Generation Z i Nepal: Proteströrelsens resa från sociala medier till politisk förändring

Sent på kvällen fick hon ett meddelande från arméhögkvarteret. Uppmaningen var kort: hon skulle inställa sig tillsammans med en handfull andra demonstranter från Generation Z.

Arméchefen i det lilla bergslandet i Himalaya, som ligger inklämt mellan Indien och Kina, var ytterst angelägen. Huvudstaden Katmandu surrade av rykten och desinformation efter några kaotiska dygn i början av september. Demonstranter hade skjutits till döds, parlamentet och regeringsbyggnader hade satts i brand, butiker hade plundrats och premiärministern hade avgått. Utegångsförbud hade införts.

Nepals framtid stod på spel.

Generalen Ashok Raj Sigdel tog emot i ett kalt mötesrum och frågade under tre timmar studenten Rakshya Bam och de andra demonstranterna om motivet för protesterna.

De unga tog mod till sig.

– Vi sade att vi inte ville att militären skulle blanda sig i utvecklingen eftersom vi lever i en demokrati. Och att vi ville diskutera med landets president. Arméchefen sade ”okej”, han förstod vad vi menade, berättar Rakshya Bam när vi träffas nästan ett halvår senare i södra Nepal.

Hon blev en av de tongivande i protesterna, som genomfördes utan någon formell ledare.

Till slut presenterade generalen ett motkrav. Eftersom den unga generationen låg bakom protesterna skulle de också bli ansvariga för vem som ledde landet under en övergångstid.

Bara några dagar tidigare hade de varit vanliga studenter – nu skulle de välja Nepals nästa premiärminister.

Lyxliv i sociala medier väckte ilska

Rakshya Bam kommer från en fattig region i västra Nepal och är en av alla unga som tröttnat på landets korrupta politiker. Hon har tagit en masterexamen i genusvetenskap och är aktiv på sociala medier med inlägg om orättvisor som möter unga.

När protesterna tog fart ville hon uppmärksamma hur landets skattepengar missbrukas. På näthinnan hade hon bilderna från Tiktok och andra sociala medier. Där stoltserade politikerbarn med sina Gucci- och Louis Vuitton-väskor. Exklusiva halsband, klänningar och klockor. En politiker visade upp filmklipp från sitt överdådiga bröllop.

– Korruptionen finns överallt, samtidigt som allmänheten inte ens har tillgång till det mest grundläggande. Skillnaderna blev så tydliga, när regeringen blockerade sociala medier var det droppen som fick oss att reagera, förklarar hon.

Rakshya Bam begav sig ut på gatorna för att protestera. Hon skrek ut förhållningsorder till sina jämnåriga: Ryck inte upp blommorna! Smutsa inte ned! Låt bli att tända eld på hus! Slåss inte med folk som försöker infiltrera våra protester!

– Ändå blev det våldsamt på ett sätt som jag inte i mina värsta mardrömmar hade trott.

– Vi utövade bara vår rätt att protestera, vi krävde ett land som är fritt från korruption och ett slut på förbudet mot sociala medier. Som svar fick vi kulor mot oss, säger hon.

Protesterna som skakade landet

22 demonstranter dödades av polisen och totalt 77 personer omkom i upploppen över hela landet. En av hennes nära vänner blev skottskadad.

– När vi stod utanför parlamentsbyggnaden kom ett skott som passerade just vid sidan av mitt öra, säger Rakshya Bam.

Minnet av händelsen skakar henne fortfarande.

Några dagar senare använde de unga demonstranterna spelplattformen Discord för att rösta fram landets nya tillfälliga premiärminister. Anledningen var praktisk: det var den plattform som krävde minst bandbredd. Valet föll på Sushila Karki, en 73-årig före detta överdomare med ett rykte om sig att vara hederlig.

Protesterna och den annorlunda formen av direktdemokrati blev en nyhet i hela världen. Generation Z i Nepal, födda ungefär mellan 1997 och 2012, hyllades för sin revolution att på kort tid ha förvandlat ilskan över privilegierade barns lyxliv till protester som ifrågasatte landets politiska system. Och som tvingade premiärministern att avgå.

Global inspiration genom sociala medier

Det är inte första gången det sker. Arabiska våren startade med att en ung gatuförsäljare i Tunisien år 2010 brände sig själv till döds i protest mot myndigheternas förtryck. Året efter spred sig upproret till land efter land i Nordafrika och på Arabiska halvön.

