En miljon svenskar saknar lågprisalternativ – en komplex fråga om planering och konkurrens
Konkurrensverket har slagit fast att en miljon svenskar saknar tillgång till lågprisalternativ när de handlar mat. Detta beror till stor del på att många mindre orter endast har butiker från samma kedja. En bidragande faktor till denna situation är kommunernas rätt att bestämma var och hur stora livsmedelsbutiker får vara, enligt Plan- och bygglagen. Lågpriskedjor, som ofta kräver stora volymer och därmed stora lokaler, upplever svårigheter att etablera sig på grund av restriktiva detaljplaner. De menar att kommunerna använder lagen för att reglera konkurrensen och begränsa antalet aktörer, bland annat genom att begränsa butikernas yta. Trots försök att anpassa sig till mindre lokaler och erbjuda flexibilitet i placeringar, möts lågpriskedjorna ofta av hinder och nekas etableringstillstånd. Detta leder till frustration, inte minst då lågpriskedjorna regelbundet får förfrågningar från konsumenter i dessa områden som önskar ett billigare alternativ. Lågpriskedjorna upplever att de skulle kunna etablera sig i betydligt fler kommuner, speciellt i sydvästra Sverige, om inte restriktionerna fanns.
Kristina Alvendals expertrapport om ineffektivt stadsbyggande belyser problematiken kring butikskedjornas etableringsmöjligheter. Rapporten pekar på att kommuner ofta motverkar konkurrens från lågprisaktörer, motiverat av osäkerhet kring frågor som social hållbarhet, miljöpåverkan, ökad trafik och oro för att stadskärnorna ska utarmas. Vissa kommuner avvisar explicit lågprisbutiker, medan andra ifrågasätter lämpligheten av livsmedelsbutiker på specifika platser. Ytterligare ett hinder är bristen på tillräckligt stora lokaler i nybyggda stadsdelar. Även när kommunerna beviljar tillstånd kan det ta många år innan en butik kan öppna på grund av långa handläggningstider för detaljplaneändringar. Detta avskräcker fastighetsägare från att hyra ut till butiker, eftersom de inte vill vänta i flera år på en hyresgäst.
Konkurrensverkets utredning visar att 100 kommuner saknade lågprisalternativ år 2022, vilket är ett problem särskilt i tider av hög inflation då många hushåll är priskänsliga. Sveriges Kommuner och Regioner (SKR) betonar dock att kommunernas uppgift är att väga samman alla intressen och planera för en hållbar utveckling, vilket inkluderar planering för handel och livsmedelsförsäljning. SKR menar att möjligheten att detaljplanera för annan handel än livsmedel är nödvändig för att hantera frågor som trafik och parkeringsplatser, och att erfarenheter från 90-talet visade på problem när denna möjlighet togs bort. Enligt SKR påverkar inte kommunernas planansvar konkurrensen om alla aktörer behandlas lika. De menar också att många av de 100 kommunerna utan lågprisbutiker aktivt försöker locka dit kedjorna.
Problemet med bristande tillgång till lågprisbutiker är mångfacetterat och involverar en komplex avvägning mellan olika intressen. Kommunerna har ett ansvar att planera för en hållbar samhällsutveckling, vilket inkluderar att ta hänsyn till miljö, trafik och stadskärnornas vitalitet. Samtidigt är det viktigt att säkerställa en fungerande konkurrens och ge konsumenterna tillgång till ett varierat utbud av butiker, inklusive lågprisalternativ. Lågpriskedjornas argument om att kommunerna använder Plan- och bygglagen för att begränsa konkurrensen väger tungt, särskilt i ljuset av Konkurrensverkets rapport. Att en miljon svenskar saknar tillgång till lågprisbutiker är ett tydligt tecken på att något behöver förändras.
Den långa handläggningstiden för detaljplaneändringar utgör ett betydande hinder för nyetableringar. Att det kan ta 5-7 år att etablera en butik, även efter att kommunen beviljat tillstånd, är oacceptabelt. Detta avskräcker inte bara lågpriskedjor utan även andra aktörer från att etablera sig i kommuner med långsamma planprocesser. Det är viktigt att effektivisera planprocessen och minska byråkratin för att underlätta för nyetableringar och främja en dynamisk handelsmarknad. Detta skulle gynna både konsumenter och näringsliv.
Konkurrensverkets och Boverkets samarbete för att ta fram riktlinjer som stöd åt kommunerna är ett steg i rätt riktning. Riktlinjerna bör tydliggöra hur kommunerna kan balansera behovet av hållbar planering med vikten av en fungerande konkurrens. Det är viktigt att riktlinjerna är tydliga och enkla att tillämpa för att undvika ytterligare osäkerhet och förseningar. Förhoppningsvis kan dessa riktlinjer bidra till att fler svenskar får tillgång till lågprisalternativ när de handlar mat. Det kräver dock en fortsatt dialog mellan kommuner, butikskedjor och myndigheter för att hitta lösningar som gynnar alla parter och säkerställer en hållbar och konkurrenskraftig livsmedelsmarknad.
Slutligen är det viktigt att komma ihåg att problemet med bristande tillgång till lågprisbutiker inte enbart är en fråga om ekonomi. Det handlar också om social rättvisa och möjligheten för alla medborgare att ha tillgång till ett rimligt utbud av varor och tjänster. Att en miljon svenskar saknar tillgång till lågprisbutiker är ett tecken på att samhället inte tillgodoser alla medborgares behov på ett tillfredsställande sätt. Det är en utmaning som kräver ett helhetsperspektiv och en vilja att förändra. Förhoppningsvis kan de kommande riktlinjerna från Konkurrensverket och Boverket bidra till en positiv utveckling och skapa en mer rättvis och konkurrenskraftig livsmedelsmarknad för alla.
