Helena Jakobsson, en före detta vårdanställd, har funnit ett nytt liv och en betydligt högre lön som truckförare i Bolidens koppargruva Aitik utanför Gällivare. Hon pendlar 20 mil från sitt hem i Kalix till en husvagn vid foten av Dundret, där hon bor under sina arbetsveckor. Hon beskriver livet i husvagnen som en välkommen vila från vardagen och arbetet som relativt lätt. Den ökade inkomsten ger henne en ekonomisk trygghet hon inte tidigare upplevt och möjligheten att hjälpa sina nära och kära. Hon förbereder noggrant sina matlådor hemma, fyllda med hemlagade rätter som älgfilé och stekt löja, vilket uppskattas av hennes kollegor.
Jakobssons situation är ett exempel på den växande trenden med inpendlande arbetskraft, även kallad ”fly-in, fly-out”, i Malmfälten. Detta fenomen har både positiva och negativa konsekvenser för kommunerna. Å ena sidan gynnas den lokala ekonomin genom ökad konsumtion hos småföretag och hotell. Å andra sidan går kommunerna miste om värdefulla skatteintäkter, samtidigt som de måste upprätthålla samhällsservicen för alla, inklusive de inpendlande arbetarna. Gällivare kommun uppskattar en förlust på cirka 80 miljoner kronor per år i uteblivna skatteintäkter. Liknande problem finns i Kiruna, där kommunen beräknar att de skulle kunna få in 100 miljoner kronor extra om alla pendlare bosatte sig på orten.
Fenomenet med inpendlande arbetskraft är inte unikt för Gällivare och Kiruna. Enligt en rapport från regeringens tidigare samordnare för näringslivets hållbara omställning, Peter Larsson, utgör denna grupp 10-15% av arbetskraften i Malmfälten. Många av dessa arbetare är anställda av underentreprenörer, vilket gör det svårare för kommunerna att locka dem att bosätta sig permanent. Attraktiva bostäder, bra skolor och jobb för hela familjen är avgörande faktorer för att locka permanent bosättning. För Helena Jakobsson är dock närheten till familjen i Kalix och trivseln i husvagnen skäl nog att fortsätta pendla.
Gällivares kommunalråd, Henrik Ölvebo (MP) och Birgitta Larsson (S), är väl medvetna om problematiken med uteblivna skatteintäkter. De menar att det begränsar kommunens utvecklingspotential och att staten behöver reglera skattefrågan. Enligt nuvarande lagstiftning tillfaller skatteintäkterna den kommun där personen är folkbokförd, även om arbetet utförs i en annan kommun. Kommunalråden föreslår även flyttbidrag som ett incitament för att locka människor att flytta norrut, där arbetskraften är eftertraktad. Dock krävs det även fler bostäder, och i nuläget saknas nya byggprojekt i Gällivare. Statliga insatser för att främja bostadsbyggandet är därför nödvändiga, menar de.
Helena Jakobsson trivs med sitt arbete i gruvan, där hon kör en av de mindre truckarna, en 793F. Hon beskriver arbetet som lugnt och metodiskt, och hon uppskattar att se årstidernas skiftningar genom truckens fönster. Hon utför regelbundna säkerhetskontroller av trucken innan varje arbetspass och kommunicerar med sina kollegor via komradio. Hon kör ner mot gruvans botten för att lasta 230 ton malm, en rutin som upprepas under hennes skift. Hon ser det som en välkommen kontrast till sitt tidigare arbete inom vården, där hon ofta tog med sig jobbet hem.
Samtidigt som Helena Jakobsson njuter av sitt nya liv i Malmfälten, belyser hennes situation en större samhällsutmaning. De pågående industriinvesteringarna i norra Sverige, med potential att skapa tusentals nya jobb, riskerar att leda till ”spökstäder” om inte åtgärder vidtas för att locka permanent bosättning. Bristen på bostäder och den ojämna fördelningen av skatteintäkter är hinder som måste övervinnas för att säkerställa en hållbar samhällsutveckling i regionen. Frågan om hur man ska locka människor att inte bara arbeta utan även bo och leva i dessa samhällen är avgörande för framtiden.