Upploppen i Nepal har på liknande vis fungerat som inspiration för unga på andra håll i världen, som i Madagaskar. Där har unga demonstranter vittnat om hur de sett filmklipp från kravallerna i Katmandu på sociala medier, vilket sporrade dem att göra något liknande.

– Vi ser oss som världsmedborgare på sociala medier, där finns inga vanliga diplomatiska regler länder emellan och inga landgränser. Där delar vi vår kultur, vårt språk, våra tankar och åsikter rakt av.

– Vi blev inspirerade av Indonesien när vi spred klipp om barn till korrupta politiker. Och andra såg sedan vad vi gjorde när vi protesterade. Det går åt båda hållen när man lär av varandra, säger Rakshya Bam.

En ofrivillig revolution

Men revolten i Nepal var inte planerad. De unga demonstranterna är oförstående till att missnöjet, som de bestämt sig för skulle uttryckas på ett stilla sätt, kunde urarta till fullständigt kaos. Nimesh Shrestha, en 31-årig videofilmare som gjort sig känd för satirinslag på sociala medier, får ett dystert uttryck i ögonen när han säger:

– Vi känner oss förrådda av regeringen, de hade inte behövt skjuta mot oss och dödat barn. Då hade det här aldrig hänt.

Revolutionen var ofrivillig, säger han. Det var en fridfull protest, förutom från ett fåtal.

– Polisen hade kunnat gripa 200 studenter och hålla dem inlåsta en vecka, då hade det aldrig blivit några bränder och upplopp. I stället försökte de hindra vår yttrandefrihet och vår rätt att protestera genom att skjuta mot oss och döda oss. Det satte hela Nepals framtid på spel.

Om de hade diskuterat med representanter för Generation Z hade protesterna försvunnit på en vecka eller två, menar han.

Framtidshopp och utmaningar

Rakshya Bam, som diskuterade med generalerna om landets framtid, väntar på en utredning om vad som egentligen hände under de tumultartade dagarna i september i fjol. Anklagelserna har haglat om vilka grupper och partier som gjorde sig skyldiga till vad när mängder av byggnader i Katmandu antändes.

– För mig är det väldigt emotionellt. Vi förlorade många vänner och i jämförelse med det känns inga framsteg betydelsefulla.

– Resan har varit svår från protesterna fram till nu, och smärtan finns fortfarande kvar. Men politikerna har sett kraften från oss unga och hur landet brann. Vi tog makten ifrån dem när de inte lyssnade på oss. Vi hoppas verkligen att det inte sker igen, säger Bam.

Unga i Nepal saknar möjligheter att få ett arbete med lön som matchar deras utbildning. Många flyttar därför utomlands, mest till Mellanöstern och andra länder i Asien.

Hundratusentals nepaleser skickar hem stora summor till sina familjer från utlandet. När protesterna utbröt följde de på distans kravallerna som brutit ut i hemlandet.

– Det var också vad protesterna handlade om: utmaningen att hitta arbete och framtidshopp på hemmaplan. Unga måste känna sig välkomna i sitt eget land. Vem ska annars bygga upp landet? säger Rakshya Bam.

Nya politiska vindar

På mer än ett sätt ser det annars ut som vanligt inför valet som hålls på torsdag. Detta eftersom män kandiderar som brukar göra det. De har anklagats för att bara byta plats med varandra på de viktiga posterna – men behålla politiken som gynnar dem, vilket är själva grunden för protesterna.

Till och med den avsatte premiärministern KP Sharma Oli är tillbaka, redo för val igen. Det massiva missnöjet tycks ha runnit av honom på mindre än ett halvår.

Men i Nijgadh i södra Nepal blåser förändringens vindar. En kväll står väljare med flaggor i händerna längs med landsvägen och väntar på sin nya idol, Balendra Shah, 35.

Den tidigare rapparen och före detta borgmästaren i Katmandu är efter ungdomsprotesterna en av favoriterna till att bli ny premiärminister. Unga väljare försöker överträffa varandra i superlativer om den nya stjärnan.

– Han är smart, kan sociala medier och har lovat att utrota all korruption, säger en ung man i mopedhjälm i kvällsmörkret.