väl konserverade exemplar av istidsdjur hittats under senare år till följd av tinande permafrost. Klimatförändringarna som orsakar upptining av tidigare permanent frusna områden har paradoxalt nog bidragit till fler paleontologiska fynd.

Forskarna kunde fastställa att vargvalpen hade ätit delar av en ullhårig noshörning kort före sin död. Detta tyder på att vargar kan ha jagat noshörningar, möjligen unga eller försvagade individer, vilket ger nya perspektiv på dåtidens rovdjursbeteende och ekosystem.

”Vi har länge diskuterat vilken roll rovdjur spelade i utdöendet av megafaunan under sen pleistocen. Detta fynd ger oss konkreta bevis för interaktion mellan arter som vi tidigare bara kunnat spekulera kring,” säger en av forskarna involverade i projektet.

Den genetiska informationen från noshörningen kan också hjälpa till att kartlägga artens populationsdynamik under perioden före utdöendet. Preliminära resultat tyder på att den undersökta noshörningen tillhörde en population med relativt låg genetisk variation, vilket kan ha gjort arten mer sårbar för miljöförändringar.

Centrum för paleogenetik, ett samarbete mellan Stockholms universitet och Naturhistoriska riksmuseet, har under flera år arbetat med att utveckla metoder för att analysera DNA från mycket gamla och nedbrutna prover. Institutionen har tidigare gjort internationella genombrott med analyser av DNA från mammut, uroxe och andra utdöda arter.

Upptäckten har väckt stort intresse i det internationella forskarsamhället. Studier av utdöda arter blir allt viktigare för att förstå hur klimatförändringar och mänsklig påverkan kan leda till artförlust. Lärdomar från den ullhåriga noshörningens öde kan potentiellt ge insikter om hur nuvarande utrotningshotade arter kan skyddas.

”Varje ny pusselbit hjälper oss att förstå den komplexa bilden av vad som hände under denna dramatiska period i jordens historia,” förklarar forskningsteamet. ”Klimatförändringarna vid slutet av istiden, i kombination med ökad mänsklig jakt, förändrade ekosystemen fundamentalt.”

Forskningsresultaten kommer att publiceras i en vetenskaplig tidskrift efter ytterligare analyser. Teamet planerar nu att undersöka fler prover från samma tidsperiod för att skapa en mer komplett bild av den ullhåriga noshörningens genetiska historia och slutliga öde.

Fyndet understryker också den oväntade vetenskapliga potential som finns i välbevarade djurdelar från permafrosten – en ”fryst tidskapsel” som nu avslöjar sina hemligheter i takt med att den tinar upp till följd av den globala uppvärmningen.