Volvo CE:s maskiner kopplas till avskogning och människorättskränkningar i Indonesien

Omfattande avverkning av regnskog på den indonesiska ön Halmahera hotar ett av landets sista isolerade urfolk. I centrum för kontroversen står svenska Volvo CE, vars grävmaskiner och dumpers används i nickelgruvor som expanderar på bekostnad av känsliga miljöer och ursprungsbefolkningars rättigheter.

En kartläggning visar att Volvo CE, med huvudkontor i Eskilstuna, under de senaste åren har levererat minst 90 tunga maskiner till fyra entreprenörer som bryter nickel i dagbrott på Halmahera. Det sammanlagda värdet av leveranserna uppskattas till omkring 300 miljoner kronor.

Bland leveranserna märks 17 dumpers och 12 grävmaskiner till Samudera Mulia Abadi, ett bolag specialiserat på att röja regnskog inför gruvdrift. Ytterligare 16 dumpers och 4 grävmaskiner har sålts till Halmahera Transportasi Energi, medan Gunung Mas Group köpt 15 lastbilar och minst 3 grävmaskiner. Därtill kommer 23 dumpers till gruvoperatörerna PT Real och Hillcon genom Volvos varumärke Rokbak.

Gruvdriften på Halmahera har redan resulterat i att motsvarande 8 000 fotbollsplaner regnskog har avverkats. Enligt människorättsaktivister riskerar urfolket hongana manyawa att utplånas när deras traditionella marker omvandlas till gruvområden.

Den brittiska organisationen Survival International, som försvarar urfolks rättigheter, riktar skarp kritik mot Volvo CE:s agerande.

”Att sälja utrustning som används i Weda Bay-gruvan, och till och med skryta om att grävmaskinerna ger produktiv och lönsam drift där, är skamligt. Det är också ovärdigt ett företag som påstår sig ha en stark etisk kompass och som vill bekämpa korruption och respektera mänskliga rättigheter,” säger Callum Russell, researcher vid organisationen.

Trots att många tillverkare säljer liknande maskiner menar Russell att Volvo CE har ett särskilt ansvar: ”Volvo CE ställer höga krav på sig själva och behöver därför ta ställning. Att vägra stödja ett så dödligt projekt sänder en tydlig signal att sådana övergrepp mot okontaktade urfolks rättigheter inte kan tolereras.”

I sin uppförandekod framhåller Volvo att företaget åtar sig att respektera mänskliga rättigheter och undvika miljöskador. Företaget har även en särskild policy för att granska kunder, särskilt inom känsliga sektorer som gruvindustrin.

Volvo CE:s presschef Claes Eliasson meddelar i ett skriftligt svar att företaget är bekymrat över rapporterna från Halmahera, men hävdar att möjligheten att kontrollera hur maskinerna används under hela livslängden är begränsad.

Samtidigt har Volvo CE aktivt marknadsfört sina affärer i Indonesien genom pressmeddelanden och sociala medier. Så sent som hösten 2024 – efter flera internationella larmrapporter om skövling och människorättsbrott – delade företaget inlägg från verksamheten på Halmahera på Instagram.

På frågan om hur företaget bedömt riskerna innan försäljningen skriver Eliasson: ”Vi gör speciella hållbarhetsriskbedömningar främst i direktaffärer, det vill säga när Volvo CE säljer direkt till kund och inte via återförsäljare. Som tillverkare vet vi ibland att maskiner är avsedda för ett visst uppdrag, men vi har inte någon löpande granskning av alla slutanvändare.”

Enligt Eliasson har Volvo nu inlett ett initiativ för att stärka processerna kring ansvarsfull försäljning, även när den sker genom återförsäljare.

Amanda Hurowitz, senior chef på amerikanska miljöorganisationen Mighty Earth, varnar för att nickelutvinningen i Indonesien hotar ytterligare en halv miljon hektar regnskog under de kommande åren.

”För bolag som Volvo CE, som levererar utrustningen som driver avverkningen, är tiden för att inte ställa frågor över,” säger hon.

Utöver försäljningen till Halmahera har Volvo CE sålt maskiner till flera andra kontroversiella nickelprojekt i Indonesien. Bland dessa finns gruvor på öarna Gebe och Gag samt i Morowali på Sulawesi, där miljöorganisationer rapporterat om avskogning, förstörda vattenkällor och negativ påverkan på lokalsamhällena.